Håll i min hand

Till Linnea

Ditt blod är mitt blod
Och våra rötter flätas samman i jorden
Vi bär på livets kraft
Ärvt ifrån Urmodern

Vem sa att vi ska behaga männen?
Sluta lyssna på den Guden
Vi ska kasta bort konventionerna
Och riva sönder orden

Våra kroppar är en offentlig utställning
Sålda till högsta bud
Men du vet att jag vet
Att vi är mer än bara kött och blod

Våra koppar är en krigszon
De har krossat oss i tusen spillror
Men vi ska läka från såren
Och bygga nya människor

Din styrka mäts i din godhet
Och jag älskar dig för det
Låt oss vägleda varandra genom stormen
Håll i min hand för evigt.

© Amanda Lundin

PRXJ7708 - kopia.jpg

HÄR kan du läsa mer av min poesi. 

 

Urmodern

Jag är född av solen
skapad av Urmodern
Hon tände min gnista
och blåste liv i min låga
Mina rötter finns i hennes jord
min själ i hennes himmel, hennes hav och hennes skog
Hon öppnade mitt hjärta
för kärlek och smärta
och när jag dör ska jag dansa med henne
i evigheten.

© Amanda Lundin

landscape-975091_640

Mer av min poesi kan du läsa HÄR.

Till Birgitta och Mats

Hitta vägen, med mig
Vägen genom djupa skogar
Och uppför höga berg 

Hitta livet, med mig
Livet genom tunga tårar
Och höga, ljuva skratt 

Du hör hemma här, hos mig
Låt oss vila nu
I varandras händer
Låt himlen omsluta oss och vågorna vagga oss till sömns   
Ända tills havet har tystnat ska du vara
hos mig.

© Amanda Lundin

Bredvid dig

Får jag gå här bredvid dig
och hålla din hand?
En evighet ligger redo
på min tunga
Får mina ord
röra vid dina?
Vita snöflingor fastnar i dina
svarta ögonfransar.
Får jag spara dem
älskling?
Snälla låt det aldrig sluta snöa.

© Amanda Lundin

 

Mot vinterhimlen

Jag vill vandra
långt, långt bort
och passera från stjärna till stjärna
Jag vill springa
genom en snötäckt skog
där allt skimrar
där jag skimrar
som den vackraste av alla dina drömmar
som den unikaste av alla snöflingor, den klaraste av alla stjärnor i december.
Jag vill lämna min kropp
och flyga med dig
mot vinterhimlen
mot den lila, frusna evigheten
tills vi bli ett
med snön.

© Amanda Lundin

Mer av min poesi kan du läsa HÄR.