VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Det är sorgligt att jag har lämnat min tro

Det här inlägget är inspirerat av podcasten Exvangeliets avsnitt ”Finns det en rätt anledning att lämna tron?, samt andra ex-troendes tankar i Exvangeliet community.


Det är sorgligt att jag har lämnat min tro

Som avfälling har jag valt fel väg. Jag går inte längre i ljuset, utan i mörkret, och det är oerhört sorgligt. Utan Jesus är jag är trasig och ofullkomlig. Om jag inte följer guds kall och guds plan för mitt liv, kan jag aldrig vara autentiskt lycklig eller tillfredsställd. Jag är en stackars tappad själ, som behöver räddas.

Totalitärt, absolutistiskt och nedlåtande

Det är helt okej att uttrycka absoluta sanningsanspråk som ”den kristna guden existerar”. Det kan mycket väl stämma. Däremot är det inte okej med absoluta sanningsanspråk eller diktat när det gäller andra människors moral, livsstil och trosuppfattningar.

Rörelser som försöker påtvinga andra sin uppfattning om godhet, sanning och renhet – som tror att de äger en överlägsen ideologi, civilisation eller religion – hotar demokratin (KÄLLA). Tanken att bara en grupp får bestämma vad som är rätt, och hur människor ska leva sina liv, är totalitärt.

Att se människor som fallna eller räddade är ett binärt och absolutistiskt synsätt på människor. Det skapar en konspiratorisk gruppmentalitet, ekokammare och ett ”vi mot dem”. Kristna tillhör den ”rätta” gruppen, och de som tänker och tycker annorlunda sållas bort som fiender eller tappade själar.

Att antyda att kristendomen är den enda rätta vägen att gå i livet lägger skuld och anklagelse på avhopparen, som har har gjort ”fel” val. Som om jag inte är kapabel att veta vad som är bäst för mig. Som om andra människor känner mig och mitt liv bättre än vad jag själv gör. Det infantiliserar mig och ogiltigförklarar mitt beslut.

För mig är det obegripligt att så många kristna anser att de har rätt att kalla mitt liv för mindre värdefullt. Att jag är en sorglig person med ett sorgligt liv utan ”objektiv” mening – som om den icke-religiösa meningen jag finner i livet inte skulle duga. Att jag behöver guds kärlek – som om den mänskliga kärleken jag upplever är värdelös. Det är nedlåtande, förminskande och respektlöst. Räcker jag inte till precis som jag är, oavsett religion?

Att använda den här typen av känslomässig manipulation – skuld, skam och klander – hindrar människor från att välja fritt. Det är så sekter gör; man hotar om att dåliga saker kommer att hända om man lämnar, men om du stannar får du mening, syfte, hopp och lycka.

Varför har jag lämnat min tro?

Jag har mött många felaktiga fördomar och antaganden om varför jag har lämnat min tro. Till exempel: jag har blivit skadad av kristna, jag är arg på gud, jag har inte förstått kristendomens kärleksbudskap, jag har inte förstått Bibeln, jag har blivit skadad av kyrkan, jag har inte tagit del av alla argument, jag vill bara synda, jag har blivit indoktrinerad… och så vidare.

En vanlig attityd är: ”varför diskutera du kristendomen? Du har ju lämnat!” Samtidigt publiceras mängder av kristna artiklar, föreläsningar och undersökningar om mig och andra som har lämnat kyrkan. Man pratar alltså om avhoppare, men man har inget intresse för att höra vad avhoppare faktiskt har att säga. Förmodligen för att vi inte ger ”rätt” berättelse, och att vår sanning dementerar alla förenklade fördomar och nidbilder. Det blir en dubbel kränkning. (Inspirerat av andra ex-troendes tankar i Exvangeliet community, bland annat W Peter).

Att lämna tron är en oerhört personlig, djup och komplex process. Den ser olika ut för alla människor. Vet du inte något eller förstår något om en person? Ställ frågor. Försök ha ett öppen sinne, istället för att göra fördomsfulla antaganden.

För mig handlar det inte om att jag måste hitta en ”sundare” tro, eller en annan tolkning, eller en annan församling. Jag är helt enkelt tappat min tror på guds existens och kristendomens grundläggande påståenden. Och det måste få vara okej.

