Mina barndomsdrömmar

img_0512

Som liten ville jag bli författare. Jag älskade böckernas magiska världar och ville skriva mina egna berättelser. Redan innan jag kunde skriva häftade jag ihop små böcker med obegripliga texter. Senare, när jag blev äldre, fick jag låna pappas dator och på den skrev jag mina första bokprojekt.

I skolan tumlade jag hjälplöst runt på fotbollsplanen, utan vare sig koordination eller bollkänsla. Men med pennan i handen kände jag mig alltid självsäker och kapabel. Lärarna och andra vuxna gav mig beröm för det jag skrev. Det var en fantastisk känsla, att faktiskt vara bra på något.

img_0553

Jag ville också bli arkeolog. Historia har alltid fascinerat mig på ett oförklarligt vis. Som liten samlade jag på stenar, gav dem ett påhittat ursprung och arrangerade utställningar. Jag hade arkeologiska leksaksverktyg och gjorde utgrävningar. Jag var sannerligen ett märkligt barn.

Där jag bodde fanns det en arkeologisk fyndplats, ”Gene Fornby”. Där kunde man besöka en rekonstruerad järnåldersgård. Detta var min favoritplats i hela världen. Jag låtsades att jag reste tillbaka i tiden och levde mig in i en fantasivärld fylld av äventyr.

När jag var runt 12 år ville jag skriva en bok om Gene Fornby. Min uppmuntrande pappa hjälpte mig med efterforskningarna. Vi gick till byn tillsammans och ritade kartor och skrev ned anteckningar. Jag läste massor på internet om vikingatiden. Det kändes så häftigt. Som om jag gjorde det på riktigt. 

IMG_0603.JPG

Dessa båda intressen har följt med mig in i vuxenlivet. Idag kombinerar jag dem båda, genom att skriva på en historisk roman. Den utspelar sig på vikingatiden och tar inspiration från nordisk mytologi. HÄR kan du följa mitt bokprojekt.

Med denna berättelse vill jag uppmuntra dig att följa dina drömmar och passioner. Våga vara annorlunda. Våga göra det som inte alla andra gör. Våga vara en nörd!


Tycker du om min blogg får du hemskt gärna stötta mig via Patreon. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Mer om Patreon kan du läsa HÄR. Stort tack till alla som stöttar och läser!

Varför dricker jag inte alkohol?

Det långsamma giftet

Alkohol har många negativa bieffekter. Det påverkar kroppens olika organ och det centrala nervsystemet. Man kan bland annat få leverskador, bukspottskörtel-inflammation, ökat blodtryck, hormonstörningar eller akut alkoholförgiftning. Varför skulle jag frivilligt dricka någonting som långsamt dödar mig?

Samhällsdestruktion

Alkoholen förstör samhället på så många olika sätt. Sexuella övergrepp, misshandel, familjesplittringar och barn som far illa kan till stor del skyllas på alkohol. Det finns undersökningar som visar att åtta av tio personer som skadar andra har varit påverkade av alkohol.

Jag är jag

Varför göra något destruktivt bara för att alla andra gör det? Det känns helt ologiskt. På fester slappnar jag av i vetskapen om att jag har full kontroll över mina handlingar. Jag har roligt utan att behöva justera kemin i min kropp. Dagen efter är jag den enda som är pigg och minns vad som skedde under kvällen.

 HÄR kan du prenumerera på min blogg via e-post. Tack för att du vill läsa!

IMG_6979 (2).JPG

Mina hållbarhetsmål

IMG_3083 - kopia.JPG

Vi måste alla bidra för att rädda vårt klimat och vår miljö. Jag utmanar dig att sätta egna hållbarhetsmål!

Redan klarade mål:

  • Äter 90% vegetariskt och veganskt
  • Har inte åkt flygplan på fyra år
  • Köper endast ekologiska hygien/skönhetsprodukter
  • Säljer/donerar saker jag inte använder

Framtida mål:

  • Köpa mer begagnat (t.ex. second hand)
  • Bojkotta ”fast fashion”
  • Källsortera bättre
  • Plastbanta (t.ex. handla med tygpåse, undvika plastförpackningar)
  • Minska bilresor (när jag är frisk och kan åka mer kollektivt)

 

Nya inlägg här på bloggen varje onsdag. Tack för att du vill läsa!

