Att våga tvivla

Att våga tvivla (1)

Tvivel är inte något negativt, farligt eller skamligt. (Nu pratar jag inte om att tvivla på sig själv – utan att tvivla på idéer, åsikter och trosuppfattningar.) Tvärtom är tvivel något oerhört positivt, som vi alla borde omfamna. Låt mig förklara varför.

Fundamentalister vet på förhand att de har rätt. Ingentingen kommer att få dem att ändra uppfattning – varken rationella resonemang eller bevis. Om det verkar finnas bevis för motsatsen, är det bevisen som måste förkastas, inte trosuppfattningen. Detta begränsar intellektet och personlig utveckling, samt undergräver vetenskapen. 

Utan tvivel är man inte riktigt klok.
– Tage Danielsson

Canva - Drawing for Psychologic Test

Att våga tvivla, vara öppen för ny information och ändra åsikt är något av det mest intellektuellt ärliga vi kan göra. Det är så vi utvecklas och lär oss nya saker. Tvivel är grundstenen för en välutvecklad epistemologi – verktygen vi använder för att nå kunskap. Tiden för att tro på något är när det finns bra bevis för det. Att säga “jag vet inte” eller ”jag kan ha fel” ger oss tillåtelse att lära. 

Tvivlet är vishetens början.
– Rene Descartes

Tvivel är uppfinningens fader.
– Galileo Galilei 

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är canva-blue-and-gold-cover-book-on-brown-wooden-shelf.jpg

Jag vill följa tvivlen dit det leder, ställa kritiska frågor och utbilda mig. Jag vill inte blint följa auktoritära dogmer eller acceptera absoluta sanningar utan att ifrågasätta dem. På grundval av mitt eget förnuft vill jag bilda mig självständiga åsikter. 

Mina åsikter och idéer vill jag kontrollera mot fakta, och sedan vara beredd på att förkasta en trosuppfattning när bevisen blir överväldigande. Jag vill inte vara statiskt; istället vill jag vara intellektuellt nyfiken, lära mig mer och hela tiden utvecklas. Jag värderar sanningen och är därför villig att erkänna att jag kan ha fel.

Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel.
– Bertrand Russell

Man bör aldrig skämmas för att erkänna att man haft fel, för det betyder ju att man är klokare i dag än i går.
– Jonathan Swift

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är canva-desk-globe-on-shallow-focus-lens.jpg

Sanningen finns där ute för oss att upptäcka. Sanningen låter sig inte omkullkastas av tvivel eller kritik – de står stadigt kvar. Sanningen bryr sig om inte om våra känslor eller preferenser. 

Reality is what doesn’t go away when you stop believing in it.
– Matt Dillahunty 

Jag bryr mig om min förståelse av verkligheten och jag vill att den förståelsen ska vara så exakt som möjligt. Det beror på att trosuppfattningar influerar mina handlingar, och handlingar har konsekvenser. Om jag har dåliga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande ökar det risken för mig att anamma problematiska idéer. Till exempel att jorden är platt, eller att homosexualitet är skadligt. 

Detta är varför tvivel är ett utmärkt verktyg för en sund epistemologi. Något som inte kritiseras, utvecklas inte. Jag har aldrig lärt mig så mycket som när jag har insett att jag har haft fel. Jag inser att jag inte alla svar och att det alltid finns mer att lära!

Glädjen med att söka och förstå är den mest perfekta gåvan från naturen.
– Albert Einstein

Det viktiga är att aldrig sluta ställa frågor.
– Albert Einstein 

Här är en otroligt bra och informativ video om att straffa tvivel: 


Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna rekommendera den för dina nära och kära. Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka! ❤

Har ateister blivit indoktrinerade?

vanliga fördomar om ateister (55)

Påståendet att jag skulle ha blivit indoktrinerad försöker underminera min integritet och det är väldigt förolämpande. Vet du inte något eller förstår något om en person? Ställ frågor. Försök ha ett öppet sinne, istället för att göra fördomsfulla antaganden. Det är något som vi alla måste tänka på.

Att lämna min tro var en ensam och självständig process. När jag började tvivla sprang jag inte ifrån gud, utan tvärtom, jag sprang mot honom, desperat och ihärdigt. Jag ville verkligen att kristendomen skulle vara sann, och jag sökte efter gud i Bibeln, historia, filosofi, arkeologi, vetenskap, kristnas publikationer och genuin bön. Till slut var jag tvungen att erkänna för mig själv att figuren jag hade i mitt huvud och som jag trodde att jag älskade, inte fanns där. Det här var inte roligt för mig. Det var inget jag önskade eller sökte efter. Men jag kunde inte ljuga för mig själv och låtsas tro.