Såhär skriver Hanna Larsdotter i artikeln ”Finns det någonsin en ‘rätt’ anledning att lämna kyrkan?”:

Vi som har lämnat kyrkan har våra egna varierande berättelser och många av oss vill hemskt gärna berätta om dem för er som fortfarande tror, som människa till en annan medmänniska. Ett stort problem är dock att jag som ex-troende ofta lever inom en slags ”nidbilds-identitet” av den ”avfälliga” som redan tycks ha sina orsaksförklaringar i många kristnas föreställningsvärld.

Kom också ihåg att alla inte vill, eller måste, berätta. Jag har ingen skyldighet att försvara min position för någon.

Är alla icke-kristna olyckliga och omoraliska?

Vad är det som är så hemskt med att inte vara en kristen? Antalet icke-kristna i världen beräknas vara cirka 5,8 miljarder människor. Stämmer det verkligen att alla de människorna är olyckliga, otillfredsställda, omoraliska, trasiga och sorgliga? Kan inte icke-kristna vara produktiva medlemmar av samhället och leva ett funktionellt, hälsosamt och meningsfullt liv?

De lyckligaste länderna i världen är de minst religiösa. (KÄLLA).

 I ”Journal of religion and society” Jämförde Gregory S. Paul 17 ekonomiskt utvecklade nationer relaterat till religiositet. Detta är vad han upptäckte:

Högre frekvens av tro på och dyrkan av en skapare har samband med högre frekvenser av mord,  tidig död,  infektion av sexuellt överförbara sjukdomar,  tonårsgraviditeter och aborter i det välmående demokratierna.

Statistik visar att andelen fångar som bekänner sig som kristna i USA är i genomsnitt 67,4 procent. Den ledande religiösa tron hos fångar i England och Wales visar sig också vara kristendomen, då 39,5 tusen fångar var kristna – de flesta av alla religioner. (KÄLLA och KÄLLA).

Kristendomen har orsakat korståg, religionskrig, häxförföljelser och kolonial erövring. Vissa statsvetare hävdar att det finns ett samband mellan graden av befolkningsmajoritetens religiositet och hur aggressiv landets utrikespolitik är. Religionsfriheten begränsas i samhällen där kristendomen får inflytande över politiken. (KÄLLA).

Mitt syfte med att presentera den här statistiken är att kväsa myten om att icke-kristna är omoraliska och olyckliga, samt att samhället skulle förfalla utan kristendomen. Men jag är absolut inte emot kristna, eller religionsfriheten.

Det är sorgligt att vissa människor tror att vi blir olyckliga, hårdhjärtade och egoistiska utan en gudstro. Att det inte skulle kunna finnas motivation till omtanke, kärlek, generositet eller godhet utan gudomlig inspiration, intervention eller diktat.

Är mitt liv sorgligt?

Jag är oerhört stolt över att jag vågade gå min egen väg och lämna den kristna tron. Jag vill inte vara stillastående. Istället vill jag utvecklas, vara nyfiken, fortsätta ställa frågor och upptäcka nya perspektiv. Jag värderar sanningen – därför är jag villig att erkänna att jag kan ha fel, och ändra åsikt när ny information presenteras för mig.

Friheten här på andra sidan är fantastisk. Som ateist mår jag bättre, är en bättre människa, förbättrar min epistemologi och mitt intellekt, breddar min världsbild, är tryggare i mig själv och älskar livet mer. Att lämna min tro är det bästa jag någonsin har gjort och jag önskar att jag vågade göra det tidigare. Det är inte synd om mig. Det här är rätt liv för mig och jag vill inte tillbaka. Jag är inte fallen eller trasig bara för att jag inte är kristen.

Religionen går före personen

Jag har varit otroligt tydlig med att jag mår bättre som ateist. Ändå är det så många kristna som uttryckt att de är ledsna över att jag har lämnat min tro. Det alltså sorgligt att jag mår bättre och gör det som känns bäst för mig? Det är helt obegripligt för mig. Det visar på att religionen är viktigare än mig som person och mitt mående.

Jag önskar att kristna kunde bejaka sin gyllene regel och bemöta avhoppare på samma sätt som de själva vill bli bemötta. Hur skulle till exempel en kristen känna det, om en hindu försökte få hen att lämna kyrkan och gå till ett hinduiskt tempel? Om en hindu sa till hen att det är så sorgligt att hen förnekar den enda sanna religionen? Att hens liv har en falsk mening? Att hen är trasig, fördärvad och omoralisk utan Krishna i sitt liv?

