Diskriminering av ateister och humanister

Diskriminering av ateister och humanister

Tyvärr diskrimineras fortfarande sekulära livsåskådningar i Sverige. Vår stat ger kristendomen en position över alla andra livsåskådningar genom speciella bidrag, rättigheter och andra förmåner. Svenska kyrkan har en särskilt privilegierad ställning. Detta strider mot Europakonventionen (artikel 9.1), som är till för att skydda alla livsåskådningar. (Läs mer HÄR och HÄR).

Religiösa samfund dominerar utbudet av stödpersonal vid offentlig kris­hantering, till exempel inom räddningstjänsten, sjukvården, kriminalvården och försvaret. Dessa statliga organisationer erbjuder endast samtala med kristna präster. Det finns ofta inga alternativ för dem som har en annan livsåskådning. (Läs mer HÄR).

Svenska statens förhållande till döden och begravningar är inte livsåskådningsneutralt eller demokratisk, utan det styrs fortfarande av Svenska kyrkan. Endast medlemmar i Svenska kyrkan får bestämma över alla svenskars tillgång till be­gravningslokaler och begravningsplatser. Religiösa orga­nisationer utöver också myndighet vid vigslar. Detta står i konflikt med diskriminerings­lagstiftningen. (Läs mer HÄR och HÄR).

Hemvärnet diskriminerar icketroende. Sekulärhumanister får till exempel inte bli personalvårdare — inom Försvarsmakten jobbar bara kristna fältpräster med ”själavård”. Det genomförs militärgudstjänster med obligatorisk närvaro. Förband firar även målgångsceremonier i kyrkan, och enda sättet att slippa detta är att behöva röja sin livsåskådning. Att tvinga människor att delta i religiösa sammanhang, samt att tvinga människor att avslöja sin livsåskådning, är emot grundlagen (2 kap. 2 §). (Läs mer HÄR).

Riksrevisionens styrelse gjorde en rapport 2006, angående den statliga kontrollen av begravningsverksamheten. (Läs mer HÄR). De kom fram till detta:

Riksrevisionens samlade bedömning är att de granskade arrangemangen avseende religionsfrihet och demokratisk styrning i väsentliga avseenden inte fungerar. Följden är att de som står utanför Svenska kyrkan knappast kan antas ha anledning känna förtroende för att deras intressen tas till vara.

Men det är många som inte anser att diskrimineringen mot ateister och humanister är ett problem. Såhär skriver Frida Park i artikeln ”Dödströtta fördomar från Humanisterna om begravningar”:

Många är de som upplever sig ha fått ovärderligt stöd från kyrkan i samband med en älskad anhörigs död. Att sprida myten om att detta skulle vara oönskat eller kränkande är snarare kränkande i sig.

Självklart är det fantastiskt att många upplever ett fint stöd från kyrkan – det är inget jag vill stoppa, utan snarare uppmuntra. Men skulle vi andra som känner oss förringade och skymfade, bara vara ”myter”? Existerar inte jag, mina känslor och mina rättigheter?

Frida Park fortsätter i artikeln:

Undersökningar visar att det aldrig är så viktigt som just i samband med avsked av en älskad anhörig. Detta vet ju även Humanisterna, som i sina begravningsceremonier i allt väsentligt eftersträvar att likna de kristna – men utan kristet innehåll.

Detta är ett klassiskt exempel på hur kristna approprierar ceremonier – man försöker ge kristendomen fullständig äganderätt över dessa ting. Faktum är att begravningar, bröllopsvigslar, etc. har existerat inom alla kulturer och genom hela historien. Exempelvis inom den fornnordiska religionen, långt innan kristendomen gjorde intåg i norden. HÄR kan du till exempel läsa mitt inlägg om vikingarnas julfirande.

Är det en tävling om vilka traditioner som har existerat längst? Kristendomen tog över makten med våld i norden för ca 1000 år sedan. Innan dess var norden hedniskt i ca 6000 år (från tiden när människan för första gången trädde in i Skandinavien). Vi har alltså haft hedniska riter och traditioner kring livets olika skeden i tusentals år. (Källa: Fredrikson, Bengt. 2019. Sveriges historia: från istid till EU).

Såhär skriver Per Ewert och Per Eriksson i artikeln ”Tondövt om trons betydelse i Sverige”:

De tycks inte heller förstå vilken central roll den kristna traditionen spelar även för många svenska som inte säger sig vara aktivt troende. Vi skulle rekommendera en aning större ödmjukhet bland de sekulära humanisternas skara.

Det verkar finnas ett genomgående missförstånd kring detta. Jag och Humanisterna vill absolut inte att kristna ska tvingas sluta med sina traditioner eller avsäga sig sin tro. Det enda vi vill är att vi som har andra livsåskådningar ska få samma rättigheter, möjligheter och alternativ. Kristnas rättigheter skulle inte plötsligt försvinna, om ateister och sekulärhumanister började behandlas med lika respekt och värde. Hur kan någon vara emot att vi alla människor står lika inför lag och stat, oavsett tro?

Jag tycker att alla ska ha möjlighet till krishantering och ceremonier, oavsett religion. Det är en oerhörd kränkning att tvingas delta i handlingar som strider emot ens livsåskådning, vid så viktiga och känslosamma skeenden i livet. Där borde alla individer få bestämma själva.

Såhär skriver Humanisternas ordförande David Rönnegard, i artikeln ”Den svenska sekulära paradoxen”:

Varför ger staten bara stöd till religiösa livsåskådningsorganisationer men inte till de som är icke-religiösa? Varför måste Sveriges statschef tillhöra evangelisk-luthersk tro, istället för att själv få bestämma sin egen livsåskådning? Varför går majoriteten av Sveriges riksdagsledamöter till en kyrklig ceremoni vid riksdagens öppnande när regeringen borde vara livsåskådningsneutral? Varför finansierar staten religiösa friskolor när alla har rätt till samma utbildning? Varför har vi kristen gudstjänst i Sveriges Radio men inte avsatt tid för andra livsåskådningar? Varför är en präst från Svenska kyrkan ledamot i Coronakommissionen istället för en epidemiolog?

