Mina bästa blogginlägg

HISTORIA | Vikingatidens fria och starka kvinnor

Alla kan läsa poesi

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Jag har ingen grund för min moral

Everglow – Coldplay – Min instrumentala cover med dragspel

RECENSION | ”Blonde” av Joyce Carol Oates

TONSATT POESI | Rimfaxe

HISTORIA | Sanningen om vikingarna

Att våga tvivla

NOVELL | ”Pärlugglan” – Del 1

Att respektera sin kropp

HISTORIA | Vikingarnas jul

HEDNISKA TEXTER | Den kristna renhetskulturen

Höstkyss

Diskriminering av ateister och humanister

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna donera en slant. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

Nornans dom

Jag sliter sönder väven med tänderna
Jag krossar ödets blåskiftande sländtrissa
och tiden viker min fot
och jag faller ner
i mörkt vatten

© Amanda Lundin


HÄR kan du läsa mer av min poesi.

Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna donera en slant. Det hjälper mig att kunna fortsätta producera kvalitativt material. Stort tack till alla som stöttar och läser!  ❤

Diskriminering av ateister och humanister

Diskriminering av ateister och humanister

Tyvärr diskrimineras fortfarande sekulära livsåskådningar i Sverige. Vår stat ger kristendomen en position över alla andra livsåskådningar genom speciella bidrag, rättigheter och andra förmåner. Svenska kyrkan har en särskilt privilegierad ställning. Detta strider mot Europakonventionen (artikel 9.1), som är till för att skydda alla livsåskådningar. (Läs mer HÄR och HÄR).

Religiösa samfund dominerar utbudet av stödpersonal vid offentlig kris­hantering, till exempel inom räddningstjänsten, sjukvården, kriminalvården och försvaret. Dessa statliga organisationer erbjuder endast samtala med kristna präster. Det finns ofta inga alternativ för dem som har en annan livsåskådning. (Läs mer HÄR).

Svenska statens förhållande till döden och begravningar är inte livsåskådningsneutralt eller demokratisk, utan det styrs fortfarande av Svenska kyrkan. Endast medlemmar i Svenska kyrkan får bestämma över alla svenskars tillgång till be­gravningslokaler och begravningsplatser. Religiösa orga­nisationer utöver också myndighet vid vigslar. Detta står i konflikt med diskriminerings­lagstiftningen. (Läs mer HÄR och HÄR).

Hemvärnet diskriminerar icketroende. Sekulärhumanister får till exempel inte bli personalvårdare — inom Försvarsmakten jobbar bara kristna fältpräster med ”själavård”. Det genomförs militärgudstjänster med obligatorisk närvaro. Förband firar även målgångsceremonier i kyrkan, och enda sättet att slippa detta är att behöva röja sin livsåskådning. Att tvinga människor att delta i religiösa sammanhang, samt att tvinga människor att avslöja sin livsåskådning, är emot grundlagen (2 kap. 2 §). (Läs mer HÄR).

Riksrevisionens styrelse gjorde en rapport 2006, angående den statliga kontrollen av begravningsverksamheten. (Läs mer HÄR). De kom fram till detta:

Riksrevisionens samlade bedömning är att de granskade arrangemangen avseende religionsfrihet och demokratisk styrning i väsentliga avseenden inte fungerar. Följden är att de som står utanför Svenska kyrkan knappast kan antas ha anledning känna förtroende för att deras intressen tas till vara.

Men det är många som inte anser att diskrimineringen mot ateister och humanister är ett problem. Såhär skriver Frida Park i artikeln ”Dödströtta fördomar från Humanisterna om begravningar”:

Många är de som upplever sig ha fått ovärderligt stöd från kyrkan i samband med en älskad anhörigs död. Att sprida myten om att detta skulle vara oönskat eller kränkande är snarare kränkande i sig.

Självklart är det fantastiskt att många upplever ett fint stöd från kyrkan – det är inget jag vill stoppa, utan snarare uppmuntra. Men skulle vi andra som känner oss förringade och skymfade, bara vara ”myter”? Existerar inte jag, mina känslor och mina rättigheter?

Frida Park fortsätter i artikeln:

Undersökningar visar att det aldrig är så viktigt som just i samband med avsked av en älskad anhörig. Detta vet ju även Humanisterna, som i sina begravningsceremonier i allt väsentligt eftersträvar att likna de kristna – men utan kristet innehåll.

Detta är ett klassiskt exempel på hur kristna approprierar ceremonier – man försöker ge kristendomen fullständig äganderätt över dessa ting. Faktum är att begravningar, bröllopsvigslar, etc. har existerat inom alla kulturer och genom hela historien. Exempelvis inom den fornnordiska religionen, långt innan kristendomen gjorde intåg i norden. HÄR kan du till exempel läsa mitt inlägg om vikingarnas julfirande.

