Du och jag

Du är stor
jag är liten
dina ögon är gyllene
mina ögon är blå
du föddes långt borta,
bortom frosten
och jag föddes här
din mamma fick lämna din hand
och nu håller den i min.
För vi två hör ihop nu
vi sammanflätades 
från ingenting
till allt som vi vet 
finns.
En stark, gul sol
en frusen morgon i oktober
det är samma himmel ändå
förstår du?
Min Pelle.
Ska vi gunga nu?
© Amanda Lundin

Kalla det för gravitation

Det fungerar inte längre
Att låta bli
Kalla det för
Gravitation
Eller för något annat, jag vet inte
Men det här får mig att tappa greppet
Och accelerera in i ett nytt kretslopp
Till en annan realitet
Där jag får en hög frekvens av existens
Detta är min fullständiga verklighet där jag vet
Min identitet
På samma gång
Är jag farligt frånvarande
fullkomligt befintlighetsfri
Sådär fri som jag bara kan bli
Av musiken

I luften som mina fingrar passerar
Ligger oprövade ljudvågor som väntar på att få stiga, att få storma
Gryende nyanser som väntar på att få ljuda, att få explodera
Jag vill fånga dem och väva nya melodier
Jag vill lyssna på mina egna tankar, känslor, fantasier och sinnerier
För nu är det slut på orden
Och något annat får ta vid

Det fungerar inte längre
Att låta bli
Nu sätter jag mig vid pianot
Och spelar en melodi

© Amanda Lundin