Hjälp!

Någon som har läst ”Tripprapporter” av Tone Schunnesson och kan förklara för mig hur jag ska tolka denna bok? Jag vet inte om detta är genialiskt eller bara en massa goja! Ja, jag förstår att det är tunga droger som talar, men… gah! Vissa meningar är otroliga, men inget känns på riktigt, som om allt är en enda lång konstig dröm. Men det kanske är själva poängen? Är detta ett exempel på när något konstigt blir till konst? HJÄLP!