Tornseglare

IMG_2984 - kopia.JPGUtanför vår lägenhet flyger det tornseglare varje kväll. De svävar högt där uppe, jagar efter varandra och gör skickliga konster. Luften fylls av deras karaktäristiska glädjetjut. De tycks njuta av sommarkvällen och friheten.

Jag fascineras av deras blixtsnabba jakt och vackert formade vingar. På eftermiddagarna lyssnar efter dem. Väntar på att de ska komma. Dessa små fåglar har blivit en del av min vardag och mitt hem.

Förra sommaren bodde de här, och i år har de återvänt. De påminner mig naturens skönhet och hur viktigt det är att uppskatta små saker i omgivningen.


 

Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

Kristaller

Att sitta i ett husvagnsförtält förhöjer upplevelsen av regn. Smattret, doften av vått gräs och den fuktiga luften kommer närmare, omsluter mig. Det är en fridfull famn. Jag lutar mig tillbaka och faller in i sommarens ljuva armar. Snart mattas regnet ut, och solen kommer fram igen. Det glittrar i daggen och i skratten. Tusen kristaller som blir till stjärnor om natten.

Snart kommer sommaren vara över, och då minns jag den här stunden.


© Amanda Lundin

RECENSION | ”Sommarljus och sen kommer natten” av Jón Kalman Stefánsson 

Ett supertips på sommarläsning!

Sammanfattning av handlingen (inga spoilers):
Boken handlar om en liten islänsk by och dess invånare. Berättaren leder oss från person till person i den här byn, och alla personer har en egen historia att berätta. Det är historier om sorg, glädje, mystik, humor och kärlek.

Budskap:
Det vardagliga kan vara vackert och magiskt, bara vi väljer att se det. Och att alla människor har en historia att berätta.

Mitt omdöme:
Jag har aldrig läst något liknande förut, vilket i sig var anmärkningsvärt. Författaren har också en mysig slags humor, karaktärerna är detaljrika och unika, och det ligger en stämning över hela boken. Ett slags skimmer. Ofta liknar texterna poesi och många gånger stannar jag upp för att läsa om en extra vacker, eller intressant mening. Jag har dessutom blivit väldigt sugen på att åka till Island, sitta vid en fjord, och titta på stjärnorna! (och vara sådär, djup och poetisk som Stefánsson).
Men vissa stunder blir faktiskt texterna nästan för komplicerade och djupa. Det gäller att vara fokuserad annars tappar man bort sig. Men i sin helhet funkade det ändå.

Sammanfattning:
Detta är en märklig, melankolisk och magisk bok som jag rekommenderar. Läs den en regnig sommardag! (Eller en solig för den delen).

”Himlens utsträckning är stor, den rymmer vår början och vårt slut.”

(Om du har läst boken, skriv gärna dina egna tankar och åsikter i kommentarsfältet, det vore superkul!)