Det så lite begärt med en grundläggande förståelse och respekt. Människors livsval är individuella, då alla har olika upplevelser, förutsättningar och behov. Alla ska få bestämma över sitt eget liv och gå sin egen väg utan att bli stigmatiserad eller dömd. Det ska inte vara ett sämre alternativ att lämna sin tro – religionsfrihet betyder också frihet från religionen.

Om känslomässig utpressning:

Ett exempel på hur kristna talar illa om ex-troende:

Om stigmatiseringen av avfällingar och att våga stå upp för sig själv:


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Omnämnd i podcasten Exvangeliet

Min blogg har blivit omnämnd i podcasten Exvangeliet! Tack Hanna och Anna! Det är en stor ära för mig. Jag ser verkligen upp till kvinnorna bakom Exvangeliet – de gör ett fantastiskt arbete som inspirerar och utbildar mig. Podcasten handlar om att ifrågasätta, dekonstruera eller lämna sin tro. Jag rekommenderar alla att lyssna – oavsett om du är religiös eller ej.

Lyssna på avsnittet här: https://open.spotify.com/episode/49XLgmL97E8LFJPX43hZNb?si=izy5u_4EQaebjl431fcJYQ
Exvangeliets webbsida: https://www.exvangeliet.com/
Exvangeliets Facebook-sida: https://www.facebook.com/exvangeliet/
Mitt blogginlägg: VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Den ateistiska världssynen är otrevlig



HEDNISKA TEXTER | Den kristna renhetskulturen

Hedniska texter (6)

VIKTIGT:

Det här är mina personliga upplevelser. Jag generaliserar inte religion eller kristendom.

Mina upplevelser kommer från olika församlingar, läger, konferenser och cellgrupper över hela Sverige. Inte en enskild församling.

Det här har absolut inte att göra med min familj – bara organiserad religion utanför hemmet.

Om du finner detta anstötligt, är du lyckligtvis inte tvingad att läsa min blogg, precis som jag inte är tvingad att gå till kyrkan. 


Länge har jag samlat mod inför att publicera det här kontroversiella inlägget. Det kommer säkert att väcka många upprörda känslor. Men det här ämnet är så viktigt för mig, och jag vill göra det jag kan för att hjälpa de som blir eller har blivit utsatta. Framför allt barn och unga. 

Canva - Person's Eye

Vad är den kristna renhetskulturen?

Den kristna renhetskulturen uppmuntrar fundamentalt ouppnåeliga könsnormer och renhetskrav. Ogifta människor måste inte bara avstå från sex; att bara att tänka på sex riskerar evig fördömelse. Dessa regler skapar starka känslor av skam och misslyckande, då sex egentligen är ett mänskligt behov och en naturlig del av att vara människa.

En konsekvens blir en press på att gifta sig tidigt, innan man har lärt känna sin egen sexualitet eller kompatibilitet med sin partner. Tänk om man är asexuell eller homosexuell? Upptäcker man det då man är gift är det för sent – för det är också en synd att skilja sig. Detta blir en omöjlig ekvation.

pexels-anastasia-shuraeva-4512785

Statistiken på skilsmässor är högre i den äldre och mer religiösa generationen. Såhär står det i artikeln Millennials, Generation X Credited With Falling Divorce Rate”:

Millennials, ages 22 to 37, and Gen Xers, ages 38 to 53, are choosing to settle down later in life, once their careers and finances are more established and stable. On the other hand, baby boomers, ages 54 to 72, were more likely to marry young, divorce and remarry.

Det heteronormativa fokuset exkluderar HBTQI-personer och skapar ytterligare skamkänslor. Att älska en person av samma kön, eller att genomgå en könskorrigering, anses vara en synd. Samkönade äktenskap är absolut inte ett alternativ.

Canva - null (1)

Mina erfarenheter

Som kristen utsattes jag för dessa läror. Jag fick lära mig att en kvinnas heder och personliga värde var kopplad till hennes kropp. Min kropp var inte min, utan guds tempel. Jag skulle vara ”ren” för min framtida make. Jag skulle inte ”ge bort” delar av dig själv till någon annan – som om jag var ett objekt.

Som sextonåring blev jag kallad smutsig av vuxna ledare. Jag blev instruerad att täcka mina axlar och knän i kyrkan, för att inte ”distrahera” killarna från gud – deras eventuellt syndiga tankar var alltså mitt ansvar. Min sextonåriga kropp blev objektifierad och sexualiserad. Kom ihåg att jag bara var ett barn.

