En sån där dag

Idag kommer det varken vackra ord eller intressanta tankar från mig. Pennan ligger redo i min hand, men frustrationen blir överväldigande innan jag ens har hunnit börja. Inte en enda idé lyckas ta form i mitt stillastående huvud. Som om ett tungt dis har omslutit mig, och utesluter allt som kallas kreativitet. Det påminner mig om när jag brukade jogga regelbundet, innan jag blev skadad. Vissa dagar flög benen fram och jag kände mig som terminator. Men vissa dagar var kroppen seg och tung, som om gravitationen blivit något starkare just den dagen. (Du som springer kan nog känna igen dig). 

Men buhu, är det så illa då? Det får bli en slö kväll, dedikerad till fredagsmys! 😊