Vila


Vila, min vän
var lugn som himlen
låt oron glida bort med vinden
låt tankarna sjungas till sömns
låt ditt hjärtas vingslag mjukna.

Se, min vän
du är fri som ett löv
tyngdlös och vackert grönskimrande
du hör hemma här
i sommaren

Var inte rädd, min vän
himlen kommer aldrig
att lämna dig
och solen kommer alltid
att värma dig.

Du hör hemma här
hos mig.

© Amanda Lundin

Kristaller

Att sitta i ett husvagnsförtält förhöjer upplevelsen av regn. Smattret, doften av vått gräs och den fuktiga luften kommer närmare, omsluter mig. Det är en fridfull famn. Jag lutar mig tillbaka och faller in i sommarens ljuva armar. Snart mattas regnet ut, och solen kommer fram igen. Det glittrar i daggen och i skratten. Tusen kristaller som blir till stjärnor om natten.

Snart kommer sommaren vara över, och då minns jag den här stunden.


© Amanda Lundin

Skador, begränsningar och förluster

Nästa vecka skulle jag åka till Kroatien tillsammans med min pojkvän och våra bästa vänner. Nu har vi varit tvugna att avboka resan. Pågrund av min skada. 
Jag har inte varit frisk på över tre år. Det är en mardröm som aldrig vill ta slut. Det senaste året har varit fruktansvärt. Bara sjukdomar, skador och förluster. Jag har inte kunnat jobba, resa, studera eller leva livet som andra människor i min ålder har gjort.


Vi har gått igenom så otroligt mycket och det verkar aldrig ta slut. Vi har bett till gud, vi har hoppats och vi har kämpat. Men vi faller ändå gång på gång. 

Varför berättar jag det här? För att jag är så ARG, ledsen och besviken, och måste få utlopp för mina känslor. För att jag vill att ni ska veta. För att jag vill att ni inte ska ta något för givet, och vara tacksamma. Om du kan jobba, studera, resa, träna, gå utan smärta och göra vad du vill, var tacksam. Det är inte en självklarhet för alla.


Vi har varandra. Det är jag tacksam över.