Guds skapelse

Täck era kvinnokroppar
ta inte fokus ifrån Gud.
Täck hans skapelse
hud av hans hud.

Inget blod i salen
det är Guds bud.
Ingen kvinna i månadsrytmen
är välkommen i hans hus.

Maria födde barnet
en trettonårings modiga kamp.
Hennes blod och innanmäte i halmen
men inga gåvor i hennes famn.

Rakel fick inga barn
istället tog Jakob deras tjänarinna.
Hon var bara en extra livmoder
inte en människa.

Tolv manliga lärjungar
för bibeln är en gammal bok.
De säger att Gud är tidlös
men inte tidlös nog.

Evas döttrar
fogade och underordnade
efter Adams söner
och Fadersväldet.

© Amanda Lundin

2484.jpg

 HÄR kan du prenumerera på min blogg via e-post. Tack för att du vill läsa!

 

Kära lilla flicka

Lilla flicka
slösa inte bort din tid
och ditt hjärta.

Du lyssnar på hans musik
väntar på hans sms
dissar dina vänner
rakar dina ben
längtar, hoppas, önskar.
Men förstår du inte
att din väntan är förgäves?

Denna självupptagna pojke
med flera flickor på lager
minns dig kanske i morgon.
Men då ska du
glömma honom.

Kära lilla flicka
låt håret växa
och skit i den jäveln!

© Amanda Lundin

482b4fcae5a1e0445b3a054e31314297.jpg

Mer av min poesi kan du läsa HÄR.

Lojalitetens straff

Han svepte in dig
I lögnernas mjuka mantel
Jag respekterade dig
Och kastade ljus på skuggorna
Dessa mörka, hotfulla skepnader
Som dolt sig i gömslen och vrår
Alldeles för länge
Sedan bröt jordskredet ut

Som din förtrolige
Var det min skyldighet
Och jag sträckte ut en hand
Mot din förtvivlan
Men du slog bort den
Och kastade stenar på mig
Du såg mig som monstret
För att jag berättade för dig

Salta tårar och skakande hjärtan
Tunga klippblock och stickande rök
Ditt raseri flammade skoningslöst
Och straffet föll på mig
Nu är allt borta
Förtärt av elden
Borta i vinden
Sorgen smakar aska

© Amanda Lundin

IMG_7199.jpg

HÄR kan du läsa mer av min poesi. 

Bredvid dig

Får jag gå här bredvid dig
och hålla din hand?
En evighet ligger redo
på min tunga
Får mina ord
röra vid dina?
Vita snöflingor fastnar i dina
svarta ögonfransar.
Får jag spara dem
älskling?
Snälla låt det aldrig sluta snöa.

© Amanda Lundin

 

Mot vinterhimlen

Jag vill vandra
långt, långt bort
och passera från stjärna till stjärna
Jag vill springa
genom en snötäckt skog
där allt skimrar
där jag skimrar
som den vackraste av alla dina drömmar
som den unikaste av alla snöflingor, den klaraste av alla stjärnor i december.
Jag vill lämna min kropp
och flyga med dig
mot vinterhimlen
mot den lila, frusna evigheten
tills vi bli ett
med snön.

© Amanda Lundin

Mer av min poesi kan du läsa HÄR.