Canva - Woman Covered by White Cloth

Varför sa jag inte bara nej till dessa läror?

Individer ges tydliga instruktioner för vad man ska göra och inte göra. Om man sedan lider som en direkt konsekvens av att följa dessa instruktioner, blir man ofta tillsagd att man inte behövde följa instruktionerna alls – man hade ju ”fri vilja”. Och man får skulden för ens eget lidande. Vi som har erfarenheter från destruktiva miljöer är bekanta med den här taktiken, som används för att undvika ansvar. 

Faktum är att man blir varnad i det starkaste termer för att göra vissa saker. Konsekvenserna blir otroligt allvarliga om man inte följer instruktionerna – förutom sociala konsekvenser tillkommer ett själsligt förfall och en evighet av fördömelse. Att kalla det för ”bara ett råd” som man är fri att följa eller inte, är extremt oärligt.

Barn är dessutom lättpåverkade och tror på allt som vuxna säger. Jag hade ännu inte lärt mig att tänka kritiskt och självständigt. Jag var övertygad om att jag skulle hamna i helvetet, om jag inte följde dessa regler. Jag trodde att tvivel och ifrågasättande var farligt och syndigt. Jag trodde att alla åsikter som stred emot kyrkan kom från djävulen. Alltså hade jag inget riktigt val. 

Jag blev hjärntvättad. Och jag har rätt att vara arg och ledsen över mina upplevelser. Renhetskulturen förstörde så många år av mitt liv, som jag inte kan få tillbaka. Det har krävts oerhört mycket tid, bearbetning och terapi för att läka från dessa psykiska sår. Ingen ska behöva bli utsatt för detta.

Canva - Silhouette of a Hand

Dehumaniserande och olagliga myter

Att kalla människor rena eller orena är dehumaniserande. Sex nedvärderar inte mig som människa. Min kropp är inte ett objekt som någon annan får bestämma över. Jag är min egen individ och jag bestämmer över min kropp.

Myter som oskuld och heder är bara sociala koncept. De existerar inte inom biologi och medicinsk vetenskap. Det är inte möjligt att medicinskt utreda om någon är oskuld och det är dessutom förbjudet enligt svensk grundlag. Läs mer HÄR.

Biologiskt sett är det hälsosamt att vara sexuellt aktiv, oavsett om det är individuellt eller delat. Självklart med vuxet samtycke och säkerhet som utgångspunkt. Sexuell depravering däremot skadar människor psykiskt och det kan få allvarliga konsekvenser. Läs mer HÄR och HÄR

Såhär skriver Världshälsoorganisationen (WHO) om sexuell hälsa:

Ett tillstånd av komplett fysiskt, mentalt och socialt välmående i relation till sexualitet. Det kräver en positiv och respektfull syn på sexualitet och sex, såväl som möjligheten att ha sexuella upplevelser som är njutbara och säkra, och fria från tvång, diskriminering och våld.

Canva - Beautiful Sky

Till läsaren

Det är inget fel på dig. Du är inte syndig, smutsig eller skamligt – oavsett kön, läggning eller relationer. Känn efter vad just du vill och ta dina egna beslut, oavsett om det är återhållsamhet eller inte. Oavsett om du ser sex som något speciellt som bör bevaras inom äktenskapet, eller om du vill utforska och leva ut din sexualitet utan gränser. Inget är mer rätt eller fel. Alla är olika och det som fungerar för dig, kanske inte fungerar för mig. 

Du får också klä dig precis hur du vill, oavsett om det är ”kyskt” eller ”avslöjande” (obs: jag lägger ingen värdering i dessa ord). Om någon skulle reagerar negativt så är det deras problem.

Detta är inte själviskt – det är dina mänskliga rättigheter. Ingen får kontrollera, fördöma eller hota dig. Du har alltid bestämmanderätt över din kropp, din sexualitet och din reproduktion – läs mer om det HÄR. Utbilda dig gärna kring samtycke, säkerhet, HBTQI, kropp och hälsa på till exempel rfsu.se, rfsl.se eller rfslungdom.se.

Mår du dåligt kring renhetskulturen, kroppen eller sexualiteten, rekommenderar jag dig att uppsöka rådgivning hos människor med expertis – till exempel certifierade kuratorer eller psykologer. Du är också varmt välkommen att skriva till mig, även om jag inte är expert. Du är inte ensam och det finns hjälp att få!

