VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Jag har blivit indoktrinerad

vanliga fördomar om ateister (3)

Påståendet att jag skulle ha blivit indoktrinerad försöker underminera min integritet och det är väldigt förolämpande. Vet du inte något eller förstår något om en person? Ställ frågor. Försök ha ett öppen sinne, istället för att göra fördomsfulla antaganden. Det är något som vi alla måste tänka på. 

Faktum är att jag kom fram till min ateism helt på egen hand. Det var ingen som sa åt mig vad jag skulle tänka eller tycka. Jag har genuint och ärligt provat båda sidorna och tagit del av deras argument. Min ateism är en slutsats av en självständig, intellektuell process. Mitt beslut är välinformerat och rationellt och jag är trygg med mitt beslut.

Ateism är inte en ideologi, religion, eller livsåskådning. Det finns alltså ingen ateistisk doktrin, med heliga skrifter, lagar eller instruktioner. Det finns inte ateistiska ledare eller profeter utvalda av högre krafter, som bestämmer vad alla andra ateister ska tänka eller tycka. Det finns ingen uppmaning till mission eller evangelisering för att konvertera fler ateister. Det finns inga svurna trohetseder eller förpliktelser – jag fri att tvivla, utforska och ändra åsikt utan konsekvenser eller straff.

Canva - Man Standing on Clif

Min epistemologi har förändrats radikalt efter att jag lämnade kristendomen. Jag låter inte någon säga åt mig vad jag ska tänka, tycka eller känna. Jag har äganderätt över mina tankar, åsikter och känslor – det är inte själviskt, utan mina mänskliga rättigheter. Jag tänker inte längre blint följa auktoritära dogmer. Jag tänker inte längre acceptera absoluta sanningar utan att ifrågasätta dem.

Idag bildar jag mig självständiga åsikter på grundval av mitt eget förnuft. Sedan kontrollerar jag mina idéer mot objektiva fakta och empiriska evidens. Jag är beredd på att förkasta en trosuppfattning om den inte stämmer överens med informationen – även starkt hållna trosuppfattningar. Jag förstår att sanningen inte bryr sig om mina känslor eller preferenser.

Jag bryr mig om min förståelse av verkligheten och jag vill att den förståelsen ska vara så exakt som möjligt. Varför? För att våra trosuppfattningar influerar våra handlingar och handlingar har konsekvenser. Om jag har dåliga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande ökar det risken för att jag ska anamma osanna och problematiska idéer. 

Canva - Person Holding A Green Plant

Jag vill inte vara stillastående. Istället vill jag utvecklas, vara nyfiken, fortsätta ställa frågor och upptäcka nya perspektiv. Jag tror det är viktigt att våga ändra åsikt och uppfattning när bevisen blir överväldigande.

Jag är stolt över att jag vågade gå min egen väg och lämna den kristna tro, trots att det för stunden kändes läskigt och främmande, och trots att det fick sociala konsekvenser. Friheten här på andra sidan är fantastisk. Som ateist har mitt mående, mitt liv och min person förändrats radikalt – bara på ett positivt sätt.


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Platons grotta

valence

Platons grotta

 I en grotta sitter en grupp människor fastkedjade. De har hela tiden blickarna vända mot grottans inre vägg. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden håller människor upp föremål – föremålen kastar skuggor på grottväggarna och bildar en slags dockteater. Skuggteatern är allt fångarna i grottan kan se och uppleva. De spenderar sin tid med att diskutera skuggornas former. 

Människorna har bara sett skuggbilderna sedan de föddes. Därför har de inte behovet eller nyfikenheten att vända sig om och se vad som faktiskt reflekteras. De är för det mesta nöjda med sin tillvaro, då den är välbekant, trygg och bekväm. Men tillvaron är endast en artificiell verklighet.

Men en av fångarna frigör sig från sina bojor. Hon trotsar rädslan för det okända, och tar steget ut ur grottan, ut till den verkliga världen. Först bländas hennes ovana ögon av solen, men när hennes ögon vant sig vid ljuset, kan hon se de verkliga föremålen – föremålen som skapat skuggteatern hon tidigare sett. Hon inser att hennes liv hittills varit ett falskt skuggspel och att hon är nu fri. 

Men vad händer om hon väljer att vända tillbaka in i grottan? Hon skulle behöva kämpa hårt för att övertyga fångarna där inne att följa med henne ut i friheten. Hennes ögon är nu ovana vid mörkret, och hon skulle inte kunna peka ut skuggbilderna på väggarna – hon skulle skämma ut sig. Fångarna i grottan skulle håna henne, misstro henne och anse henne vara irrationell.

