Förnekar ateister sanningen?

Påståendet att det bara skulle finnas två alternativ – att tro på gud eller förneka sanningen – är en absolutistisk inställning.

Att kalla mig för oärlig, sluten eller förnekande är elaka personangrepp (ad hominen) och inte ett argument. Det stämmer för övrigt inte. Jag baserar min tro på bevis – det är så min epistemologi och mitt rationella tänkande fungerar. Jag väljer alltså inte att vara en ateist – min tro är en logisk konsekvens av min förståelse av fakta.

Jag är öppen för det övernaturliga, om det kan definieras och demonstreras. Jag har sökt efter empiriska, objektiva evidens för gud i vetenskap, Bibeln, historia, filosofi, arkeologi, kristnas publikationer och genuin bön. Och hittills har inget övertygat mig. I det här inlägget kommer jag att presentera några exempel. Det här är absolut inte kritik mot dig som tycker annorlunda, utan jag delar endast mina personliga tankar och åsikter.

Vetenskapen kan inte bevisa övernaturlighet

Gudshypotesen är en vetenskaplig hypotes om universum som bör analyseras lika skeptiskt som alla andra. Om en gud påverkar och manifesterar sig i den här verkligheten, till exempel genom att kommuniceramed människor, bör detta kunna observeras och mätas genom den vetenskapliga metoden. Om gud kan fångas upp av mänskliga hjärnor, har det fenomenet absolut med vetenskapen att göra.

Men om det är så att den vetenskapliga metoden är begränsad – då är det fritt fram att presentera en alternativ metod! En metod som kan mäta, testa, förutsäga, falsifiera och demonstrera det övernaturliga. Det räcker inte med att kritisera vetenskapen, om inte ett bättre alternativ kan presenteras. Bevisbördan ligger nämligen hos den som kommer med ett positivt påstående om guds existens.

Canva - null (2)

Vittnesmål i historiska skrifter

Om jag ska basera min tro på vittnesmål i historiska skrifter som korresponderar arkeologin, så finns det massor av religioner eller övernaturligheter som jag måste tro på.

Ta till exempel den fornnordiska mytologin. I Sverige har vi cirka 3000 originalurkunder, det vill säga runinskrifter, som förmedlar vittnesmål och information om vikingarnas gudar och gudartro. (Källa: ”Vikingarnas egna ord” av Lars Magnar Enoksen). Utöver det har vi de historiska skrifterna ”Den poetiska Eddan” och ”Snorres Edda” från Island. Jag skulle dock inte ha något emot att tro på de fornnordiska gudarna, då de är grymt coola. Freja får gärna bli min gudinna.

Ett annat exempel som jag måste tro på är de grekiska gudarna och att Alexander den store var Zeus son. (Källa: ”Alexander den Store” av Bengt Liljegren). Historiker bekräftar att Alexander den store existerade. Betyder det också att han var guds son och att han utförde mirakler – så som vittnesmål i historiska skrifter förkunnar?

I historien är det förvånansvärt frekvent med övernaturliga trosbekännelser och grupper med människor som tror på mirakler. Det är inte alls ovanligt att människor tror på saker som inte har skett, men rapporterar dem som fakta. Att fakta blandas med fiktion och mytologi i historiska skrifter är standard. Det är historikers jobba att differentiera mellan dem.

Canva - Open Bible Book Page

Ontologiska och filosofiska argument

Jag anser att frågan om guds existens eller icke-existens är för stor för att kunna avgöras med ordlekar. Det vore en alltför storartad sanning om universum för att sakna andra evidens. 

Men låt oss säga att till exempel Kalams kosmologiska argument stämmer. Då kan detta maximalt leda till någon form av deism eller panteism. Att hoppa till teism – och sedan en specifik gudom med egenskaper och viljor – är enorma, ogrundade antaganden. Alla steg måste bevisas hela vägen innan sådana slutsatser kan dras. Det här argumentationsfelet kallas ”påstådd säkerhet”.

Men även om universum har en orsak, så är det fortfarande helt kompatibelt med ateism. Ateism betyder bara en icke-tro på gudar. Inte en icke-tro på en orsak bakom universum.

