Tacksamhet

Tacksamhet

Idag är jag tacksam över; att få ta en promenad med rullstolen till skogsbrynet. Att få andas in frisk luft, se på träden och känna doften av sommar. Vad är du tacksam över idag?

Tänk att mina ben bar mig, villkorslöst, i 17 år. De bar mig dit jag ville och när jag ville. Världens ände fanns inom räckhåll.
Det var en självklarhet som jag inte tänkte på, som jag inte förstod att vara tacksam över. Tänk att man inte reflekterar över sin frihet, förrän man har förlorat den.
Tänk att man inte förstår hur mycket man har, förrän det tas ifrån en.

Jag hoppas att mina ben en dag ska förlåta mig, att de en dag ska bära mig till världens ände.
Nej föresten,
kvarteret räcker för mig.
Om mina ben bär mig dit,
så räcker det för mig.

Skador, begränsningar och förluster

Nästa vecka skulle jag åka till Kroatien tillsammans med min pojkvän och våra bästa vänner. Nu har vi varit tvugna att avboka resan. Pågrund av min skada. 
Jag har inte varit frisk på över tre år. Det är en mardröm som aldrig vill ta slut. Det senaste året har varit fruktansvärt. Bara sjukdomar, skador och förluster. Jag har inte kunnat jobba, resa, studera eller leva livet som andra människor i min ålder har gjort.


Vi har gått igenom så otroligt mycket och det verkar aldrig ta slut. Vi har bett till gud, vi har hoppats och vi har kämpat. Men vi faller ändå gång på gång. 

Varför berättar jag det här? För att jag är så ARG, ledsen och besviken, och måste få utlopp för mina känslor. För att jag vill att ni ska veta. För att jag vill att ni inte ska ta något för givet, och vara tacksamma. Om du kan jobba, studera, resa, träna, gå utan smärta och göra vad du vill, var tacksam. Det är inte en självklarhet för alla.


Vi har varandra. Det är jag tacksam över.