Syfte

Platons grotta är en liknelse som illustrerar idéer och sinnevärldar. Processen att ta sig ut genom grottan motsvarar den process vi måste gå igenom för att till exempel lämna idéer, doktriner eller trosuppfattningar. Det handlar alltså om en perspektivförändring. Jag tror det är viktigt att våga tvivla, ifrågasätta och ändra åsikt.

In all affairs it’s a healthy thing now and then to hang a question mark on the things you have long taken for granted.

The fundamental cause of the trouble in the modern world today is that the stupid are cocksure while the intelligent are full of doubt.

— Bertand Russel


KÄLLOR:
https://utforskasinnet.se/myten-om-platons-grotta/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Platons_grottliknelse
https://www.philosophyzer.com/the-allegory-of-the-cave-by-plato-summary-and-meaning/

Canva - Person Walking Through a Tunnel.jpg

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna rekommendera den för dina nära och kära. Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka! ❤

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Den ateistiska världssynen är otrevlig

vanliga fördomar om ateister (13)

Är den ateistiska världssynen otrevlig?

Självklart skulle jag vilja ha ett evigt liv och komma till ett paradis efter döden. Självklart skulle jag vilja att det fanns en objektiv moral, utanför våra subjektiva sinnen. Självklart skulle vilja ha lätta svar på svåra frågor – om livets uppkomst och livets mening – givna från en gud. Självklart skulle jag vilja trösta mig själv i tuffa stunder med tanken att en högre kraft bryr sig om mig. Självklart skulle jag vilja ha en värld full av magi, mirakler, gudar och väsen.

Canva - Blue, Green and White Tilt Shift Lens Illustration.jpg

Mänskligheten har ett stort behov av tröst. Men att ”X ger tröst” betyder inte att ”X är sant”. Trösthalten i en trosuppfattning höjer inte dess sanningsvärde – för sanningen bryr sig inte om mina känslor. Jag är ateist – vilket betyder att jag inte är inte övertygad om att något övernaturligt existerar och korresponderar med verkligheten. Jag måste förhålla mig till verkligheten jag befinner mig i, och verkligheten är ibland orättvis och hård. 

Jag står inte i centrum av universum. Jag är inte speciell eller utvald. En gud har ingen skyldighet att trösta mig, eller ge mitt liv mening och innehåll. Att inse det var en del av att bli vuxen, för mig. Som tur är kan vi människor skapa vår egen mening och vårt eget syfte. Till exempel genom mänsklig kärlek, kärlek till naturen, konst, vetenskap och humanism. För mig räcker det mer än väl.

Canva - Yellow Petaled Flowers .jpg

Jag vill tro på så många sanna saker som möjligt, och så få falska saker som möjligt. Jag vill ha stark och välutvecklad epistemologi. Varför? För om jag har svaga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande blir jag mottaglig för alla möjliga (och potentiellt farliga) idéer. Till exempel att jorden är platt, att kvinnor ska underordna sig män, att homosexualitet är onaturligt och fel, att man inte kan lita på sekulär sjukvård, att psykisk ohälsa beror på demoner, och så vidare.

Trosuppfattningar influerar mina handlingar, och handlingar har konsekvenser för mig själv, för andra och för samhället i stort. Därför tycker jag det är viktigt med skepticism, kritiskt tänkande och rationalitet. Därför tror jag på data, empiriska evidens och den vetenskapliga processen. Världen är fascinerande och det finns så mycket att lära!

“The truth may be puzzling. It may take some work to grapple with. It may be counterintuitive. It may contradict deeply held prejudices. It may not be consonant with what we desperately want to be true. But our preferences do not determine what’s true.”

― Carl Sagan

Canva - Galaxy

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Jag har ingen grund för min moral

vanliga fördomar om ateister (9)

Kan en ateist vara en god människa?

Jag värderar godhet för godhetens skull. Jag strävar efter att vara en bra person, inte på grund av framtida belöningar i paradiset eller en fruktan för helvetet, utan för att jag väljer det själv. Jag behöver inte övervakas av en gud för att agera moraliskt. Och jag tror att vi människor har ett ansvar gentemot varandra – inte gentemot en högre kraft eller en gud. Därför är jag en ateist och en sekulär humanist. Humanismen är mitt moralsystem.

Einstein sade:

Om människor är goda enbart därför att de är rädda för bestraffning och hoppas på belöning, då är vi sannerligen en sorglig skock.

Canva - Clouds at Sunset.jpg

Hur avgör jag vad som är rätt eller fel?