Canva - Blue Universe

Argument från design

Om alla universums bevis svängde om till fördel för kreationismen skulle jag omedelbart ändra mig. Men i nuläget är evolutionen bevisad genom överväldigande evidens; till exempel genom fossiler, molekylärgenetik och geografisk spridning. Evolutionen har gett oss principer som regelbundet appliceras inom medicin, jordbruk, teknologi och flera andra fält. Min tro vilar som sagt på bevis.

Evolutionen är en process som adderar komplexitet genom naturligt urval. Förut tyckte jag att evolutionen var komplicerad och svår att förstå. Då kändes det lättare att vända sig till ett lättbegripligare alternativ – speciellt då allt jag visste om evolutionen var kristen missrepresentation. Idag förstår jag att det är ett argument från klentrogenhet och en logisk fallasi. Enkla svar är sällan rätta svar. I dag har jag läst på mer om evolutionen – av riktiga forskare – och det är så otroligt häftigt och spännande!

Att försöka peta hål på evolutionen är för övrigt helt meningslöst, om målet är att bevisa kreationismen. Det här argumentationsfelet kallas ett ”falskt dilemma”; ett påstående om en falsk ”antingen eller”-situation. Tänkandet är svart och vitt och exkluderar andra alternativ. Varje hypotes kräver sina egna, självständiga evidens. Att motbevisa X bevisar inte att Y är sant. Kreationismen måste stärka sin egen vetenskapliga modell med opererande mekanismer och förutsägelser som kan testas i ett labb.

Oförklarliga ting

Områden där data eller kunskaper saknas antas automatiskt tillhöra gud, utan fler argument, motiv eller bevis. Men så utövar man inte vetenskap. För all forskning av kvalitet är det väsentligt att kunna medge tillfällig okunnighet och att följa bevisen dit de leder, utan förutfattade meningar.

Det här argumentationsfelet kallas ”luckornas gud”. Bara för att vi inte vet svaret på någonting just nu, bevisar det inte att det är en gud som ligger bakom. Det är okej att säga ”jag vet inte”, istället för att gå till ogrundade slutsatser. Förr trodde vi till exempel att åskan kom från Tor och ett människor med epilepsi var besatta av demoner. Men idag vet vi bättre. Att säga ”jag vet inte” ger oss tillåtelse att lära!

Canva - Blue, Green and White Tilt Shift Lens Illustration

Jag kan inte bevisa guds icke-existens

”Du kan inte bevisa att Gud inte existerar. Har du någon bättre förklaring till universums, logikens och moralens existens? Tror du att allt kom till av en slump?” Detta är klassiska försök att skifta bevisbördan och det är tyvärr ett argument från ignorans. Det är likadant som att säga: ”du kan inte bevisa att älvor inte existerar. Därför måste du tro på älvor!”

Grundtanken med ”bevisbördan” är att en viss part har en skyldighet att bevisa ett påstående som diskuteras. Den här principen tillämpas i en mängd olika miljöer – i rättssalen, i vetenskapen, i filosofiska diskussioner och debatter.

Inom vetenskapen faller bevisbördan på den som föreslår en hypotes. Det spelar ingen roll vad hypotesen är. Om du vill föreslå att partikel X existerar faller bevisbördan på dig. Om du vill föreslå att partikel X inte existerar, faller bördan också på dig. Principen förblir densamma.

Bevisbördan – bördan argumentera för sitt egna anspråk – faller alltså på den som gör ett positivt påstående om guds existens. Det gäller både den som hävdar att gud existerar och den som hävdar att gud inte existerar. Och jag påstår inte att gud inte existerar – ateism betyder bara att jag inte tror att gud existerar. Det är inte ett påstående över huvud taget, utan en beskrivning av ett kognitivt tillstånd.

Många kristna lägger ord i min mun och anser sig veta mer om mina tankar och åsikter än vad jag själv gör. Till exempel att jag påstår att ”universum uppstod av en slump”. Det är väldigt frustrerande när andra gör antagen om mina trosuppfattningar. Varför ens prata med mig, när man redan verkar ha bestämt sig för vad jag tycker och tänker?

Jag har aldrig hävdad att universum uppstod av en slump. Jag vet inte hur universum uppstod. Det skulle vara väldigt arrogant av mig att spekulera i sådana saker, då jag är inte expert på kosmologi eller astrofysik. Hittills vet ingen hur universum uppstod. Kanske får vi veta i framtiden. Tills dess reserverar jag mina trosuppfattningar. Att inte ha alla svar skrämmer mig inte. Jag säger hellre ”jag vet inte”, istället för att komma med ogrundade svar, bara för att ha ett svar.

