HISTORISKA GULDKORN | Sanningen om vikingarna

historiska guldkorn (1)

En vanlig missuppfattning om vikingatiden är att alla nordbor var vikingar. Vi vill gärna romantisera och identifiera oss med dessa vilda, skäggiga krigare som drog ut på haven i plundringståg och upptäcktsfärder. Men faktum är att dessa figurer var undantaget. De flesta nordbor var enkla bönder – för vilka begreppet ”viking” var helt obekant. 

Vikingar var inte ett folkslag. Det kallades att ”vara ute i viking” eller ”att bege sig ut i viking”. De som deltog i dessa räder och expeditioner var antingen äventyrslystna eller i desperat behov av resurser. Möjligheten att förvärva guld och att bruka ny jord lockade.

Man kunde ta tjänst hos en duktig sjökung, eller köpa och rusta ett eget skepp. En del var ute i viking några år och handlade eller plundrade till sig rikedomar. Om lyckan varit god kunde man sedan återvända hem, köpa sig en gård och slå sig ned som storbonde eller storman i trakten.

Viking warrior with sword standing near Drakkar on seashore

Dessa enstaka sjörövare har fått benämna en hel tidsepok i den nordiska historien. Därför är det inte konstigt att deras betydelse misstolkas. Däremot är vikingarna som ett historiskt fenomen fortfarande lika spännande!

HÄR kan du läsa fler historiska guldkorn.


Källor:

Lindström, Dag. 2004. Forntid i Sverige : en introduktion
Ingelman-Sundberg, Catharina. 2002. Boken om vikingarna.
Harrison, Dick och Svensson, Kristina. 2007. Vikingaliv.
Branston, Brian. 2016. Nordisk mytologi: Vikingatidens gudar och hjältar.
Enoksen, Lars Magnar. 2006. Djur och natur i fornnordisk mytologi.

HISTORISKA GULDKORN | Vikingarnas jul

Vikingarnas jul 2.png

Det var julemånad. Vintern hade kommit med snö, is och vind från nord. När vintersolståndet – årets längsta natt – anlände, var det äntligen var dags för midvinterblotet. En ljuspunkt i mörkret, kylan och det hårda vardagslivet. Årets heligaste högtid som gick i glädjens och överflödets anda. 

Folket samlades i långhusen kring de brinnande härdarna. De var välkammade och tvagade, klädda i sina finaste särkar och kjolar. Stämningen var munter,  julfriden varade och alla våldsdåd var därmed bannlysta. Musik från lutor och flöjtar fyllde festhallen. Tunnorna med det heliga julölet öppnades – det var dags att dricka jul! Ölet var oerhört viktigt, höga bötesbelopp utkrävdes nämligen av dem som inte hade ölet färdigbryggt i tid.

Canva - Viking home.jpg

Ätandet inleddes med dopp i grytan; bröd som doppades i fettspadet från svinkött. En uppvärmning inför de stundande dagarnas frosseri. För midvinterblotet varade knappast bara en dag, utan kunde pågå i flera veckor!

Sedan var det dags för den riktiga julmaten. Saftigt fläskkött grillades, skinka, sylta, fårkött, smör, bröd, fisk och otaliga korvrätter dukades upp. Det slaktade grishuvudet och dess fyra grisfötterna fick ligga upplagda och orörda på bordet under hela julen. 

Skålar utfördes åt Oden, Njord och Frejs ära. Sedan tömdes dryckeshornen åt löften om personliga bedrifter under det kommande året, samt åt kära fränders skull. 

Canva - Viking Drinking from a Tumbler .jpg

Jullekarna drog snart igång. Det var olika former av styrka, vighets och färdighetsprövningar – till exempel dragkamp eller brottning. Alla deltog i lekarna, barn som vuxna, kvinnor som män. Lekarna på julhalmen utmynnade ofta i muntra och lustfyllda övningar mellan kärleksparen. 

Midvinterblotet offrades för god skörd och fruktbarhet. Det vill säga en önskan om att nästa år skulle skänka en god årsväxt åt folket, både på åkern och i familjen. Vart nionde år anordnades en extra stor offerfest vid juletid. Vid detta tillfälle offrade man djur och människor av hankön, vilka hängdes upp i träd och tömdes på blod.

När gillet nått sin ände och julen därmed var slut, användes det kvarvarande julölet till att bestryka kreaturen och bestänka åkrarna med. Matbitar lämnades kvar på borden så att tomtarna kan få sig en smakbit. Sedan fortsatte vardagslivet med att sköta boskap och bruka jorden, bedriva hantverk, handel, jakt och fiske.

Canva - strong viking warrior with mohawk haircut and wolf pelt armor holding axe and walking in winter woods before historical battle, scandinavian traditional clothing, ancient viking concept.jpg

HÄR kan du läsa fler historiska guldkorn.


Källor:

Lindström, Dag. 2004. Forntid i Sverige : en introduktion
Ingelman-Sundberg, Catharina. 2002. Boken om vikingarna.
Harrison, Dick och Svensson, Kristina. 2007. Vikingaliv.
Branston, Brian. 2016. Nordisk mytologi: Vikingatidens gudar och hjältar.
Enoksen, Lars Magnar. 2006. Djur och natur i fornnordisk mytologi.

 

HISTORISKA GULDKORN | Vikingatidens fria och starka kvinnor

Cassandra M. Baker.png

Det finns många fördomar och missuppfattningar om kvinnorna på vikingatiden. Ofta hamnar de i skymundan eller glöms bort helt och hållet. Trots att de fornnordiska kvinnorna hade en stark position i samhället.

Baserat på arkeologiska fynd kan man se att kvinnorna ofta var hövdingar och ledare. De storslagna kvinnogravarna från vikingatiden dominerar över de manliga. De är berikade med dyra gravgåvor, bland annat krigsredskap. De var uppenbarligen högt aktade och deltog i strid. Det är också känt att endast kvinnorna ledde de religiösa ritualerna.

Kvinnan och mannen är dessutom jämlikt representerade i den fornnordiska mytologin. Gudinnorna, valkyriorna och völvorna hade starka och viktiga roller.

Canva - Young beautiful and mysterious woman in woods, in black cloak.jpg

Men snart skulle kvinnans ställning förändras drastiskt.

När kristendomen gjorde sitt intåg i Norden förlorade kvinnorna undan för undan sin position. Kyrkan chockerades över hedningarnas ”frisläppta” kvinnor. Stränga reformer och lagar infördes.

Man var starkt emot att kvinnorna skulle arbeta utanför hemmet. Alltså fick inte kvinnorna längre arbeta som präster, läkekvinnor, barnmorskor, skräddare, ölbryggare eller driva någon annan form av verksamhet. De kloka kvinnorna som bar kunskap om läkedom förföljdes. Detta ledde senare till häxprocesserna.

Kvinnan förlorade sin rätt att skilja sig och välja sin make. Kyrkan började förfölja och skuldbelägga ogifta mödrar. Ett barn utom äktenskapet blev plötsligt en stor skam. Vilket ledde till att många kvinnor och barn for illa.

Kvinnans historia är inte linjär. Därför bör vi aldrig ta våra framsteg och rättigheter för givet!

 


Källor:

Lindström, Dag. 2004. Forntid i Sverige : en introduktion
Ingelman-Sundberg, Catharina. 2002. Boken om vikingarna.
Harrison, Dick och Svensson, Kristina. 2007. Vikingaliv
.
Branston, Brian. 2016. Nordisk mytologi : Vikingatidens gudar och hjältar.