Över stora delar av världen är yttrandefriheten, åsiktsfriheten och religionsfriheten hotad. I tretton länder kan ateism bestraffas med döden enligt lagen (Independent, 2016) och i ungefär tretton länder begränsas livsåskådningsfriheten (PEW, 2017). Det är många länder som använder sig av en medvetet förtryckande lagstiftning för att tysta opposition och oliktänkande. Detta får fruktansvärda konsekvenser för människor; informationsbegränsning, mediecensur, bötesbelopp, trakasserier, övergrepp, förföljelser, straff, och avrättningar.

Religionsfrihet och mänskliga rättigheter

Jag är inte emot religion eller rätten att tro som man vill. Så länge det inte skadar, förtrycker eller kränker andra människor. Religionsfriheten ska inte få företräde över mänskliga rättigheter, till exempel när ateister eller homosexuella trakasseras för att de syndar enligt guds diktat. Människor förnekas sina mänskliga rättigheter även i Sverige, när religiösa eller kulturella föreställningar tillåts stå över personers vilja.

Det finns många religiösa och högerextrema krafter, till exempel Sverigedemokraterna, som inte vill ha en sekulär stat i Sverige. Man vill alltså inte att staten ska vara religiöst neutral, utan premiera kristendomen över alla andra.

Rörelser som försöker påtvinga andra sina trosuppfattningar – som tror att de äger en överlägsen ideologi, civilisation eller religion – hotar demokratin (KÄLLA). Tanken att bara en grupp får bestämma vad som är rätt, och hur människor ska leva sina liv, är totalitärt.

Religionsfriheten är något som jag och Humanisterna vill skydda. (Läs mer HÄR). Det inbegriper också friheten att inte tro på någon religion. Jag tycker att alla livsåskådningar ska vara likvärdiga på alla sätt, oavsett om de är sekulära, humanistiska eller religiösa. Jag vill ha en sekulär stat (alltså religionsneutral) som varken premierar eller motarbetar någon religion.

Kom ihåg att sekulariseringen inte är ett försök att rensa ut religionen i samhället – sekulariseringen är den enda garantin för äkta religionsfrihet. I ett sekulärt samhälle har alla medborgare rätt att utöva sin livsåskådning, ensamma eller i grupp, så länge det inte kommer i konflikt med andras rättigheter. Ingen medborgare tvingas följa eller tro på en viss kulturell sedvänja eller livs­åskåd­ning. Det är först när staten är religionsneutral som alla livsåskådningar, religiösa som icke-religiösa, kan få frihet att verka under lika villkor.

Mina upplevelser

På ett personligt plan har jag fått möta många fördomar, nidbilder och påhopp på grund av att jag har lämnat kristendomen, och istället blivit en ateist och sekulär humanist. Jag har många gånger fått höra att mitt liv som icke-kristen är mindre meningsfullt. Bara ordet ”ateist” blir ofta missuppfattat och har getts en ful och skrämmande innebörd. Det likställs med bitter, cynisk, oärlig, rebellisk, gudsfientlig eller amoralisk. 

Många ex-troende bär med sig trauman och sår från religionen, till exempel RTS (Religious Trauma Syndrom). Allt religiöst som förknippas med traumat kan trigga ångest och orsaka djupare sår. Men man förväntas ändå delta i kristna ceremonier, utan att ifrågasätta eller protestera. Om man skulle säga nej, tolkas det ofta som överdrivet eller störande. Man blir en upprorisk bråkmakare, som borde ”respektera” de kristna traditionerna och hålla tyst.

Hur skulle till exempel en kristen känna det, om hen tvingades gå till en muslimsk moské och delta i böner till Allah? Eller om hen kände sig pressad att genomföra en hinduistisk vigsel, barndop eller begravning i Krishnas namn? Eller om nationella minnesstunder hölls av gydjor (hedniska prästinnor) med symboler av Freja runt halsen? Eller om satanister bedrev begravningsverksamheten i Sverige?

Jag önskar att kristna kunde bemöta människor från andra livsåskådningar med samma respekt och förståelse som de själva förväntas motta.

Slutsats

Fullständig religions- och övertygelsefrihet inkluderar rätten att lämna en religion och inte ha religiösa övertygelser. Ingen ska tvingas delta i religiösa sedvänjor och ceremonier som man inte delar. Ingen ska bli dömd, hånad, förföljd, straffad eller diskriminerad för sina trosuppfattningar. 

I Sverige blir icke-kristna lyckligtvis inte längre förföljda och avrättade. Men vi har fortfarande en bra bit kvar mot fullständig jämställdhet.

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Det är sorgligt att jag har lämnat min tro

Det här inlägget är inspirerat av podcasten Exvangeliets avsnitt ”Finns det en rätt anledning att lämna tron?, samt andra ex-troendes tankar i Exvangeliet community.


Det är sorgligt att jag har lämnat min tro

Som avfälling har jag valt fel väg. Jag går inte längre i ljuset, utan i mörkret, och det är oerhört sorgligt. Utan Jesus är jag är trasig och ofullkomlig. Om jag inte följer guds kall och guds plan för mitt liv, kan jag aldrig vara autentiskt lycklig eller tillfredsställd. Jag är en stackars tappad själ, som behöver räddas.

Totalitärt, absolutistiskt och nedlåtande

Det är helt okej att uttrycka absoluta sanningsanspråk som ”den kristna guden existerar”. Det kan mycket väl stämma. Däremot är det inte okej med absoluta sanningsanspråk eller diktat när det gäller andra människors moral, livsstil och trosuppfattningar.

Rörelser som försöker påtvinga andra sin uppfattning om godhet, sanning och renhet – som tror att de äger en överlägsen ideologi, civilisation eller religion – hotar demokratin (KÄLLA). Tanken att bara en grupp får bestämma vad som är rätt, och hur människor ska leva sina liv, är totalitärt.

Att se människor som fallna eller räddade är ett binärt och absolutistiskt synsätt på människor. Det skapar en konspiratorisk gruppmentalitet, ekokammare och ett ”vi mot dem”. Kristna tillhör den ”rätta” gruppen, och de som tänker och tycker annorlunda sållas bort som fiender eller tappade själar.

Att antyda att kristendomen är den enda rätta vägen att gå i livet lägger skuld och anklagelse på avhopparen, som har har gjort ”fel” val. Som om jag inte är kapabel att veta vad som är bäst för mig. Som om andra människor känner mig och mitt liv bättre än vad jag själv gör. Det infantiliserar mig och ogiltigförklarar mitt beslut.