Canva - Blue and Orange Light Projeced on Left Hand of Person

En video om imaginära defekter och hur det skadar oss:

Artiklar kring renhetskulturen som jag rekommenderar:

https://www.dagen.se/debatt/2020/11/13/jag-ar-en-av-de-drabbade-av-frikyrkans-hederskultur/?fbclid=IwAR0WH8TUS56hmtkFEZB1PQAYXP-MICy1my4si4guS1JruCLmIbzbpw54p0M

https://www.dagen.se/debatt/2020/10/28/dags-att-tala-om-hederskulturen-i-frikyrkan/

https://www.dn.se/insidan/vera-linn-vaxte-upp-i-jehovas-vittnen-forsamlingen-praglas-av-en-kristen-hederskultur/?fbclid=IwAR3Dzr0a-5WZtaQ0xSktI_mpgvmMxGSZUa3ye4HzXUHYOUmsOfsHix9QlcE

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jWGze/hedersfortryck–en-gammal-svensk-tradition

https://theconversation.com/how-the-extreme-abstinence-of-the-purity-movement-created-a-sense-of-shame-in-evangelical-women-127589

https://sojo.net/interactive/their-generation-was-shamed-purity-culture-heres-what-theyre-building-its-place?fbclid=IwAR2UFrBhIbR8IR4ZEmbsTxLHrI_rLq_SksJlm8Ed22Lj4btFLaTHePSfuUg

https://www.abc.net.au/life/how-purity-culture-can-affect-sex-life/12426254

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna donera en slant. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Den ateistiska världssynen är otrevlig

vanliga fördomar om ateister (13)

Är den ateistiska världssynen otrevlig?

Självklart skulle jag vilja ha ett evigt liv och komma till ett paradis efter döden. Självklart skulle jag vilja att det fanns en objektiv moral, utanför våra subjektiva sinnen. Självklart skulle vilja ha lätta svar på svåra frågor – om livets uppkomst och livets mening – givna från en gud. Självklart skulle jag vilja trösta mig själv i tuffa stunder med tanken att en högre kraft bryr sig om mig. Självklart skulle jag vilja ha en värld full av magi, mirakler, gudar och väsen.

Canva - Blue, Green and White Tilt Shift Lens Illustration.jpg

Mänskligheten har ett stort behov av tröst. Men att ”X ger tröst” betyder inte att ”X är sant”. Trösthalten i en trosuppfattning höjer inte dess sanningsvärde – för sanningen bryr sig inte om mina känslor. Jag är ateist; vilket betyder att jag inte är inte övertygad om att något övernaturligt existerar och korresponderar med verkligheten. Jag måste förhålla mig till verkligheten jag befinner mig i, och verkligheten är ibland orättvis och hård. 

Jag står inte i centrum av universum. Jag är inte speciell eller utvald. En gud har ingen skyldighet att trösta mig, eller ge mitt liv mening och innehåll. Att inse det var en del av att bli vuxen, för mig. Som tur är kan vi människor skapa vår egen mening och vårt eget syfte. Till exempel genom mänsklig kärlek, kärlek till naturen, konst, vetenskap och humanism. För mig räcker det mer än väl.

Canva - Yellow Petaled Flowers .jpg

En önskan om att något ska vara sant, är inte bevis. Önsketänkande kan vara en kognitiv bias och ett logisk misstag, som får en att utvärdera bevis väldigt annorlunda baserat på det önskade resultatet. Att använda känslor i stället för förnuft är en typ av manipulation som används istället för giltig logik.

Jag vill tro på så många sanna saker som möjligt, och så få falska saker som möjligt. Jag vill ha stark och välutvecklad epistemologi. Varför? För om jag har svaga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande blir jag mottaglig för alla möjliga (och potentiellt farliga) idéer. Till exempel att jorden är platt, att kvinnor ska underordna sig män, att homosexualitet är onaturligt och fel, att man inte kan lita på sekulär sjukvård, att psykisk ohälsa beror på demoner, och så vidare.

Trosuppfattningar influerar mina handlingar, och handlingar har konsekvenser för mig själv, för andra och för samhället i stort. Därför tycker jag det är viktigt med skepticism, kritiskt tänkande och rationalitet. Därför tror jag på data, empiriska evidens och den vetenskapliga processen. Världen är fascinerande och det finns så mycket att lära!

