Svart magi

Henne ögon är så vackra
Men nyckfullt vassa
Ett skimrande splitter
Av brungröna skärvor

Hennes hår böljar
Som mörkt vatten
Svarta slingor
Drar mig ner i djupet

Hennes förhäxade ord
Smeker mig
Förintar mig
Med en oerhörd kraft

Hennes svarta magi
Som får stjärnorna att glimma
Och världen att slockna
Fascinerar mig

Hon går upp i rök
Och hemsöker mig
Jag är vilse
Och famlar efter ljuset

© Amanda Lundin

20150812_202345

HÄR kan du läsa mer av min poesi. 

 

Lojalitetens straff

Han svepte in dig
I lögnernas mjuka mantel
Jag respekterade dig
Och kastade ljus på skuggorna
Dessa mörka, hotfulla skepnader
Som dolt sig i gömslen och vrår
Alldeles för länge
Sedan bröt jordskredet ut

Som din förtrolige
Var det min skyldighet
Och jag sträckte ut en hand
Mot din förtvivlan
Men du slog bort den
Och kastade stenar på mig
Du såg mig som monstret
För att jag berättade för dig

Salta tårar och skakande hjärtan
Tunga klippblock och stickande rök
Ditt raseri flammade skoningslöst
Och straffet föll på mig
Nu är allt borta
Förtärt av elden
Borta i vinden
Sorgen smakar aska

© Amanda Lundin

IMG_7199.jpg

HÄR kan du läsa mer av min poesi. 

Håll i min hand

Till Linnea

Ditt blod är mitt blod
Och våra rötter flätas samman i jorden
Vi bär på livets kraft
Ärvt ifrån Urmodern

Vem sa att vi ska behaga männen?
Sluta lyssna på den Guden
Vi ska kasta bort konventionerna
Och riva sönder orden

Våra kroppar är en offentlig utställning
Sålda till högsta bud
Men du vet att jag vet
Att vi är mer än bara kött och blod

Våra koppar är en krigszon
De har krossat oss i tusen spillror
Men vi ska läka från såren
Och bygga nya människor

Din styrka mäts i din godhet
Och jag älskar dig för det
Låt oss vägleda varandra genom stormen
Håll i min hand för evigt.

© Amanda Lundin

PRXJ7708 - kopia.jpg

HÄR kan du läsa mer av min poesi. 

 

Bredvid dig

Får jag gå här bredvid dig
och hålla din hand?
En evighet ligger redo
på min tunga
Får mina ord
röra vid dina?
Vita snöflingor fastnar i dina
svarta ögonfransar.
Får jag spara dem
älskling?
Snälla låt det aldrig sluta snöa.

© Amanda Lundin

 

Mot vinterhimlen

Jag vill vandra
långt, långt bort
och passera från stjärna till stjärna
Jag vill springa
genom en snötäckt skog
där allt skimrar
där jag skimrar
som den vackraste av alla dina drömmar
som den unikaste av alla snöflingor, den klaraste av alla stjärnor i december.
Jag vill lämna min kropp
och flyga med dig
mot vinterhimlen
mot den lila, frusna evigheten
tills vi bli ett
med snön.

© Amanda Lundin

Mer av min poesi kan du läsa HÄR.