City of Joy

bf8344b1b9355e17eb187fcd7022710032cbec06.jpgEn dokumentärfilm.

Det pratas sällan om kvinnans roll i krig. Men faktum är att våldtäkt ofta används som ett vapen. Sexuella övergrepp och misshandel ses som en militärisk strategi. Syftet är att sätta skräck i människor och splittra familjer. Hur ska en by där alla mormödrar, mammor och döttrar våldtagits någonsin kunna läka? Tyvärr skambeläggs ofta offret och lämnas av sin familj.

Kriget pågår fortfarande i Kongo. ”City of Joy” är en organisation där kvinnor utsatta för sexuellt våld får läka och utbilda sig. Målet är att omvandla deras lidande till styrka. Jag uppmanar alla att se denna dokumentär, speciellt eftersom vår konsumtion i västvärlden driver detta krig!

HÄR kan du se dokumentären.

Saknad

Jag saknar henne. Jag vet att vi kan ringa varandra och hälsa på varandra. Men jag måste krama henne och hålla i hennes hand och lukta på hennes hår varje dag. Annars gör det ont i mig.

Min lillasyster är sexton år yngre än mig. Det är en unik relation och en unik kärlek som jag är tacksam över att få uppleva. Ibland är jag som en extramamma, ibland som en bästa vän, ibland bara en jobbig storasyrra. Hon vill vara som mig och jag vill vara en person värd att härma. Hon gör mig till en bättre människa.

20131030_152601

 

Överleva.

För lite ledvätska i kroppen. Ett resultat av en långvarig sjukskrivning. Därav värk och inflammationer i handleder, käkleden och knäleden. Ont att prata och får inte skriva. Cysta i knät nervsmärtor i ljumsken som startade all det här. Utmattning och yrsel. Provtagningar och mediciner. Träna vila träna vila. Saknar mina vänner och min familj. Saknar mig själv. Saknar livet försöker tänka positivt försöker leva en dag i taget.

 

Frida Kahlo lät sig inte kuvas

hon trotsade sin trasiga kropp

hon skapade konst av sin smärta

hennes namn finns för evigt i världshistorien 

och i mitt hjärta.

 

frida khahahalo

MITT BOKPROJEKT | Öppningsscenen

amanda-blogg-bild.jpg

Det här är en illustration av min öppningsscen, början på min berättelse. Det är ett möte mellan en mor och en dotter. Den här scenen har jag sett framför mig ända sedan första början på mitt bokprojekt. Jag vet vad som ska ske, vad som ska sägas, vilken känsla och vilken stämning det ska vara. Jag vet vad som ska sätta händelseförloppet i rullning, första dominobrickan i ett stort spel. Som om hela berättelsen redan är skriven och att det är min uppgift att hitta den, att lösa gåta för gåta tills jag hittar svaret. Det är så spännande och roligt.

Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka!

Om att våga

Jag tvekar varje gång jag ska publicera ett nytt inlägg. Jag tänker: vad kommer andra att tycka? Kommer folk att håna mig eller skratta åt mig? Kommer de tycka att jag är töntig eller konstig? Kommer de att tänka ”vem tror hon att hon är?”.

Ibland är det svårt att våga göra sin grej och vara den man är. Ibland är jag rädd för andras åsikter eller dömande. Ibland blir jag självkritisk och håller mig själv tillbaka. Jag tror att många kan känna igen sig.

Men det är utanför får bekväma zon som magin sker. Vi måste trotsa rädslan, för det är enda sättet att utvecklas. Vi måste utmana oss själva och testa nya grejer. Vi måste göra det som vi älskar, oavsett vad andra tycker, för det kommer att göra oss lyckliga och stolta i slutändan.

”Feel the fear and do it anyway”.

IMG_3143 - kopia - kopia (2)

Komplikationer i min resa

KPOR5993

Jag är i ett stadium i min rehabiliteringsprocess där resten av kroppen börjar protestera. (HÄR kan du läsa mer om min situation). Hela kroppen har påverkats av under en lång tid av begränsad rörelseförmåga och många starka mediciner. Man måste se kroppen som en helhet och förstå att allt hänger ihop.

Abstinens

Den här veckan har jag upplevt så kallade ”utsättningssymptom”, d.v.s symptom man får om man trappar ut på vissa mediciner för fort. Det är alltså en form av abstinens. Jag har legat helt utslagen i illamående, yrsel, kallsvettningar, huvudvärk, magont och trötthet. Jösses…

Men det ska ju ge med sig efter ett tag, så det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Jag ligger i sängen och sover, lyssnar på poddar och äter chips. Eftersom jag svettas så mycket känner jag sjuka behov av salt…

Bakercysta

I mitt opererade knä (menisk och korsband) har det dykt upp bakercystor tre gånger de senaste 1,5 året. Det gör ont, men är inte farligt. Bara drygt. Knät har varit extra känsligt under den här tiden eftersom det inte har fått den träning som har behövts.

77f2a791eeecd06286ba75d8aa13413d

Inflammation i handleden

Jaa, vad ska jag säga. Armarna har inte lyft vikter under en lång tid. Nu när jag har tagit ett rejält från framåt med träning för hela kroppen så blir det en chock. Men nu har det nästan läkt helt och jag kan använda handleden som vanligt igen.

Hur hanterar jag alla komplikationer?

Som du kan förstå har jag känt mig otroligt sliten de senaste månaderna. Det är frustrerande att behöva hantera flera saker samtidigt och att inte bara kunna köra på så fort som jag vill. Men jag försöker att inte stressa. Det får ta sin tid. Jag försöker också tänka att allt hör ihop. Det här är en del av processen mot att bli frisk!

6d3da223d31673fcd2a4fb738cd5883d

Nya inlägg här på bloggen varje onsdag. Tack för att du vill läsa!