Lojalitetens straff

Han svepte in dig
I lögnernas mjuka mantel
Jag respekterade dig
Och kastade ljus på skuggorna
Dessa mörka, hotfulla skepnader
Som dolt sig i gömslen och vrår
Alldeles för länge
Sedan bröt jordskredet ut

Som din förtrolige
Var det min skyldighet
Och jag sträckte ut en hand
Mot din förtvivlan
Men du slog bort den
Och kastade stenar på mig
Du såg mig som monstret
För att jag berättade för dig

Salta tårar och skakande hjärtan
Tunga klippblock och stickande rök
Ditt raseri flammade skoningslöst
Och straffet föll på mig
Nu är allt borta
Förtärt av elden
Borta i vinden
Sorgen smakar aska

© Amanda Lundin

IMG_7199.jpg

HÄR kan du läsa mer av min poesi. 

Håll i min hand

Till Linnea

Ditt blod är mitt blod
Och våra rötter flätas samman i jorden
Vi bär på livets kraft
Ärvt ifrån Urmodern

Vem sa att vi ska behaga männen?
Sluta lyssna på den Guden
Vi ska kasta bort konventionerna
Och riva sönder orden

Våra kroppar är en offentlig utställning
Sålda till högsta bud
Men du vet att jag vet
Att vi är mer än bara kött och blod

Våra koppar är en krigszon
De har krossat oss i tusen spillror
Men vi ska läka från såren
Och bygga nya människor

Din styrka mäts i din godhet
Och jag älskar dig för det
Låt oss vägleda varandra genom stormen
Håll i min hand för evigt.

© Amanda Lundin

PRXJ7708 - kopia.jpg

HÄR kan du läsa mer av min poesi.