“The truth may be puzzling. It may take some work to grapple with. It may be counterintuitive. It may contradict deeply held prejudices. It may not be consonant with what we desperately want to be true. But our preferences do not determine what’s true.”

― Carl Sagan

Canva - Galaxy

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Jag har ingen grund för min moral

vanliga fördomar om ateister (9)

Som ateist blir min moral och etik ofta ifrågasatt. En vanlig fördom är att jag inte har någon grund för min moral, om jag inte har någon gud. I det här inlägget kommer jag visa att jag har bästa möjliga grund för min moral, helt utan en gudstro. 

Kan en ateist vara en god människa?

 

Jag värderar godhet för godhetens skull. Jag strävar efter att vara en bra person, inte på grund av framtida belöningar i paradiset eller en fruktan för helvetet, utan för att jag väljer det själv. Jag behöver inte övervakas av en gud för att agera moraliskt.

Bara för att jag är fri från religionen, betyder det inte att jag är befriad från krav eller plikter. Jag bejakar vårt samhälles skyldigheter och rättigheter. Det gör jag för att jag har en sekulära tro – jag ser omsorgen om vår sköra, förgängliga livsform som ett ändamål i sig. Jag tror att vi människor har ett ansvar gentemot varandra – inte gentemot en högre kraft eller en gud. Därför är jag en ateist och en sekulär humanist. Humanismen är mitt moralsystem.

Einstein sade:

Om människor är goda enbart därför att de är rädda för bestraffning och hoppas på belöning, då är vi sannerligen en sorglig skock.

Canva - Clouds at Sunset.jpg

Hur avgör jag vad som är rätt eller fel?

Absolutister tror att fenomen som gott och ont alltid är absoluta, utan hänsyn till situation eller konsekvenser. Något är alltid rätt eller orätt. Ingen diskussion och inga argument accepteras.
Till exempel: att älska en person av samma kön är alltid fel. Trots att vi idag vet att homosexualitet varken är ett val eller en sjukdom, och trots att samkönade relationer mellan samtyckande vuxna inte är skadligt på något vis.
Eller: en skilsmässa är alltid fel. Även i situationer där relationen är destruktiv, eller om någon blir utsatt för våld.

Canva - Justice Law Hammer.jpg

Lyckligtvis behöver moralregler inte vara absoluta. Konsekventialismen är mer praktisk och anser att det moraliska i en handling bör bedömas utefter dess konsekvenser.

Som vägledning har vi forskning och vetenskap som hela tiden utvecklas. Genom rationalitet och ett objektivt kunskapssökande kan vi studera vad som är hälsosamt eller icke-hälsosamt för människan. Vi är fysiska varelser i ett fysiskt universum, med fysiska lagar som dikterar konsekvenserna av våra handlingar.

Här kan du se en kort film om hur den sekulära humanismen ser på moral:

Men en objektiv moral då?

Många religiösa påstår att de har en överlägsen moral, genom att hänvisa till en objektiv moral hos en gud. De påstår att ateister är helt utlämnade till subjektiva uppfattningar om moral. Men så vitt jag vet, befinner vi oss i samma båt. Låt mig förklara varför.

Jag tror inte att objektiva, absoluta moralregler existerar utanför våra sinnen. Inga bevis har presenterats för mig, bara ogrundade antaganden och känsloargument. Visst, i vissa situationer skulle det vara trevligt om en objektiv moral existerade – men sanningen bryr sig inte om mina känslor. Jag kan inte bara bestämma hur världen fungerar, utefter mina egna preferenser. Jag måste förhålla mig till verkligheten som den är och göra det bästa av det.

Idén om en objektiv moral blir ändå alltid subjektiv i praktiken. Eftersom gudarnas objektiva moral inte går att nå på något annat vis än genom olika människors tolkningar, subjektiva preferenser och känslor. Och alla människors tolkningar av gudarna och gudarnas vilja ser helt olika ut.

Idag finns det ungefär 10 000 olika religioner. 2012 beräknades det att det finns ungefär 43 000 kristna förgreningar i världen. Siffran förväntas att växa till 55 000 vid år 2025. En ny kristen förgrening skapas varje 10,5 timme. (KÄLLA). Jag har personligen aldrig träffat två kristna som har exakt samma personliga tolkning av gud och Bibeln, även inom samma kyrka. Ingen metod eller falsifieringsprocess har presenterats för mig, som kan avgöra vems subjektiva tolkning av guds objektiva moral som är den rätta.

