Skriva, läsa drömma.
En ensam vandrare i gryningen
morgonljuset smeker hennes rödbruna päls
och träden bugar i aktning.
På urgamla stigar spårar hon
skild från hennes egen skugga
och tyst som tiden.
Glimmande huggtänder
svarta och vita penseldrag
runt ögon som glöder.
Hon är eld
kraftfull, skoningslös, dödlig
och bländande vacker.
© Amanda Lundin
Mer av min poesi kan du läsa HÄR.
Lilla flicka
slösa inte bort din tid
och ditt hjärta.
Du lyssnar på hans musik
väntar på hans sms
dissar dina vänner
rakar dina ben
längtar, hoppas, önskar.
Men förstår du inte
att din väntan är förgäves?
Denna självupptagna pojke
med flera flickor på lager
minns dig kanske i morgon.
Men då ska du
glömma honom.
Kära lilla flicka
låt håret växa
och skit i den jäveln!
© Amanda Lundin
Mer av min poesi kan du läsa HÄR.
Han svepte in dig
I lögnernas mjuka mantel
Jag respekterade dig
Och kastade ljus på skuggorna
Dessa mörka, hotfulla skepnader
Som dolt sig i gömslen och vrår
Alldeles för länge
Sedan bröt jordskredet ut
Som din förtrolige
Var det min skyldighet
Och jag sträckte ut en hand
Mot din förtvivlan
Men du slog bort den
Och kastade stenar på mig
Du såg mig som monstret
För att jag berättade för dig
Salta tårar och skakande hjärtan
Tunga klippblock och stickande rök
Ditt raseri flammade skoningslöst
Och straffet föll på mig
Nu är allt borta
Förtärt av elden
Borta i vinden
Sorgen smakar aska
© Amanda Lundin
HÄR kan du läsa mer av min poesi.
Din hud doftar sol
du blundar och väntar
andas djupare och somnar
till brisens mjuka vaggsång
Sommaren ligger på din tunga
en söt, drömsk förväntan
imorgon lever vi, du och jag
imorgon andas vi varandras hjärtan tills vi dör.
© Amanda Lundin
Jag går, skyndar, snubblar
och börjar om
Framåt mot slutet
och början på mig
Jag sluter ögonen och låter mig sväva iväg
bort från kroppen
För jag hör inte hemma här
Jag önskar att jag kunde fly med öppna ögon
och stiga ur smärtan som fäster mig vid jorden.
© Amanda Lundin
Får jag gå här bredvid dig
och hålla din hand?
En evighet ligger redo
på min tunga
Får mina ord
röra vid dina?
Vita snöflingor fastnar i dina
svarta ögonfransar.
Får jag spara dem
älskling?
Snälla låt det aldrig sluta snöa.
© Amanda Lundin
Jag vill vandra
långt, långt bort
och passera från stjärna till stjärna
Jag vill springa
genom en snötäckt skog
där allt skimrar
där jag skimrar
som den vackraste av alla dina drömmar
som den unikaste av alla snöflingor, den klaraste av alla stjärnor i december.
Jag vill lämna min kropp
och flyga med dig
mot vinterhimlen
mot den lila, frusna evigheten
tills vi bli ett
med snön.
© Amanda Lundin
Mer av min poesi kan du läsa HÄR.