Absolutister tror att fenomen som gott och ont alltid är absoluta, utan hänsyn till situation eller konsekvenser. Något är alltid rätt eller orätt. Ingen diskussion och inga argument accepteras.
Till exempel: att älska en person av samma kön är alltid fel. Trots att vi idag vet att homosexualitet varken är ett val eller en sjukdom, och trots att samkönade relationer mellan samtyckande vuxna inte är skadligt på något vis.
Eller: en skilsmässa är alltid fel. Även i situationer där relationen är destruktiv, eller om någon blir utsatt för våld.

Canva - Justice Law Hammer.jpg

Lyckligtvis behöver moralregler inte vara absoluta. Konsekventialismen är mer praktisk och anser att det moraliska i en handling bör bedömas utefter dess konsekvenser.

Som vägledning har vi forskning och vetenskap som hela tiden utvecklas. Genom rationalitet och ett objektivt kunskapssökande kan vi studera vad som är hälsosamt eller icke-hälsosamt för människan. Vi är fysiska varelser i ett fysiskt universum, med fysiska lagar som dikterar konsekvenserna av våra handlingar.

Här kan du se en kort film om hur den sekulära humanismen ser på moral:

Men en objektiv moral då?

Många religiösa påstår att de har en överlägsen moral, genom att hänvisa till en objektiv moral hos en gud. De påstår att ateister är helt utlämnade till subjektiva uppfattningar om moral. Men så vitt jag vet, befinner vi oss i samma båt. Låt mig förklara varför.

Jag tror inte att objektiva, absoluta moralregler existerar utanför våra sinnen. Inga bevis har presenterats för mig, bara ogrundade antaganden och känsloargument. Visst, i vissa situationer skulle det vara trevligt om en objektiv moral existerade – men sanningen bryr sig inte om mina känslor. Jag kan inte bara bestämma hur världen fungerar, utefter mina egna preferenser. Jag måste förhålla mig till verkligheten som den är och göra det bästa av det.

Idén om en objektiv moral blir ändå alltid subjektiv i praktiken. Eftersom gudarnas objektiva moral inte går att nå på något annat vis än genom olika människors tolkningar, subjektiva preferenser och känslor. Och alla människors tolkningar av gudarna och gudarnas vilja ser helt olika ut.

Idag finns det ungefär 10 000 olika religioner. 2012 beräknades det att det finns ungefär 43 000 kristna förgreningar i världen. Siffran förväntas att växa till 55 000 vid år 2025. En ny kristen förgrening skapas varje 10,5 timme. (KÄLLA). Jag har personligen aldrig träffat två kristna som har exakt samma personliga tolkning av gud och Bibeln, även inom samma kyrka. Ingen metod eller falsifieringsprocess har presenterats för mig, som kan avgöra vems subjektiva tolkning av guds objektiva moral som är den rätta.

Canva - Drawing for Psychologic Test

Var kommer moralen ifrån?

Vårt sinne för vad som är rätt och orätt, vår förmåga till empati och medlidande, kan härledas ur evolutionen. Homo sapiens är sociala varelser som lever i grupp – vilket betyder att överlevnaden är beroende av vår förmåga att samarbeta och att arbeta tillsammans. Att samarbeta fungerar effektivare om vi kan sympatiserar med varandra.

I naturen kallas detta symbios; en typ av transaktion mellan individer och arter. Exempel: biet behöver nektar och blomman behöver pollineras. Jägaren behöver sjukvård och läkekvinnan behöver kött. Vi människor överlever som bäst i stammar med ett utbyte av varor och tjänster.

Individer med empatiska egenskaper gynnas i det naturliga urvalet. En moder som känner en stark kärlek till sitt barn, tar därför hand om barnet, som annars vore helt hjälplöst. Moderns gener förs därigenom vidare till nästa generation.

Att förstå andra människor innebär också en förmåga att anpassa sig efter andra; detta har inneburit att vi i förlängningen successivt förbättrat vår förmåga att förändra oss efter omgivningen. Med tiden har vi kunnat inkludera allt fler människor i de grupper som vi identifierar oss med.

Det är inte de starkaste som överlever, inte heller de mest intelligenta, utan de som har störst förmåga att förändras.

Charles Darwin, brittisk biolog, teolog och forskare.

Källor:

HÄR kan du läsa om hur spegelneuroner låter oss känna empati med personer som omger oss och hur det härleds ur evolutionen.

HÄR kan du läsa om att ”den starkes överlevnad”-teorin är felaktig. Utan att vi måste vara bra på att samarbeta, känna empati och anpassa oss efter varandras behov för att överleva.

HÄR kan du lyssna eller läsa ett radioprogram om moral och evolution, med en molekylärbiolog.

Jag kan rekommendera dessa böcker:

”Nästan allt om människan: evolutionen, generna, moralen och lite till” av Johan Frostegård.