 

Guldkorn

🌟 Att få spendera en hel helg med min bästa vän. Hon har nyligen flyttat till Göteborg, och jag saknar henne hela tiden. Därför var det extra speciellt att få så mycket tid tillsammans. Jag är så tacksam att jag har henne!

IMG_7016.JPG

🌟 Jag fick äran att ta med min lillasyster på hennes första biobesök. Vi såg den nya Nalle Puh-filmen och den var väldigt bra! Vi åt popcorn och hade det supermysigt. ❤

🌟 Den här hösten har många saker fallit på plats. Min kropp är starkare och jag har gjort många framsteg. Jag har fått träffa nya duktiga människor inom vården och påbörjat nya träningsmetoder. Det är fortfarande tufft många stunder, men jag känner mig hoppfull inför framtiden. (Läs mer om min skadesituation HÄR).

🌟 Jag har MASSOR av inspiration när det gäller skrivandet. Idéerna på blogginlägg tar aldrig slut och jag har precis börjat på en ny novell. Det är så roligt och jag känner att jag har utvecklats mycket!

IMG_3140 - kopia.JPG

Nya inlägg här på bloggen varje onsdag. Tack för att du vill läsa!

Varför bloggar jag?

IMG_6990
1. Kreativt utlopp

Bloggen är ett projekt som hela tiden pågår i mitt liv. Jag är en väldigt kreativ person, därför passar bloggandet mig väldigt bra. Här kanaliserar jag alla mina idéer och gör dem till verklighet. Att skapa något alldeles eget ger mig mening. Det sätter också press på mitt skapande. Jag kan inte bara sitta och vänta på att inspirationen ska komma, utan måste söka mig till den.

2. Dela med mig
Jag älskar att dela med mig av saker jag tycker om. Böcker jag läst, filmer jag sett, idéer som inspirerar mig. Det är även lite terapeutiskt att berätta om personliga saker.

3. Samlingsplats
Det är roligt att läsa gamla inlägg om vad jag gjorde, tänkte och skrev om. Jag har bloggat i flera år och det finns massor av innehåll att titta tillbaka på. Det här är som en dagbok, anteckningsbok och fotoalbum i ett.

4. Förbättra mitt skrivande
Övning ger färdighet. Att publicera nya inlägg varje vecka är en perfekt rutin. Variationen på texterna är också jättebra för min utveckling. Jag skriver allt ifrån noveller, dikter, recensioner och dagboksinlägg.

OQPN7466 - kopia

Rädslor

Jag är rädd för många saker. 

Jag är rädd för att släppa taget om min rullstol. Det var länge sedan jag använde den. Men tänk om jag kommer behöva den? Rullstolen är mitt skydd mot den farliga omvärlden. Mot branta backar och långa korridorer, mot smärta och svaga muskler, mot rädsla och oro. Sitter jag i den, kan ingenting hända mig.

Jag är rädd för att träffa nya människor inom vården. Till exempel läkare eller sjukgymnaster. Jag har blivit behandlad illa tidigare, och det har satt djupa spår. Det är tufft för mig att öppna upp mig om det allra känsligaste och jobbigaste i mitt liv. Speciellt för en främling som jag inte litar på.

Min största rädsla är att jag aldrig kommer att bli frisk. Vad kommer det att bli av mig då? Kommer jag någonsin kunna studera och arbeta igen? Och hur blir det med mina andra drömmar, som resor och intressen? Jag vågar knappt tänka eller hoppas på framtiden.

Jag antar att det är okej att känna sig rädd ibland. Man kan inte alltid vara på topp. Ibland måste man få stanna upp och andas. Våga ta hjälp av andra. Kanske gråta lite. Sedan kan man fortsätta med förnyad kraft.

HÄR kan du läsa mer om min skadesituation.

536c2c41b91d0e396715f57b614f5080