Bredvid dig

Får jag gå här bredvid dig
och hålla din hand?
En evighet ligger redo
på min tunga
Får mina ord
röra vid dina?
Vita snöflingor fastnar i dina
svarta ögonfransar.
Får jag spara dem
älskling?
Snälla låt det aldrig sluta snöa.

© Amanda Lundin

 

Mot vinterhimlen

Jag vill vandra
långt, långt bort
och passera från stjärna till stjärna
Jag vill springa
genom en snötäckt skog
där allt skimrar
där jag skimrar
som den vackraste av alla dina drömmar
som den unikaste av alla snöflingor, den klaraste av alla stjärnor i december.
Jag vill lämna min kropp
och flyga med dig
mot vinterhimlen
mot den lila, frusna evigheten
tills vi bli ett
med snön.

© Amanda Lundin

Mer av min poesi kan du läsa HÄR.

Du och jag

Du är stor
jag är liten
dina ögon är gyllene
mina ögon är blå
du föddes långt borta,
bortom frosten
och jag föddes här
din mamma fick lämna din hand
och nu håller den i min.
För vi två hör ihop nu
vi sammanflätades 
från ingenting
till allt som vi vet 
finns.
En stark, gul sol
en frusen morgon i oktober
det är samma himmel ändå
förstår du?
Min Pelle.
Ska vi gunga nu?
© Amanda Lundin