Slutsats

Jag förnekar inte sanningen – jag är bara inte övertygad om att övernaturlighet eller magi existerar, inkluderar gudar. Jag ska inte bli hånad, dömd eller dumförklarad för att jag är ateist. Det är okej att tycka olika.

Detta betyder inte att jag måste vara korrekt; jag kan självklart ha fel. Det är det som är så fantastiskt med att vara en fritänkare: det finns inget jag måste tro, eller inte får tro. Jag är fri att utforska och ändra åsikt. Tvivel är inte längre något farligt eller skamligt för mig – tvivel är en viktig grundsten för kritiskt och självständigt tänkande. Jag värderar sanningen och är därför villig att erkänna att jag kan ha fel.

Men om jag skulle bli teist igen, skulle behöva utforska och prova alla gudar och väsen; idag finns det ungefär 10 000 olika religioner. Det vore det mest ärliga och rationella – istället för att anta att den religion jag råkat födas i är den enda sanna.

Om jag kunde välja, skulle välja välja Freja.


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Är den ateistiska världsbilden otrevlig?

vanliga fördomar om ateister (56)

Är den ateistiska världsbilden otrevlig?

Självklart skulle jag vilja ha ett evigt liv och komma till ett paradis efter döden. Självklart skulle jag vilja att det fanns en objektiv moral, utanför våra subjektiva sinnen. Självklart skulle vilja ha lätta svar på svåra frågor – om livets uppkomst och livets mening – givna från en gud. Självklart skulle jag vilja trösta mig själv i tuffa stunder med tanken att en högre kraft bryr sig om mig. Självklart skulle jag vilja ha en värld full av magi, mirakler, gudar och väsen.

Canva - Blue, Green and White Tilt Shift Lens Illustration.jpg

Mänskligheten har ett stort behov av tröst. Men att ”X ger tröst” betyder inte att ”X är sant”. Trösthalten i en trosuppfattning höjer inte dess sanningsvärde – för sanningen bryr sig inte om mina känslor. Jag är ateist; vilket betyder att jag inte är inte övertygad om att något övernaturligt existerar och korresponderar med verkligheten. Jag måste förhålla mig till verkligheten jag befinner mig i, och verkligheten är ibland orättvis och hård. 

Jag står inte i centrum av universum. Jag är inte speciell eller utvald. En gud har ingen skyldighet att trösta mig, eller ge mitt liv mening och innehåll. Att inse det var en del av att bli vuxen, för mig. Som tur är kan vi människor skapa vår egen mening och vårt eget syfte. Till exempel genom mänsklig kärlek, kärlek till naturen, konst, vetenskap och humanism. För mig räcker det mer än väl.

Canva - Yellow Petaled Flowers .jpg

En önskan om att något ska vara sant, är inte bevis. Önsketänkande kan vara en kognitiv bias och ett logiskt misstag, som får en att utvärdera bevis väldigt annorlunda baserat på det önskade resultatet. Att använda känslor i stället för förnuft är en typ av manipulation som används istället för giltig logik.

Jag vill tro på så många sanna saker som möjligt, och så få falska saker som möjligt. Jag vill ha stark och välutvecklad epistemologi. Varför? För om jag har svaga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande blir jag mottaglig för alla möjliga (och potentiellt farliga) idéer. Till exempel att jorden är platt, att kvinnor ska underordna sig män, att homosexualitet är onaturligt och fel, att man inte kan lita på sekulär sjukvård, att psykisk ohälsa beror på demoner, och så vidare.

Trosuppfattningar influerar mina handlingar, och handlingar har konsekvenser för mig själv, för andra och för samhället i stort. Därför tycker jag det är viktigt med skepticism, kritiskt tänkande och rationalitet. Därför baserar jag min tro på bevis. Världen är fascinerande och det finns så mycket att lära!

“The truth may be puzzling. It may take some work to grapple with. It may be counterintuitive. It may contradict deeply held prejudices. It may not be consonant with what we desperately want to be true. But our preferences do not determine what’s true.”

― Carl Sagan

Canva - Galaxy

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”.