Jag kom fram till min ateism helt på egen hand. Det var ingen som sa åt mig vad jag skulle tänka eller tycka. Jag visste inte ens att det fanns ateistiska och religionskritiska böcker, podcasts, youtube-kanaler eller organisationer. Namn som Richard Dawkins, Christopher Hitchens och Matt Dillahunty var helt okända för mig.

Det var först efter att jag hade varit ateist i flera år som jag började hitta ateistiska resurser. Då var syftet endast ett behov efter gemenskap – när jag hade lämnat min kristna tro och den kyrkliga gemenskapen kände jag mig väldigt ensam och isolerad. Jag tänkte ”Har ingen annan gått igenom det här? Känner ingen annan som jag?” Plötsligt hittade jag människor som satte ord på allt jag kände, som bekräftade mig och min existens. Jag var inte galen.

Man kan känna sig väldigt liten och ensam inför kyrkans makt och deras hårda motstånd mot avfällingar, ateister och kritiker – som David mot Goliat. Andra ateister har inspirerat mig att våga stå upp för mig själv och prata om det här på min blogg. Det känns lättare när man vet att det finns fler röster. Tillsammans blir vi starkare. 

canva-persons-eye

Ateism är inte en ideologi, religion, eller livsåskådning. Det finns alltså ingen ateistisk doktrin, med heliga skrifter, lagar eller instruktioner. Det finns inte ateistiska ledare eller profeter utvalda av högre krafter, som bestämmer vad alla andra ateister ska tänka eller tycka. Det finns ingen uppmaning till mission eller evangelisering för att konvertera fler ateister. Det finns inga svurna trohetseder eller förpliktelser – jag fri att tvivla, utforska och ändra åsikt utan konsekvenser eller straff.

Jag har inget investerat i min ateism; varken pengar, jobb, relationer, löften, tid (förutom att skriva dessa blogginlägg), eller identitet. Min ateism är en minimal del av mig och min person.

Min epistemologi har förändrats radikalt efter att jag lämnade kristendomen. Jag låter inte någon säga åt mig vad jag ska tänka, tycka eller känna. Jag har äganderätt över mina tankar, åsikter och känslor – det är inte själviskt, utan mina mänskliga rättigheter. Jag tänker inte längre blint följa auktoritära dogmer. Jag tänker inte längre acceptera absoluta sanningar utan att ifrågasätta dem.

Idag bildar jag mig självständiga åsikter på grundval av mitt eget förnuft. Sedan kontrollerar jag mina idéer mot objektiva fakta och empiriska evidens. Jag är beredd på att förkasta en trosuppfattning om den inte stämmer överens med informationen – även starkt hållna trosuppfattningar. Jag förstår att sanningen inte bryr sig om mina känslor eller preferenser.

Jag bryr mig om min förståelse av verkligheten och jag vill att den förståelsen ska vara så exakt som möjligt. Varför? För att våra trosuppfattningar influerar våra handlingar och handlingar har konsekvenser. Om jag har dåliga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande ökar det risken för att jag ska anamma osanna och problematiska idéer.

Canva - Person Holding A Green Plant

Jag vill inte vara stillastående. Istället vill jag utvecklas, vara nyfiken, fortsätta ställa frågor och upptäcka nya perspektiv. Jag tror det är viktigt att våga ändra åsikt och uppfattning när bevisen blir överväldigande.

Jag är stolt över att jag vågade gå min egen väg och lämna den kristna tro. Trots att det för stunden kändes läskigt och främmande att lämna bakom mig ett helt socialt nätverk, en ideologi och ett trossystem som jag har vuxit upp med. Trots att det har fått sociala konsekvenser och att jag har blivit behandlad illa på grund av min ateism. 

Friheten här på andra sidan är fantastisk. Som ateist har mitt mående, mitt liv och min person förändrats radikalt – bara på ett positivt sätt.

Om riktig indoktrinering:


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”.

Platons grotta

valence

Platons grotta

 I en grotta sitter en grupp människor fastkedjade. De har hela tiden blickarna vända mot grottans inre vägg. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden håller människor upp föremål – föremålen kastar skuggor på grottväggarna och bildar en slags dockteater. Skuggteatern är allt fångarna i grottan kan se och uppleva. De spenderar sin tid med att diskutera skuggornas former. 

Människorna har bara sett skuggbilderna sedan de föddes. Därför har de inte behovet eller nyfikenheten att vända sig om och se vad som faktiskt reflekteras. De är för det mesta nöjda med sin tillvaro, då den är välbekant, trygg och bekväm. Men tillvaron är endast en artificiell verklighet.