Canva - Drawing for Psychologic Test

Var kommer moralen ifrån?

Vårt sinne för vad som är rätt och orätt, vår förmåga till empati och medlidande, härleds ur evolutionen. Homo sapiens är sociala varelser som lever i grupp – vilket betyder att överlevnaden är beroende av vår förmåga att samarbeta och att arbeta tillsammans. Att samarbeta fungerar effektivare om vi kan sympatiserar med varandra.

I naturen kallas detta symbios; en typ av transaktion mellan individer och arter. Exempel: biet behöver nektar och blomman behöver pollineras. Jägaren behöver sjukvård och läkekvinnan behöver kött. Vi människor överlever som bäst i stammar med ett utbyte av varor och tjänster.

Individer med empatiska egenskaper gynnas i det naturliga urvalet. En moder som känner en stark kärlek till sitt barn, tar därför hand om barnet, som annars vore helt hjälplöst. Moderns gener förs därigenom vidare till nästa generation.

Att förstå andra människor innebär också en förmåga att anpassa sig efter andra; detta har inneburit att vi i förlängningen successivt förbättrat vår förmåga att förändra oss efter omgivningen. Med tiden har vi kunnat inkludera allt fler människor i de grupper som vi identifierar oss med.

Det är inte de starkaste som överlever, inte heller de mest intelligenta, utan de som har störst förmåga att förändras.
– Charles Darwin, brittisk biolog, teolog och forskare.

Källor:

HÄR kan du läsa om hur spegelneuroner låter oss känna empati med personer som omger oss och hur det härleds ur evolutionen.

HÄR kan du läsa om att ”den starkes överlevnad”-teorin är felaktig. Utan att vi måste vara bra på att samarbeta, känna empati och anpassa oss efter varandras behov för att överleva.

HÄR kan du lyssna eller läsa ett radioprogram om moral och evolution, med en molekylärbiolog.

Jag kan rekommendera dessa böcker:

”Nästan allt om människan: evolutionen, generna, moralen och lite till” av Johan Frostegård.

”Så gick det till: bevisen för evolutionen” av Richard Dawkins.

”Evolutionsteori och människans natur” av Jonas Olofsson och Johan Örestig. 

Canva - Helping Hands


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Tycker du om min blogg och vill att jag ska fortsätta skriva? Här kan du donera en slant! Läs mer om vad pengarna går till HÄR. Tack för ditt stöd. ❤️

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Jag var aldrig en ”riktig” kristen

vanliga fördomar om ateister (15)

Det är en oerhörd kränkning att ogiltigförklara ”avfällingars” upplevelser, genom att påstå att vi aldrig var kristna på riktigt. Det är också ett typ av argumentationsfel som kallas ”ingen sann skotte”.

Under många år hade jag en personlig relation med Gud. Jag tog emot Jesus i mitt hjärta som min frälsare och räddare. Kristendomen definierade mig och mitt liv. Jag trodde inte, jag visste av hela mitt hjärta att Gud fanns och att Bibeln förkunnade sanningen om universum.

Min tro var min största passion. Jag deltog i många olika församlingar och blev döpt samt andedöpt. Jag läste hela Bibeln och studerade den i många år. Jag var cellgruppsledare och lovsångsledare. Varje dag bad jag till Gud och talade i tungor.

Jag evangeliserade, höll tal om Jesus i skolan och bad för mina klasskamrater. Varje skollov spenderade jag på kristna läger eller konferenser. Jag slukade mängder av böcker av kristna teologer, apologeter och kreationister. Det finns inga argument för kristendomen som jag har tagit del av.

Canva - Person Raising Hand

Jag gjorde precis allt jag kunde för att vara en god kristen. Vad mer krävs det egentligen? Måste man doktorera i teologi, pilgrimsvandra till Jerusalem, vara villig att offra sitt eget barn på ett altare, och sedan dö som en martyr för att räknas som en ”riktig” kristen?

Jag har gett Gud och kristendomen en ärlig chans. Många ärliga chanser. Och det höll inte för mig – alla argument brast då jag granskade dem kritiskt (det är okej om du tycker annorlunda). Jag tänker inte längre klandra och skuldbelägga mig själv för att jag inte kan tro. Jag är inte fel eller defekt.

Som ateist mår jag bättre, är en bättre människa, förbättrar min epistemologi och mitt intellekt, breddar min världsbild, är tryggare i mig själv och älskar livet mer!


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”.