BOKPROJEKT | 10 000 ord

Jag har stora drömmar om att bli en författare. Just nu jobbar jag på en bok, som ska bli en historisk roman. HÄR kan du följa min resa.


Första etappen är nådd: jag har skrivit 10 000 ord och korsat gränsen från novell till roman! Det känns grymt bra. Jag har aldrig tidigare skrivit längre än 7 000 ord på samma projekt. Nu har jag verkligen kommit igång, blivit varm i kläderna och hittat känslan för boken. Stilen jag vill skriva i, karaktärernas uttryck, tempot, handlingens progression och så vidare. Första sidan var allra svårast. Nu har jag text jag kan faktiskt kan arbeta med och utgå ifrån. En scen leder till nästa, som leder till nästa.

Saker jag försöker tänka på:

  • Det finns inga garantier att slutresultatet kommer ge lycka eller framgång. Det är i processen jag får söka min glädje. Jag gör det av kärlek, för att det är kul, för att det är en utmaning.
  • Det skrivna är bara ord på papper. Det är inte livsavgörande.
  • Färdigt är alltid bättre än perfekt.

Jag söker testläsare av mitt bokmanus, som kan svara på specifika frågor, kapitel för kapitel. Är du intresserad? Tveka inte att skicka ett mejl till ”amandasminnen@gmail.com”!

En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

20,00 Skr
50,00 Skr
100,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Tycker du om min blogg och vill att jag ska fortsätta skriva? Här kan du donera en slant! Tack för ditt stöd. ❤️ 

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

Vila


Vila, min vän
var lugn som himlen
låt oron glida bort med vinden
låt tankarna sjungas till sömns
låt ditt hjärtas vingslag mjukna.

Se, min vän
du är fri som ett löv
tyngdlös och vackert grönskimrande
du hör hemma här
i sommaren

Var inte rädd, min vän
himlen kommer aldrig
att lämna dig
och solen kommer alltid
att värma dig.

Du hör hemma här
hos mig.

© Amanda Lundin

Kristaller

Att sitta i ett husvagnsförtält förhöjer upplevelsen av regn. Smattret, doften av vått gräs och den fuktiga luften kommer närmare, omsluter mig. Det är en fridfull famn. Jag lutar mig tillbaka och faller in i sommarens ljuva armar. Snart mattas regnet ut, och solen kommer fram igen. Det glittrar i daggen och i skratten. Tusen kristaller som blir till stjärnor om natten.

Snart kommer sommaren vara över, och då minns jag den här stunden.


© Amanda Lundin

Skador, begränsningar och förluster

Nästa vecka skulle jag åka till Kroatien tillsammans med min pojkvän och våra bästa vänner. Nu har vi varit tvugna att avboka resan. Pågrund av min skada. 
Jag har inte varit frisk på över tre år. Det är en mardröm som aldrig vill ta slut. Det senaste året har varit fruktansvärt. Bara sjukdomar, skador och förluster. Jag har inte kunnat jobba, resa, studera eller leva livet som andra människor i min ålder har gjort.


Vi har gått igenom så otroligt mycket och det verkar aldrig ta slut. Vi har bett till gud, vi har hoppats och vi har kämpat. Men vi faller ändå gång på gång. 

Varför berättar jag det här? För att jag är så ARG, ledsen och besviken, och måste få utlopp för mina känslor. För att jag vill att ni ska veta. För att jag vill att ni inte ska ta något för givet, och vara tacksamma. Om du kan jobba, studera, resa, träna, gå utan smärta och göra vad du vill, var tacksam. Det är inte en självklarhet för alla.


Vi har varandra. Det är jag tacksam över.