”Så gick det till: bevisen för evolutionen” av Richard Dawkins.

”Evolutionsteori och människans natur” av Jonas Olofsson och Johan Örestig. 

Canva - Helping Hands


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

kr30.00
kr90.00
kr600.00
kr30.00
kr90.00
kr600.00
kr30.00
kr90.00
kr600.00

Eller ange ett anpassat belopp

kr
——

Tycker du om min blogg och vill att jag ska fortsätta skriva? Här kan du donera en slant! Läs mer om vad pengarna går till HÄR. Tack för ditt stöd. ❤️

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Jag var aldrig en ”riktig” kristen

vanliga fördomar om ateister (15)

Det är en oerhörd kränkning att ogiltigförklara ”avfällingars” upplevelser, genom att påstå att vi aldrig var kristna på riktigt. Det är också ett typ av argumentationsfel som kallas ”ad hominem”.

Under många år hade jag en personlig relation med Gud. Jag tog emot Jesus i mitt hjärta som min frälsare och räddare. Kristendomen definierade mig och mitt liv. Jag trodde inte, jag visste av hela mitt hjärta att Gud fanns och att Bibeln förkunnade sanningen om universum.

Varje dag bad jag till Gud. Jag deltog i många olika församlingar och blev döpt samt andedöpt. Jag läste hela Bibeln och studerade den i många år. Jag var cellgruppsledare och lovsångsledare. Jag läste flera böcker av kristna teologer, apologeter och kreationister. Det fanns inga argument för kristendomen som jag inte tog del av.

Jag gjorde precis allt jag kunde för att vara en god kristen. Vad mer krävs det egentligen? Måste man doktorera i teologi, pilgrimsvandra till Jerusalem, vara villig att offra sitt eget barn på ett altare, och sedan dö som en martyr för att räknas som en ”riktig” kristen?

Jag har gett Gud och kristendomen en ärlig chans. Många ärliga chanser. Och det höll inte för mig – alla argument brast då jag granskade dem kritiskt (det är okej om du tycker annorlunda). Jag tänker inte längre klandra och skuldbelägga mig själv för att jag inte kan tro. Jag är inte fel eller defekt.

Som ateist mår jag bättre, är en bättre människa, förbättrar min epistemologi och mitt intellekt, breddar min världsbild, är tryggare i mig själv och älskar livet mer!


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Missförstånd kring begreppet ”ateist”

vanliga fördomar om ateister (8)

Ateism betyder en icke-tro på övernaturliga krafter eller väsen av något slag – inkluderat gudar. Det betyder inte att jag vet att gud inte finns. Jag är inte heller emot gud, på samma sätt som jag inte är emot Vishnu, Freja, Anubis eller Zeus. Jag kan inte vara emot något som jag inte tror existerar.

Här hittar du en lista på gudar som ateister, liksom kristna personer, inte tror på: http://friendlyatheist.com/2008/02/11/gods-we-dont-believe-in. Den enda skillnaden är kristna och ateister är att ateister har lagt till guden ”Yahweh” på sin lista. Så ateister och kristna har mer gemensamt än man kan tro.

Ateism är inte en ideologi, religion, eller livsåskådning med ett moraliskt system. Det är bara en uppfattning i en enskild sakfråga – nämligen Guds existens. En icke-tro på gudar är det enda som ateister har gemensamt. En ateistisk grundsyn leder alltså inte till några speciella ställningstaganden eller tyckanden i andra frågor.

Lots of colorful balloons on the blue sky, concept of love in su

Min ateism säger alltså ingenting om mina värderingar, min personlighet eller mitt liv. En ateist kan ha vilka andra värderingar, åsikter och trosuppfattningar som helst. Även om jag inte tror på en gud, har jag alltså en personlig uppfattning om moral och etik; till exempel är humanismen ett vanligt alternativ till religionens moralsystem. Själv identifierar jag mig som en sekulär humanist. HÄR kan du läsa ett kompendium om humanismen som sekulär livsåskådning.

Tyvärr finns det många fördomar och missuppfattningar kring ordet ”ateist”. Det har getts en ful och skrämmande innebörd, eller likställs med ”amoralisk”. Därför ville jag skriva det här inlägget – för att sprida rätt information. Jag vill inte att andra ska misstolka min ståndpunkt eller ha fördomar om mig.

Man ska inte behöva skämmas för att vara ateist. Tvärtom – ingen ska bli dömd för sin trosuppfattning. Religionsfrihet betyder också frihet från religionen. Jag är stolt över att vara en gudlös hedning!


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna rekommendera den för dina nära och kära. Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka! ❤