Ett av mina läsmål är att ta mig igenom världsbibliotekets lista över de 50 bästa diktsamlingarna. Nu har jag bockat av Hjalmar Gullbergs poesi. 

Mina tankar

(OBS: jag är långt ifrån en litteraturvetare eller poesiexpert. Detta är bara en lekmans enkla reflektioner.) 

Min upplevelse av Hjalmar Gullberg är negativ. Han verkade under början av 1900-talet, och den tidens värderingar har satt spår i texterna. Rasismen och sexismen lyser tydligt igenom (enligt mig).

Till exempel har han skrivit en dikt där ”negerslavar” på ett slavskepp blir vänner med slavdrivarna tack vare lite sång och musik. Denna dikt gör mig förvirrad och illa berörd. Är det ironiskt menat? Jag vet inte. Kommentera gärna om du har svar.

Sexismen blir tydlig genom hans starkt religiösa syn på kvinnan. I en dikt anklagar han kvinnor för roten till allt ont, då de ”frestar” männen till att synda.

Något jag också ogillade var Gullbergs predikande ton och övertydliga religiösa agenda. Jag har absolut inget emot religiösa dikter i sig – däremot tycker jag att poesin ska lämna utrymme åt läsaren. Läsaren ska få dra sina egna slutsatser och tolkningar. Jag vill inte bli skriven på näsan. 

Är faktumet att poesin skrevs för länge sedan en ursäkt? Jag är tveksam. Det finns många andra poeter som inte präglats lika starkt av dåtidens värderingar.

Hur tänker du? Jag vill gärna höra dina tankar och åsikter.

Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon! Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser! ❤