En av fångarna frigör sig från sina bojor. Hon trotsar rädslan för det okända, och tar steget ut ur grottan, ut till den verkliga världen. Först bländas hennes ovana ögon av solen, men när hennes ögon vant sig vid ljuset, kan hon se de verkliga föremålen – föremålen som skapat skuggteatern hon tidigare sett. Hon inser att hennes liv hittills varit ett falskt skuggspel och att hon är nu fri. 

Vad händer om hon väljer att vända tillbaka in i grottan? Hon skulle behöva kämpa hårt för att övertyga fångarna där inne att följa med henne ut i friheten. Hennes ögon är nu ovana vid mörkret, och hon skulle inte kunna peka ut skuggbilderna på väggarna – hon skulle skämma ut sig. Fångarna i grottan skulle håna henne, misstro henne och anse henne vara irrationell.

Syfte

Platons grotta är en liknelse som illustrerar idéer och sinnevärldar. Processen att ta sig ut genom grottan motsvarar den process vi måste gå igenom för att till exempel lämna idéer, doktriner eller trosuppfattningar. Det handlar alltså om en perspektivförändring. Jag tror det är viktigt att våga tvivla, ifrågasätta och ändra åsikt.

In all affairs it’s a healthy thing now and then to hang a question mark on the things you have long taken for granted.

The fundamental cause of the trouble in the modern world today is that the stupid are cocksure while the intelligent are full of doubt.

— Bertand Russel


KÄLLOR:
https://utforskasinnet.se/myten-om-platons-grotta/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Platons_grottliknelse
https://www.philosophyzer.com/the-allegory-of-the-cave-by-plato-summary-and-meaning/

Canva - Person Walking Through a Tunnel.jpg

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna rekommendera den för dina nära och kära. Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka!

Är den ateistiska världsbilden otrevlig?

vanliga fördomar om ateister (56)

Är den ateistiska världsbilden otrevlig?

Självklart skulle jag vilja ha ett evigt liv och komma till ett paradis efter döden. Självklart skulle jag vilja att det fanns en objektiv moral, utanför våra subjektiva sinnen. Självklart skulle vilja ha lätta svar på svåra frågor – om livets uppkomst och livets mening – givna från en gud. Självklart skulle jag vilja trösta mig själv i tuffa stunder med tanken att en högre kraft bryr sig om mig. Självklart skulle jag vilja ha en värld full av magi, mirakler, gudar och väsen.

Canva - Blue, Green and White Tilt Shift Lens Illustration.jpg

Mänskligheten har ett stort behov av tröst. Men att ”X ger tröst” betyder inte att ”X är sant”. Trösthalten i en trosuppfattning höjer inte dess sanningsvärde – för sanningen bryr sig inte om mina känslor. Jag är ateist; vilket betyder att jag inte är inte övertygad om att något övernaturligt existerar och korresponderar med verkligheten. Jag måste förhålla mig till verkligheten jag befinner mig i, och verkligheten är ibland orättvis och hård. 

Jag står inte i centrum av universum. Jag är inte speciell eller utvald. En gud har ingen skyldighet att trösta mig, eller ge mitt liv mening och innehåll. Att inse det var en del av att bli vuxen, för mig. Som tur är kan vi människor skapa vår egen mening och vårt eget syfte. Till exempel genom mänsklig kärlek, kärlek till naturen, konst, vetenskap och humanism. För mig räcker det mer än väl.

Canva - Yellow Petaled Flowers .jpg

En önskan om att något ska vara sant, är inte bevis. Önsketänkande kan vara en kognitiv bias och ett logiskt misstag, som får en att utvärdera bevis väldigt annorlunda baserat på det önskade resultatet. Att använda känslor i stället för förnuft är en typ av manipulation som används istället för giltig logik.

Jag vill tro på så många sanna saker som möjligt, och så få falska saker som möjligt. Jag vill ha stark och välutvecklad epistemologi. Varför? För om jag har svaga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande blir jag mottaglig för alla möjliga (och potentiellt farliga) idéer. Till exempel att jorden är platt, att kvinnor ska underordna sig män, att homosexualitet är onaturligt och fel, att man inte kan lita på sekulär sjukvård, att psykisk ohälsa beror på demoner, och så vidare.

Trosuppfattningar influerar mina handlingar, och handlingar har konsekvenser för mig själv, för andra och för samhället i stort. Därför tycker jag det är viktigt med skepticism, kritiskt tänkande och rationalitet. Därför baserar jag min tro på bevis. Världen är fascinerande och det finns så mycket att lära!

“The truth may be puzzling. It may take some work to grapple with. It may be counterintuitive. It may contradict deeply held prejudices. It may not be consonant with what we desperately want to be true. But our preferences do not determine what’s true.”

― Carl Sagan

Canva - Galaxy

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”.