För mig är det obegripligt att så många kristna anser att de har rätt att kalla mitt liv för mindre värdefullt. Att jag är en sorglig person med ett sorgligt liv utan ”objektiv” mening – som om den icke-religiösa meningen jag finner i livet inte skulle duga. Att jag behöver guds kärlek – som om den mänskliga kärleken jag upplever är värdelös. Det är nedlåtande, förminskande och respektlöst. Räcker jag inte till precis som jag är, oavsett religion?

Att använda den här typen av känslomässig manipulation – skuld, skam och klander – hindrar människor från att välja fritt. Det är så sekter gör; man hotar om att dåliga saker kommer att hända om man lämnar, men om du stannar får du mening, syfte, hopp och lycka.

Varför har jag lämnat min tro?

Jag har mött många felaktiga fördomar och antaganden om varför jag har lämnat min tro. Till exempel: jag har blivit skadad av kristna, jag är arg på gud, jag har inte förstått kristendomens kärleksbudskap, jag har inte förstått Bibeln, jag har blivit skadad av kyrkan, jag har inte tagit del av alla argument, jag vill bara synda, jag har blivit indoktrinerad… och så vidare.

En vanlig attityd är: ”varför diskutera du kristendomen? Du har ju lämnat!” Samtidigt publiceras mängder av kristna artiklar, föreläsningar och undersökningar om mig och andra som har lämnat kyrkan. Man pratar alltså om avhoppare, men man har inget intresse för att höra vad avhoppare faktiskt har att säga. Förmodligen för att vi inte ger ”rätt” berättelse, och att vår sanning dementerar alla förenklade fördomar och nidbilder. Det blir en dubbel kränkning. (Inspirerat av andra ex-troendes tankar i Exvangeliet community, bland annat W Peter).

Att lämna tron är en oerhört personlig, djup och komplex process. Den ser olika ut för alla människor. Vet du inte något eller förstår något om en person? Ställ frågor. Försök ha ett öppen sinne, istället för att göra fördomsfulla antaganden.

För mig handlar det inte om att jag måste hitta en ”sundare” tro, eller en annan tolkning, eller en annan församling. Jag är helt enkelt tappat min tror på guds existens och kristendomens grundläggande påståenden. Och det måste få vara okej.

Såhär skriver Hanna Larsdotter i artikeln ”Finns det någonsin en ‘rätt’ anledning att lämna kyrkan?”:

Vi som har lämnat kyrkan har våra egna varierande berättelser och många av oss vill hemskt gärna berätta om dem för er som fortfarande tror, som människa till en annan medmänniska. Ett stort problem är dock att jag som ex-troende ofta lever inom en slags ”nidbilds-identitet” av den ”avfälliga” som redan tycks ha sina orsaksförklaringar i många kristnas föreställningsvärld.

Kom också ihåg att alla inte vill, eller måste, berätta. Jag har ingen skyldighet att försvara min position för någon.

Är alla icke-kristna olyckliga och omoraliska?

Vad är det som är så hemskt med att inte vara en kristen? Antalet icke-kristna i världen beräknas vara cirka 5,8 miljarder människor. Stämmer det verkligen att alla de människorna är olyckliga, otillfredsställda, omoraliska, trasiga och sorgliga? Kan inte icke-kristna vara produktiva medlemmar av samhället och leva ett funktionellt, hälsosamt och meningsfullt liv?

De lyckligaste länderna i världen är de minst religiösa. (KÄLLA).

 I ”Journal of religion and society” Jämförde Gregory S. Paul 17 ekonomiskt utvecklade nationer relaterat till religiositet. Detta är vad han upptäckte:

Högre frekvens av tro på och dyrkan av en skapare har samband med högre frekvenser av mord,  tidig död,  infektion av sexuellt överförbara sjukdomar,  tonårsgraviditeter och aborter i det välmående demokratierna.

Statistik visar att andelen fångar som bekänner sig som kristna i USA är i genomsnitt 67,4 procent. Den ledande religiösa tron hos fångar i England och Wales visar sig också vara kristendomen, då 39,5 tusen fångar var kristna – de flesta av alla religioner. (KÄLLA och KÄLLA).

Kristendomen har orsakat korståg, religionskrig, häxförföljelser och kolonial erövring. Vissa statsvetare hävdar att det finns ett samband mellan graden av befolkningsmajoritetens religiositet och hur aggressiv landets utrikespolitik är. Religionsfriheten begränsas i samhällen där kristendomen får inflytande över politiken. (KÄLLA).

Mitt syfte med att presentera den här statistiken är att kväsa myten om att icke-kristna är omoraliska och olyckliga, samt att samhället skulle förfalla utan kristendomen. Men jag är absolut inte emot kristna, eller religionsfriheten.

Det är sorgligt att vissa människor tror att vi blir olyckliga, hårdhjärtade och egoistiska utan en gudstro. Att det inte skulle kunna finnas motivation till omtanke, kärlek, generositet eller godhet utan gudomlig inspiration, intervention eller diktat.

Är mitt liv sorgligt?

Jag är oerhört stolt över att jag vågade gå min egen väg och lämna den kristna tron. Jag vill inte vara stillastående. Istället vill jag utvecklas, vara nyfiken, fortsätta ställa frågor och upptäcka nya perspektiv. Jag värderar sanningen – därför är jag villig att erkänna att jag kan ha fel, och ändra åsikt när ny information presenteras för mig.

Friheten här på andra sidan är fantastisk. Som ateist mår jag bättre, är en bättre människa, förbättrar min epistemologi och mitt intellekt, breddar min världsbild, är tryggare i mig själv och älskar livet mer. Att lämna min tro är det bästa jag någonsin har gjort och jag önskar att jag vågade göra det tidigare. Det är inte synd om mig. Det här är rätt liv för mig och jag vill inte tillbaka. Jag är inte fallen eller trasig bara för att jag inte är kristen.

Religionen går före personen

Jag har varit otroligt tydlig med att jag mår bättre som ateist. Ändå är det så många kristna som uttryckt att de är ledsna över att jag har lämnat min tro. Det alltså sorgligt att jag mår bättre och gör det som känns bäst för mig? Det är helt obegripligt för mig. Det visar på att religionen är viktigare än mig som person och mitt mående.

Jag önskar att kristna kunde bejaka sin gyllene regel och bemöta avhoppare på samma sätt som de själva vill bli bemötta. Hur skulle till exempel en kristen känna det, om en hindu försökte få hen att lämna kyrkan och gå till ett hinduiskt tempel? Om en hindu sa till hen att det är så sorgligt att hen förnekar den enda sanna religionen? Att hens liv har en falsk mening? Att hen är trasig, fördärvad och omoralisk utan Krishna i sitt liv?

Det så lite begärt med en grundläggande förståelse och respekt. Människors livsval är individuella, då alla har olika upplevelser, förutsättningar och behov. Alla ska få bestämma över sitt eget liv och gå sin egen väg utan att bli stigmatiserad eller dömd. Det ska inte vara ett sämre alternativ att lämna sin tro – religionsfrihet betyder också frihet från religionen.

Om känslomässig utpressning:

Ett exempel på hur kristna talar illa om ex-troende:

Om stigmatiseringen av avfällingar och att våga stå upp för sig själv:


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Publicerad i medlemstidningen Humanisten

Min text ”En personlig relation med gud” har publicerats i medlemstidningen Humanisten! Jag är så otroligt glad och tacksam för möjligheten! Att läsa hela tidningen är ett måste – den innehåller massa grymma artiklar kring temat ”avhopparen”.

Här kan du ladda ner numret och läsa min text på sida 11-12
Läs mer om medlemstidningen
Bli medlem i Humanisterna

Varför har jag skrivit den här texten?

Jag vill jag hjälpa dem som mår dåligt av kristendomen, men som inte vågar lämna på grund av rädsla, skuld eller social press. Jag vill sprida det glada budskapet att man fortfarande kan vara en god människa och leva ett gott liv utan en gudstro.

Jag vill inspirera människor att våga vara nyfikna, ifrågasätta, undersöka, och upptäcka. Det är okej att tvivla och ändra åsikt. Det är okej att söka sin egen väg, oavsett om det är tro eller icke-tro.

Jag delar mina åsikter för att jag vill motverka stigmatisering av ex-troende och ateister. För att jag bryr mig om andra människor. Och för att jag älskar humanism, vetenskap, reson och mänskliga rättigheter.

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Omnämnd i podcasten Exvangeliet

Min blogg har blivit omnämnd i podcasten Exvangeliet! Tack Hanna och Anna! Det är en stor ära för mig. Jag ser verkligen upp till kvinnorna bakom Exvangeliet – de gör ett fantastiskt arbete som inspirerar och utbildar mig. Podcasten handlar om att ifrågasätta, dekonstruera eller lämna sin tro. Jag rekommenderar alla att lyssna – oavsett om du är religiös eller ej.

Lyssna på avsnittet här: https://open.spotify.com/episode/49XLgmL97E8LFJPX43hZNb?si=izy5u_4EQaebjl431fcJYQ
Exvangeliets webbsida: https://www.exvangeliet.com/
Exvangeliets Facebook-sida: https://www.facebook.com/exvangeliet/
Mitt blogginlägg: VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Den ateistiska världssynen är otrevlig



Att våga tvivla

Att våga tvivla (1)

Tvivel är inte något negativt, farligt eller skamligt. (Nu pratar jag inte om att tvivla på sig själv – utan att tvivla på idéer, åsikter och trosuppfattningar.) Tvärtom är tvivel något oerhört positivt, som vi alla borde omfamna. Låt mig förklara varför.

Fundamentalister vet på förhand att de har rätt. Ingentingen kommer att få dem att ändra uppfattning – varken rationella resonemang eller bevis. Om det verkar finnas bevis för motsatsen, är det bevisen som måste förkastas, inte trosuppfattningen. Detta begränsar intellektet och personlig utveckling, samt undergräver vetenskapen. 

Utan tvivel är man inte riktigt klok.
– Tage Danielsson

Canva - Drawing for Psychologic Test

Att våga tvivla, vara öppen för ny information och ändra åsikt är något av det mest intellektuellt ärliga vi kan göra. Det är så vi utvecklas och lär oss nya saker. Tvivel är grundstenen för en välutvecklad epistemologi – verktygen vi använder för att nå kunskap. Tiden för att tro på något är när det finns bra bevis för det. Att säga “jag vet inte” eller ”jag kan ha fel” ger oss tillåtelse att lära. 

Tvivlet är vishetens början.
– Rene Descartes

Tvivel är uppfinningens fader.
– Galileo Galilei 

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är canva-blue-and-gold-cover-book-on-brown-wooden-shelf.jpg

Jag vill följa tvivlen dit det leder, ställa kritiska frågor och utbilda mig. Jag vill inte blint följa auktoritära dogmer eller acceptera absoluta sanningar utan att ifrågasätta dem. På grundval av mitt eget förnuft vill jag bilda mig självständiga åsikter. 

Mina åsikter och idéer vill jag kontrollera mot fakta, och sedan vara beredd på att förkasta en trosuppfattning när bevisen blir överväldigande. Jag vill inte vara statiskt; istället vill jag vara intellektuellt nyfiken, lära mig mer och hela tiden utvecklas. Jag värderar sanningen och är därför villig att erkänna att jag kan ha fel.

Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel.
– Bertrand Russell

Man bör aldrig skämmas för att erkänna att man haft fel, för det betyder ju att man är klokare i dag än i går.
– Jonathan Swift

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är canva-desk-globe-on-shallow-focus-lens.jpg

Sanningen finns där ute för oss att upptäcka. Sanningen låter sig inte omkullkastas av tvivel eller kritik – de står stadigt kvar. Sanningen bryr sig om inte om våra känslor eller preferenser. 

Reality is what doesn’t go away when you stop believing in it.
– Matt Dillahunty 

Jag bryr mig om min förståelse av verkligheten och jag vill att den förståelsen ska vara så exakt som möjligt. Det beror på att trosuppfattningar influerar mina handlingar, och handlingar har konsekvenser. Om jag har dåliga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande ökar det risken för mig att anamma problematiska idéer. Till exempel att jorden är platt, eller att homosexualitet är skadligt. 

Detta är varför tvivel är ett utmärkt verktyg för en sund epistemologi. Något som inte kritiseras, utvecklas inte. Jag har aldrig lärt mig så mycket som när jag har insett att jag har haft fel. Jag inser att jag inte alla svar och att det alltid finns mer att lära!

Glädjen med att söka och förstå är den mest perfekta gåvan från naturen.
– Albert Einstein

Det viktiga är att aldrig sluta ställa frågor.
– Albert Einstein 

Här är en otroligt bra och informativ video om att straffa tvivel: 


Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna rekommendera den för dina nära och kära. Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka! ❤

HEDNISKA TEXTER | Den kristna renhetskulturen

Hedniska texter (6)

VIKTIGT:

Det här är mina personliga upplevelser. Jag generaliserar inte religion eller kristendom.

Mina upplevelser kommer från olika församlingar, läger, konferenser och cellgrupper över hela Sverige. Inte en enskild församling.

Det här har absolut inte att göra med min familj – bara organiserad religion utanför hemmet.

Om du finner detta anstötligt, är du lyckligtvis inte tvingad att läsa min blogg, precis som jag inte är tvingad att gå till kyrkan. 


Länge har jag samlat mod inför att publicera det här kontroversiella inlägget. Det kommer säkert att väcka många upprörda känslor. Men det här ämnet är så viktigt för mig, och jag vill göra det jag kan för att hjälpa de som blir eller har blivit utsatta. Framför allt barn och unga. 

Canva - Person's Eye

Vad är den kristna renhetskulturen?

Den kristna renhetskulturen uppmuntrar fundamentalt ouppnåeliga könsnormer och renhetskrav. Ogifta människor måste inte bara avstå från sex; att bara att tänka på sex riskerar evig fördömelse. Dessa regler skapar starka känslor av skam och misslyckande, då sex egentligen är ett mänskligt behov och en naturlig del av att vara människa.

En konsekvens blir en press på att gifta sig tidigt, innan man har lärt känna sin egen sexualitet eller kompatibilitet med sin partner. Tänk om man är asexuell eller homosexuell? Upptäcker man det då man är gift är det för sent – för det är också en synd att skilja sig. Detta blir en omöjlig ekvation.

pexels-anastasia-shuraeva-4512785

Statistiken på skilsmässor är högre i den äldre och mer religiösa generationen. Såhär står det i artikeln Millennials, Generation X Credited With Falling Divorce Rate”:

Millennials, ages 22 to 37, and Gen Xers, ages 38 to 53, are choosing to settle down later in life, once their careers and finances are more established and stable. On the other hand, baby boomers, ages 54 to 72, were more likely to marry young, divorce and remarry.

Det heteronormativa fokuset exkluderar HBTQI-personer och skapar ytterligare skamkänslor. Att älska en person av samma kön, eller att genomgå en könskorrigering, anses vara en synd. Samkönade äktenskap är absolut inte ett alternativ.

Canva - null (1)

Mina erfarenheter

Som kristen utsattes jag för dessa läror. Jag fick lära mig att en kvinnas heder och personliga värde var kopplad till hennes kropp. Min kropp var inte min, utan guds tempel. Jag skulle vara ”ren” för min framtida make. Jag skulle inte ”ge bort” delar av dig själv till någon annan – som om jag var ett objekt.

Som sextonåring blev jag kallad smutsig av vuxna ledare. Jag blev instruerad att täcka mina axlar och knän i kyrkan, för att inte ”distrahera” killarna från gud – deras eventuellt syndiga tankar var alltså mitt ansvar. Min sextonåriga kropp blev objektifierad och sexualiserad. Kom ihåg att jag bara var ett barn.

Canva - Woman Covered by White Cloth

Varför sa jag inte bara nej till dessa läror?

Individer ges tydliga instruktioner för vad man ska göra och inte göra. Om man sedan lider som en direkt konsekvens av att följa dessa instruktioner, blir man ofta tillsagd att man inte behövde följa instruktionerna alls – man hade ju ”fri vilja”. Och man får skulden för ens eget lidande. Vi som har erfarenheter från destruktiva miljöer är bekanta med den här taktiken, som används för att undvika ansvar. 

Faktum är att man blir varnad i det starkaste termer för att göra vissa saker. Konsekvenserna blir otroligt allvarliga om man inte följer instruktionerna – förutom sociala konsekvenser tillkommer ett själsligt förfall och en evighet av fördömelse. Att kalla det för ”bara ett råd” som man är fri att följa eller inte, är extremt oärligt.

Barn är dessutom lättpåverkade och tror på allt som vuxna säger. Jag hade ännu inte lärt mig att tänka kritiskt och självständigt. Jag var övertygad om att jag skulle hamna i helvetet, om jag inte följde dessa regler. Jag trodde att tvivel och ifrågasättande var farligt och syndigt. Jag trodde att alla åsikter som stred emot kyrkan kom från djävulen. Alltså hade jag inget riktigt val. 

Jag blev hjärntvättad. Och jag har rätt att vara arg och ledsen över mina upplevelser. Renhetskulturen förstörde så många år av mitt liv, som jag inte kan få tillbaka. Det har krävts oerhört mycket tid, bearbetning och terapi för att läka från dessa psykiska sår. Ingen ska behöva bli utsatt för detta.

Canva - Silhouette of a Hand

Dehumaniserande och olagliga myter

Att kalla människor rena eller orena är dehumaniserande. Sex nedvärderar inte mig som människa. Min kropp är inte ett objekt som någon annan får bestämma över. Jag är min egen individ och jag bestämmer över min kropp.

Myter som oskuld och heder är bara sociala koncept. De existerar inte inom biologi och medicinsk vetenskap. Det är inte möjligt att medicinskt utreda om någon är oskuld och det är dessutom förbjudet enligt svensk grundlag. Läs mer HÄR.

Biologiskt sett är det hälsosamt att vara sexuellt aktiv, oavsett om det är individuellt eller delat. Självklart med vuxet samtycke och säkerhet som utgångspunkt. Sexuell depravering däremot skadar människor psykiskt och det kan få allvarliga konsekvenser. Läs mer HÄR och HÄR

Såhär skriver Världshälsoorganisationen (WHO) om sexuell hälsa:

Ett tillstånd av komplett fysiskt, mentalt och socialt välmående i relation till sexualitet. Det kräver en positiv och respektfull syn på sexualitet och sex, såväl som möjligheten att ha sexuella upplevelser som är njutbara och säkra, och fria från tvång, diskriminering och våld.

Canva - Beautiful Sky

Till läsaren

Det är inget fel på dig. Du är inte syndig, smutsig eller skamligt – oavsett kön, läggning eller relationer. Känn efter vad just du vill och ta dina egna beslut, oavsett om det är återhållsamhet eller inte. Oavsett om du ser sex som något speciellt som bör bevaras inom äktenskapet, eller om du vill utforska och leva ut din sexualitet utan gränser. Inget är mer rätt eller fel. Alla är olika och det som fungerar för dig, kanske inte fungerar för mig. 

Du får också klä dig precis hur du vill, oavsett om det är ”kyskt” eller ”avslöjande” (obs: jag lägger ingen värdering i dessa ord). Om någon skulle reagerar negativt så är det deras problem.

Detta är inte själviskt – det är dina mänskliga rättigheter. Ingen får kontrollera, fördöma eller hota dig. Du har alltid bestämmanderätt över din kropp, din sexualitet och din reproduktion – läs mer om det HÄR. Utbilda dig gärna kring samtycke, säkerhet, HBTQI, kropp och hälsa på till exempel rfsu.se, rfsl.se eller rfslungdom.se.

Mår du dåligt kring renhetskulturen, kroppen eller sexualiteten, rekommenderar jag dig att uppsöka rådgivning hos människor med expertis – till exempel certifierade kuratorer eller psykologer. Du är också varmt välkommen att skriva till mig, även om jag inte är expert. Du är inte ensam och det finns hjälp att få!

Canva - Blue and Orange Light Projeced on Left Hand of Person

En video om imaginära defekter och hur det skadar oss:

Artiklar kring renhetskulturen som jag rekommenderar:

https://www.dagen.se/debatt/2020/11/13/jag-ar-en-av-de-drabbade-av-frikyrkans-hederskultur/?fbclid=IwAR0WH8TUS56hmtkFEZB1PQAYXP-MICy1my4si4guS1JruCLmIbzbpw54p0M

https://www.dagen.se/debatt/2020/10/28/dags-att-tala-om-hederskulturen-i-frikyrkan/

https://www.dn.se/insidan/vera-linn-vaxte-upp-i-jehovas-vittnen-forsamlingen-praglas-av-en-kristen-hederskultur/?fbclid=IwAR3Dzr0a-5WZtaQ0xSktI_mpgvmMxGSZUa3ye4HzXUHYOUmsOfsHix9QlcE

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jWGze/hedersfortryck–en-gammal-svensk-tradition

https://theconversation.com/how-the-extreme-abstinence-of-the-purity-movement-created-a-sense-of-shame-in-evangelical-women-127589

https://sojo.net/interactive/their-generation-was-shamed-purity-culture-heres-what-theyre-building-its-place?fbclid=IwAR2UFrBhIbR8IR4ZEmbsTxLHrI_rLq_SksJlm8Ed22Lj4btFLaTHePSfuUg

https://www.abc.net.au/life/how-purity-culture-can-affect-sex-life/12426254

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna donera en slant. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Jag har blivit indoktrinerad

vanliga fördomar om ateister (3)

Påståendet att jag skulle ha blivit indoktrinerad försöker underminera min integritet och det är väldigt förolämpande. Vet du inte något eller förstår något om en person? Ställ frågor. Försök ha ett öppen sinne, istället för att göra fördomsfulla antaganden. Det är något som vi alla måste tänka på.

Faktum är att jag kom fram till min ateism helt på egen hand. Det var ingen som sa åt mig vad jag skulle tänka eller tycka. Jag har genuint och ärligt provat båda sidorna och tagit del av deras argument. Min ateism är en slutsats av en självständig, intellektuell process. Mitt beslut är välinformerat och rationellt och jag är trygg med mitt beslut.

Ateism är inte en ideologi, religion, eller livsåskådning. Det finns alltså ingen ateistisk doktrin, med heliga skrifter, lagar eller instruktioner. Det finns inte ateistiska ledare eller profeter utvalda av högre krafter, som bestämmer vad alla andra ateister ska tänka eller tycka. Det finns ingen uppmaning till mission eller evangelisering för att konvertera fler ateister. Det finns inga svurna trohetseder eller förpliktelser – jag fri att tvivla, utforska och ändra åsikt utan konsekvenser eller straff.

Jag har inget investerat i min ateism; varken pengar, jobb, relationer, löften, tid (förutom att skriva dessa blogginlägg), eller identitet. Min ateism är en minimal del av mig och min person.

Canva - Man Standing on Clif

Min epistemologi har förändrats radikalt efter att jag lämnade kristendomen. Jag låter inte någon säga åt mig vad jag ska tänka, tycka eller känna. Jag har äganderätt över mina tankar, åsikter och känslor – det är inte själviskt, utan mina mänskliga rättigheter. Jag tänker inte längre blint följa auktoritära dogmer. Jag tänker inte längre acceptera absoluta sanningar utan att ifrågasätta dem.

Idag bildar jag mig självständiga åsikter på grundval av mitt eget förnuft. Sedan kontrollerar jag mina idéer mot objektiva fakta och empiriska evidens. Jag är beredd på att förkasta en trosuppfattning om den inte stämmer överens med informationen – även starkt hållna trosuppfattningar. Jag förstår att sanningen inte bryr sig om mina känslor eller preferenser.

Jag bryr mig om min förståelse av verkligheten och jag vill att den förståelsen ska vara så exakt som möjligt. Varför? För att våra trosuppfattningar influerar våra handlingar och handlingar har konsekvenser. Om jag har dåliga verktyg för skepticism och kritiskt tänkande ökar det risken för att jag ska anamma osanna och problematiska idéer.

Canva - Person Holding A Green Plant

Jag vill inte vara stillastående. Istället vill jag utvecklas, vara nyfiken, fortsätta ställa frågor och upptäcka nya perspektiv. Jag tror det är viktigt att våga ändra åsikt och uppfattning när bevisen blir överväldigande.

Jag är stolt över att jag vågade gå min egen väg och lämna den kristna tro. Trots att det för stunden kändes läskigt och främmande att lämna bakom mig ett helt socialt nätverk, en ideologi och ett trossystem som jag har vuxit upp med. Trots att det har fått sociala konsekvenser och att jag har blivit behandlad illa på grund av min ateism. 

Friheten här på andra sidan är fantastisk. Som ateist har mitt mående, mitt liv och min person förändrats radikalt – bara på ett positivt sätt.

Vill du lära dig mer om indoktrinering och hur man skyddar sig ifrån det? Då kan jag rekommendera dessa videos:


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”.

Att respektera sin kropp

Att respektera sin kropp

Det jag går igenom just nu lär mig otroligt mycket om min kropp. (Läs mer om min skadesituation HÄR). Ibland vill jag hata min kropp. För att den inte fungerar som den ska, för att den är så trasig. För att den har förstört så många år av mitt liv. Men att tänka såhär hjälper inte mig; då utkämpar jag ett krig som jag inte kan vinna.

För att jag ska kunna gå framåt behöver min kropp all uppskattning, kärlek och omsorg som jag kan ge. Den behöver tid för att genomgå tuffa omställningar och läkningsprocesser. Kroppen gör alltid så gott den kan. Den läker och den återuppbygger. Den håller mig vid liv varje dag. Kroppen och jag måste vara ett team!

Canva - Photo Green Leafed Branch

Jag har fått en ny förståelse och respekt för min kropp. Jag vet precis vad den klarar av och inte, jag vet hur jag ska ta hand om den och jag känner igen alla signaler. Jag vet hur det är att kraschlanda och sedan kämpa sig upp igen, jag kan varenda detalj i den fysiska resan. Jag vet hur otroligt viktigt det är att lyssna på sin kropp och prioritera sin kropp.

Jag har också fått en ny tacksamhet. Att mitt hjärta slår går inte att ta för givet. Det finns människor som har det mycket värre. Människor som aldrig blir friska, som förlorar allt, som dör. Jag har i alla fall möjligheten att komma tillbaka ifrån det här.

Jag är stolt över min resa. Den är inte över än, men jag kommer att klara det hela vägen in i mål!

Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Jag förnekar sanningen

Påståendet att det bara skulle finnas två alternativ – att tro på gud eller förneka sanningen – är en absolutistisk inställning.

Jag är inte oärlig, sluten eller förnekande – att anklaga mig för det är en ad hominen-attack. Jag baserar min tro på bevis. Det är så min epistemologi och mitt rationella tänkande fungerar. Jag väljer alltså inte att vara en ateist – min tro är en logisk konsekvens av min förståelse av fakta.

Jag är öppen för det övernaturliga, om det kan definieras och demonstreras. Jag har sökt efter empiriska, objektiva evidens för gud i vetenskap, Bibeln, historia, filosofi, arkeologi, kristnas publikationer och genuin bön. Och hittills har inget övertygat mig. I det här inlägget kommer jag att presentera några exempel. Det här är absolut inte kritik mot dig som tycker annorlunda, utan jag delar endast mina personliga tankar och åsikter.

Vetenskapen kan inte bevisa övernaturlighet

Gudshypotesen är en vetenskaplig hypotes om universum som bör analyseras lika skeptiskt som alla andra. Om en gud påverkar och manifesterar sig i den här verkligheten, till exempel genom att kommuniceramed människor, bör detta kunna observeras och mätas genom den vetenskapliga metoden. Om gud kan fångas upp av mänskliga hjärnor, har det fenomenet absolut med vetenskapen att göra.

Men om det är så att den vetenskapliga metoden är begränsad – då är det fritt fram att presentera en alternativ metod! En metod som kan mäta, testa, förutsäga, falsifiera och demonstrera det övernaturliga. Det räcker inte med att kritisera vetenskapen, om inte ett bättre alternativ kan presenteras. Bevisbördan ligger nämligen hos den som kommer med ett positivt påstående om guds existens.

Canva - null (2)

Vittnesmål i historiska skrifter

Om jag ska basera min tro på vittnesmål i historiska skrifter som korresponderar arkeologin, så finns det massor av religioner eller övernaturligheter som jag måste tro på.

Ta till exempel den fornnordiska mytologin. I Sverige har vi cirka 3000 originalurkunder, det vill säga runinskrifter, som förmedlar vittnesmål och information om vikingarnas gudar och gudartro. (Källa: ”Vikingarnas egna ord” av Lars Magnar Enoksen). Utöver det har vi de historiska skrifterna ”Den poetiska Eddan” och ”Snorres Edda” från Island. Jag skulle dock inte ha något emot att tro på de fornnordiska gudarna, då de är grymt coola. Freja får gärna bli min gudinna.

Ett annat exempel som jag måste tro på är de grekiska gudarna och att Alexander den store var Zeus son. (Källa: ”Alexander den Store” av Bengt Liljegren). Historiker bekräftar att Alexander den store existerade. Betyder det också att han var guds son och att han utförde mirakler – så som vittnesmål i historiska skrifter förkunnar?

I historien är det förvånansvärt frekvent med övernaturliga trosbekännelser och grupper med människor som tror på mirakler. Det är inte alls ovanligt att människor tror på saker som inte har skett, men rapporterar dem som fakta. Att fakta blandas med fiktion och mytologi i historiska skrifter är standard. Det är historikers jobba att differentiera mellan dem.

Canva - Open Bible Book Page

Ontologiska och filosofiska argument

Jag anser att frågan om guds existens eller icke-existens är för stor för att kunna avgöras med ordlekar. Det vore en alltför storartad sanning om universum för att sakna andra evidens. 

Men låt oss säga att till exempel Kalams kosmologiska argument stämmer. Då kan detta maximalt leda till någon form av deism eller panteism. Att hoppa till teism – och sedan en specifik gudom med egenskaper och viljor – är enorma, ogrundade antaganden. Alla steg måste bevisas hela vägen innan sådana slutsatser kan dras. Det här argumentationsfelet kallas ”påstådd säkerhet”.

Men även om universum har en orsak, så är det fortfarande helt kompatibelt med ateism. Ateism betyder bara en icke-tro på gudar. Inte en icke-tro på en orsak bakom universum.

Canva - Blue Universe

Argument från design

Om alla universums bevis svängde om till fördel för kreationismen skulle jag omedelbart ändra mig. Men i nuläget är evolutionen bevisad genom överväldigande evidens; till exempel genom fossiler, molekylärgenetik och geografisk spridning. Evolutionen har gett oss principer som regelbundet appliceras inom medicin, jordbruk, teknologi och flera andra fält. Min tro vilar som sagt på bevis.

Evolutionen är en process som adderar komplexitet genom naturligt urval. Förut tyckte jag att evolutionen var komplicerad och svår att förstå. Då kändes det lättare att vända sig till ett lättbegripligare alternativ – speciellt då allt jag visste om evolutionen var kristen missrepresentation. Idag förstår jag att det är ett argument från klentrogenhet och en logisk fallasi. Enkla svar är sällan rätta svar. I dag har jag läst på mer om evolutionen – av riktiga forskare – och det är så otroligt häftigt och spännande!

Att försöka peta hål på evolutionen är för övrigt helt meningslöst, om målet är att bevisa kreationismen. Det här argumentationsfelet kallas ett ”falskt dilemma”; ett påstående om en falsk ”antingen eller”-situation. Tänkandet är svart och vitt och exkluderar andra alternativ. Varje hypotes kräver sina egna, självständiga evidens. Att motbevisa X bevisar inte att Y är sant. Kreationismen måste stärka sin egen vetenskapliga modell med opererande mekanismer och förutsägelser som kan testas i ett labb.

Oförklarliga ting

Områden där data eller kunskaper saknas antas automatiskt tillhöra gud, utan fler argument, motiv eller bevis. Men så utövar man inte vetenskap. För all forskning av kvalitet är det väsentligt att kunna medge tillfällig okunnighet och att följa bevisen dit de leder, utan förutfattade meningar.

Det här argumentationsfelet kallas ”luckornas gud”. Bara för att vi inte vet svaret på någonting just nu, bevisar det inte att det är en gud som ligger bakom. Det är okej att säga ”jag vet inte”, istället för att gå till ogrundade slutsatser. Förr trodde vi till exempel att åskan kom från Tor och ett människor med epilepsi var besatta av demoner. Men idag vet vi bättre. Att säga ”jag vet inte” ger oss tillåtelse att lära!

Canva - Blue, Green and White Tilt Shift Lens Illustration

Jag kan inte bevisa guds icke-existens

”Du kan inte bevisa att Gud inte existerar. Har du någon bättre förklaring till universums, logikens och moralens existens? Tror du att allt kom till av en slump?”
Detta är klassiska försök att skifta bevisbördan och det är tyvärr ett argument från ignorans. Jag låter en mycket smartare person än mig förklara:

Slutsats

Jag förnekar inte sanningen – jag är bara inte övertygad om att övernaturlighet eller magi existerar, inkluderar gudar. Jag ska inte bli hånad, dömd eller dumförklarad för att jag är ateist. Det är okej att tycka olika.

Detta betyder inte att jag måste vara korrekt; jag kan självklart ha fel. Det är det som är så fantastiskt med att vara en fritänkare: det finns inget jag måste tro, eller inte får tro. Jag är fri att utforska och ändra åsikt. Tvivel är inte längre något farligt eller skamligt för mig – tvivel är en viktig grundsten för kritiskt och självständigt tänkande. Jag värderar sanningen och är därför villig att erkänna att jag kan ha fel.

Men om jag skulle bli teist igen, skulle behöva utforska och prova alla gudar och väsen; idag finns det ungefär 10 000 olika religioner. Det vore det mest ärliga och rationella – istället för att anta att den religion jag råkat födas i är den enda sanna.

Om jag kunde välja, skulle välja välja Freja. 😉


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

Platons grotta

valence

Platons grotta

 I en grotta sitter en grupp människor fastkedjade. De har hela tiden blickarna vända mot grottans inre vägg. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden håller människor upp föremål – föremålen kastar skuggor på grottväggarna och bildar en slags dockteater. Skuggteatern är allt fångarna i grottan kan se och uppleva. De spenderar sin tid med att diskutera skuggornas former. 

Människorna har bara sett skuggbilderna sedan de föddes. Därför har de inte behovet eller nyfikenheten att vända sig om och se vad som faktiskt reflekteras. De är för det mesta nöjda med sin tillvaro, då den är välbekant, trygg och bekväm. Men tillvaron är endast en artificiell verklighet.

Men en av fångarna frigör sig från sina bojor. Hon trotsar rädslan för det okända, och tar steget ut ur grottan, ut till den verkliga världen. Först bländas hennes ovana ögon av solen, men när hennes ögon vant sig vid ljuset, kan hon se de verkliga föremålen – föremålen som skapat skuggteatern hon tidigare sett. Hon inser att hennes liv hittills varit ett falskt skuggspel och att hon är nu fri. 

Men vad händer om hon väljer att vända tillbaka in i grottan? Hon skulle behöva kämpa hårt för att övertyga fångarna där inne att följa med henne ut i friheten. Hennes ögon är nu ovana vid mörkret, och hon skulle inte kunna peka ut skuggbilderna på väggarna – hon skulle skämma ut sig. Fångarna i grottan skulle håna henne, misstro henne och anse henne vara irrationell.

Syfte

Platons grotta är en liknelse som illustrerar idéer och sinnevärldar. Processen att ta sig ut genom grottan motsvarar den process vi måste gå igenom för att till exempel lämna idéer, doktriner eller trosuppfattningar. Det handlar alltså om en perspektivförändring. Jag tror det är viktigt att våga tvivla, ifrågasätta och ändra åsikt.

In all affairs it’s a healthy thing now and then to hang a question mark on the things you have long taken for granted.

The fundamental cause of the trouble in the modern world today is that the stupid are cocksure while the intelligent are full of doubt.

— Bertand Russel


KÄLLOR:
https://utforskasinnet.se/myten-om-platons-grotta/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Platons_grottliknelse
https://www.philosophyzer.com/the-allegory-of-the-cave-by-plato-summary-and-meaning/

Canva - Person Walking Through a Tunnel.jpg

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna rekommendera den för dina nära och kära. Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka! ❤