Håll i min hand

Till Linnea

Ditt blod är mitt blod
Och våra rötter flätas samman i jorden
Vi bär på livets kraft
Ärvt ifrån Urmodern

Vem sa att vi ska behaga männen?
Sluta lyssna på den Guden
Vi ska kasta bort konventionerna
Och riva sönder orden

Våra kroppar är en offentlig utställning
Sålda till högsta bud
Men du vet att jag vet
Att vi är mer än bara kött och blod

Våra koppar är en krigszon
De har krossat oss i tusen spillror
Men vi ska läka från såren
Och bygga nya människor

Din styrka mäts i din godhet
Och jag älskar dig för det
Låt oss vägleda varandra genom stormen
Håll i min hand för evigt.

© Amanda Lundin

PRXJ7708 - kopia.jpg

HÄR kan du läsa mer av min poesi. 

 

Bredvid dig

Får jag gå här bredvid dig
och hålla din hand?
En evighet ligger redo
på min tunga
Får mina ord
röra vid dina?
Vita snöflingor fastnar i dina
svarta ögonfransar.
Får jag spara dem
älskling?
Snälla låt det aldrig sluta snöa.

© Amanda Lundin

 

Mot vinterhimlen

Jag vill vandra
långt, långt bort
och passera från stjärna till stjärna
Jag vill springa
genom en snötäckt skog
där allt skimrar
där jag skimrar
som den vackraste av alla dina drömmar
som den unikaste av alla snöflingor, den klaraste av alla stjärnor i december.
Jag vill lämna min kropp
och flyga med dig
mot vinterhimlen
mot den lila, frusna evigheten
tills vi bli ett
med snön.

© Amanda Lundin

Mer av min poesi kan du läsa HÄR.

Kalla det för gravitation

Det fungerar inte längre
Att låta bli
Kalla det för
Gravitation
Eller för något annat, jag vet inte
Men det här får mig att tappa greppet
Och accelerera in i ett nytt kretslopp
Till en annan realitet
Där jag får en hög frekvens av existens
Detta är min fullständiga verklighet där jag vet
Min identitet
På samma gång
Är jag farligt frånvarande
fullkomligt befintlighetsfri
Sådär fri som jag bara kan bli
Av musiken

I luften som mina fingrar passerar
Ligger oprövade ljudvågor som väntar på att få stiga, att få storma
Gryende nyanser som väntar på att få ljuda, att få explodera
Jag vill fånga dem och väva nya melodier
Jag vill lyssna på mina egna tankar, känslor, fantasier och sinnerier
För nu är det slut på orden
Och något annat får ta vid

Det fungerar inte längre
Att låta bli
Nu sätter jag mig vid pianot
Och spelar en melodi

© Amanda Lundin