HISTORIA | Vikingatidens fria och starka kvinnor

VIkingar kvinnor

Det finns många fördomar och missuppfattningar om kvinnorna på vikingatiden. Ofta hamnar de i skymundan eller glöms bort helt och hållet. Trots att de fornnordiska kvinnorna hade en stark position i samhället.

Baserat på arkeologiska fynd kan man se att kvinnorna ofta var hövdingar och ledare. De storslagna kvinnogravarna från vikingatiden dominerar över de manliga. De är berikade med dyra gravgåvor, bland annat krigsredskap. De var uppenbarligen högt aktade och deltog i strid. Det är också känt att endast kvinnorna ledde de religiösa ritualerna.

Det finns runinskrifter bevarade från vikingatiden som omtalar jämlikhet mellan man och kvinna. Kvinnorna hade bland annat lika stor arvsrätt som männen och de kunde ensamma äga stora landområden. Det framkommer också att manliga undersåtar brukade hedra sina drottningar med ett hedniskt runmonument.

Mäktiga kvinnor hade ofta namn knutna till gudarna, eller till strid; namn som förstärkte deras position i samhället.

Manliga och kvinnliga gudarna är  jämlikt representerade i den fornnordiska mytologin – kvinnliga väsen dominerar till och med. Gudinnor, valkyrior, diser, fylgior och völvor hade starka och viktiga roller.

Canva - Young beautiful and mysterious woman in woods, in black cloak.jpg

Men snart skulle kvinnans ställning förändras drastiskt.

När kristendomen gjorde sitt intåg i Norden förlorade kvinnorna undan för undan sin position. Kyrkan chockerades över hedningarnas ”frisläppta” kvinnor. Stränga reformer och lagar infördes.

Man var starkt emot att kvinnorna skulle arbeta utanför hemmet. Alltså fick inte kvinnorna längre arbeta som präster, läkekvinnor, barnmorskor, skräddare, ölbryggare eller driva någon annan form av verksamhet. De kloka kvinnorna som bar kunskap om läkedom förföljdes. Detta ledde senare till häxprocesserna.

Kvinnan förlorade sin rätt att skilja sig och välja sin make. Kyrkan började förfölja och skuldbelägga ogifta mödrar. Ett barn utanför äktenskapet blev plötsligt en stor skam, vilket ledde till att många kvinnor och barn for illa. Kvinnoförtrycket kom med kristendomen till Sverige.

Den nordiska religionen förbjöds och rensades ut. Alla kvinnliga gudar och väsen gick förlorade. Idag känner de flesta knappt till vårt religiösa kulturarv.

Kvinnans historia är inte linjär. Vi bör aldrig ta våra framsteg och rättigheter för givet – för vi kan förlora dem. Plocka en symbolisk blombukett åt en skogsdis!

HÄR kan du läsa fler inlägg om historia. 


KÄLLOR:

Lindström, Dag. 2004. Forntid i Sverige : en introduktion
Fredrikson, Bengt. 2019. Sveriges historia: från istid till EU
Lihammer, Anna. 2012. Vikingatiden härskare
Andersson, Kent. 2018. Völvor, krigare och vanligt folk: berättelser om järnåldern
Ingelman-Sundberg, Catharina. 2002. Boken om vikingarna.
Harrison, Dick och Svensson, Kristina. 2007. Vikingaliv.
Branston, Brian. 2016. Nordisk mytologi : Vikingatidens gudar och hjältar.

Kritik mot Hjalmar Gullbergs poesi

Ett av mina läsmål är att ta mig igenom världsbibliotekets lista över de 50 bästa diktsamlingarna. Nu har jag bockat av Hjalmar Gullbergs poesi. 

13291_7_017_00000395_0_small

Mina tankar

(OBS: jag är långt ifrån en litteraturvetare eller poesiexpert. Detta är bara en lekmans enkla reflektioner.) 

Min upplevelse av Hjalmar Gullberg är negativ. Han verkade under början av 1900-talet, och den tidens värderingar har satt spår i texterna. Rasismen och sexismen lyser tydligt igenom (enligt mig).

Till exempel har han skrivit en dikt där ”negerslavar” på ett slavskepp blir vänner med slavdrivarna tack vare lite sång och musik. Denna dikt gör mig förvirrad och illa berörd. Är det ironiskt menat? Jag vet inte. Kommentera gärna om du har svar.

Sexismen blir tydlig genom hans starkt religiösa syn på kvinnan. I en dikt anklagar han kvinnor för roten till allt ont, då de ”frestar” männen till att synda.

Något jag också ogillade var Gullbergs predikande ton och övertydliga religiösa agenda. Jag har absolut inget emot religiösa dikter i sig – däremot tycker jag att poesin ska lämna utrymme åt läsaren. Läsaren ska få dra sina egna slutsatser och tolkningar. Jag vill inte bli skriven på näsan. 

Är faktumet att poesin skrevs för länge sedan en ursäkt? Jag är tveksam. Det finns många andra poeter som inte präglats lika starkt av dåtidens värderingar.

Hur tänker du? Jag vill gärna höra dina tankar och åsikter.


Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon! Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser!