Minne #3 | Höstpromenader

Oktober 2013

20131123_111916.jpg20131123_112050.jpg

Jisses vad många promenader vi har tagit, du och jag. Vi har hållit varandra i handen, pratat, njutit av omgivningen och varandras sällskap. Bara låtit våra fötter leda oss dit de vill. Vi har promenerat i ljusa sommarnätter, gnistrande vintermornar och krispiga höstdagar. Jag saknar det där. Att bara kunna . Planlöst strosa omkring. Bara för att vi kan, för att vi vill, för att det är härligt. Jag saknar att värma mina händer i dina. Jag saknar att se våra ord förvandlas till ånga och höra marken knarra under våra fötter. Jag saknar kisa mot den låga solen och känna doften av löv.

Nästa höst kanske vi kommer promenera tillsammans igen.

Hösten – ett nytt kapitel 

Nu har äntligen den härliga och vackra hösten anlänt. Visst är det underbart? Jag känner mig redo för nya tider. För hösten innebär förändring. Nya färger, mörkare kvällar och varmare kläder. Livet beger sig åt nya riktningar, eller återgår till gamla rutiner. För alla blir det en skiftning i vardagen, en startpunkt för fortsättningen. I takt med att löven faller tar man sig framåt, vidare.


Jag tror och hoppas att den här hösten får bli ett nytt kapitel för mig. Att jag ska tillfriskna och bli starkare och starkare. Att jag ska kunna göra och uppleva fler saker. Att jag ska utvecklas och ta ett steg framåt i livet, istället för bakåt. (Mer om min skadesituation kan du läsa HÄR). 

Jag har inga planer för hösten, och framtiden. Mitt enda fokus är att bli frisk och att jobba så hårt jag bara kan för att nå dit. Sedan får vi se vad som händer. Jag har drömmar om att kunna arbeta igen, resa och studera på universitet. Det känns långt borta just nu, men jag ska ta mig dit. En dag i taget. 

Hur ser din höst ut? Har du speciella planer eller drömmar?