Rädslor

Jag är rädd för många saker. 

Jag är rädd för att släppa taget om min rullstol. Det var länge sedan jag använde den. Men tänk om jag kommer behöva den? Rullstolen är mitt skydd mot den farliga omvärlden. Mot branta backar och långa korridorer, mot smärta och svaga muskler, mot rädsla och oro. Sitter jag i den, kan ingenting hända mig.

Jag är rädd för att träffa nya människor inom vården. Till exempel läkare eller sjukgymnaster. Jag har blivit behandlad illa tidigare, och det har satt djupa spår. Det är tufft för mig att öppna upp mig om det allra känsligaste och jobbigaste i mitt liv. Speciellt för en främling som jag inte litar på.

Min största rädsla är att jag aldrig kommer att bli frisk. Vad kommer det att bli av mig då? Kommer jag någonsin kunna studera och arbeta igen? Och hur blir det med mina andra drömmar, som resor och intressen? Jag vågar knappt tänka eller hoppas på framtiden.

Jag antar att det är okej att känna sig rädd ibland. Man kan inte alltid vara på topp. Ibland måste man få stanna upp och andas. Våga ta hjälp av andra. Kanske gråta lite. Sedan kan man fortsätta med förnyad kraft.

HÄR kan du läsa mer om min skadesituation.

536c2c41b91d0e396715f57b614f5080

 

Om att våga

Jag tvekar varje gång jag ska publicera ett nytt inlägg. Jag tänker: vad kommer andra att tycka? Kommer folk att håna mig eller skratta åt mig? Kommer de tycka att jag är töntig eller konstig? Kommer de att tänka ”vem tror hon att hon är?”.

Ibland är det svårt att våga göra sin grej och vara den man är. Ibland är jag rädd för andras åsikter eller dömande. Ibland blir jag självkritisk och håller mig själv tillbaka. Jag tror att många kan känna igen sig.

Men det är utanför får bekväma zon som magin sker. Vi måste trotsa rädslan, för det är enda sättet att utvecklas. Vi måste utmana oss själva och testa nya grejer. Vi måste göra det som vi älskar, oavsett vad andra tycker, för det kommer att göra oss lyckliga och stolta i slutändan.

”Feel the fear and do it anyway”.

IMG_3143 - kopia - kopia (2)