Är det en tävling om vilka traditioner som har existerat längst? Kristendomen tog över makten med våld i norden för ca 1000 år sedan. Innan dess var norden hedniskt i ca 6000 år (från tiden när människan för första gången trädde in i Skandinavien). Vi har alltså haft hedniska riter och traditioner kring livets olika skeden i tusentals år. (Källa: Fredrikson, Bengt. 2019. Sveriges historia: från istid till EU).

Såhär skriver Per Ewert och Per Eriksson i artikeln ”Tondövt om trons betydelse i Sverige”:

De tycks inte heller förstå vilken central roll den kristna traditionen spelar även för många svenska som inte säger sig vara aktivt troende. Vi skulle rekommendera en aning större ödmjukhet bland de sekulära humanisternas skara.

Det verkar finnas ett genomgående missförstånd kring detta. Jag och Humanisterna vill absolut inte att kristna ska tvingas sluta med sina traditioner eller avsäga sig sin tro. Det enda vi vill är att vi som har andra livsåskådningar ska få samma rättigheter, möjligheter och alternativ. Kristnas rättigheter skulle inte plötsligt försvinna, om ateister och sekulärhumanister började behandlas med lika respekt och värde. Hur kan någon vara emot att vi alla människor står lika inför lag och stat, oavsett tro?

Jag tycker att alla ska ha möjlighet till krishantering och ceremonier, oavsett religion. Det är en oerhörd kränkning att tvingas delta i handlingar som strider emot ens livsåskådning, vid så viktiga och känslosamma skeenden i livet. Där borde alla individer få bestämma själva.

Såhär skriver Humanisternas ordförande David Rönnegard, i artikeln ”Den svenska sekulära paradoxen”:

Varför ger staten bara stöd till religiösa livsåskådningsorganisationer men inte till de som är icke-religiösa? Varför måste Sveriges statschef tillhöra evangelisk-luthersk tro, istället för att själv få bestämma sin egen livsåskådning? Varför går majoriteten av Sveriges riksdagsledamöter till en kyrklig ceremoni vid riksdagens öppnande när regeringen borde vara livsåskådningsneutral? Varför finansierar staten religiösa friskolor när alla har rätt till samma utbildning? Varför har vi kristen gudstjänst i Sveriges Radio men inte avsatt tid för andra livsåskådningar? Varför är en präst från Svenska kyrkan ledamot i Coronakommissionen istället för en epidemiolog?

Över stora delar av världen är yttrandefriheten, åsiktsfriheten och religionsfriheten hotad. I tretton länder kan ateism bestraffas med döden enligt lagen (Independent, 2016) och i ungefär tretton länder begränsas livsåskådningsfriheten (PEW, 2017). Det är många länder som använder sig av en medvetet förtryckande lagstiftning för att tysta opposition och oliktänkande. Detta får fruktansvärda konsekvenser för människor; informationsbegränsning, mediecensur, bötesbelopp, trakasserier, övergrepp, förföljelser, straff, och avrättningar.

Religionsfrihet och mänskliga rättigheter

Jag är inte emot religion eller rätten att tro som man vill. Så länge det inte skadar, förtrycker eller kränker andra människor. Religionsfriheten ska inte få företräde över mänskliga rättigheter, till exempel när ateister eller homosexuella trakasseras för att de syndar enligt guds diktat. Människor förnekas sina mänskliga rättigheter även i Sverige, när religiösa eller kulturella föreställningar tillåts stå över personers vilja.

Det finns många religiösa och högerextrema krafter, till exempel Sverigedemokraterna, som inte vill ha en sekulär stat i Sverige. Man vill alltså inte att staten ska vara religiöst neutral, utan premiera kristendomen över alla andra.

Rörelser som försöker påtvinga andra sina trosuppfattningar – som tror att de äger en överlägsen ideologi, civilisation eller religion – hotar demokratin (KÄLLA). Tanken att bara en grupp får bestämma vad som är rätt, och hur människor ska leva sina liv, är totalitärt.

Religionsfriheten är något som jag och Humanisterna vill skydda. (Läs mer HÄR). Det inbegriper också friheten att inte tro på någon religion. Jag tycker att alla livsåskådningar ska vara likvärdiga på alla sätt, oavsett om de är sekulära, humanistiska eller religiösa. Jag vill ha en sekulär stat (alltså religionsneutral) som varken premierar eller motarbetar någon religion.

Kom ihåg att sekulariseringen inte är ett försök att rensa ut religionen i samhället – sekulariseringen är den enda garantin för äkta religionsfrihet. I ett sekulärt samhälle har alla medborgare rätt att utöva sin livsåskådning, ensamma eller i grupp, så länge det inte kommer i konflikt med andras rättigheter. Ingen medborgare tvingas följa eller tro på en viss kulturell sedvänja eller livs­åskåd­ning. Det är först när staten är religionsneutral som alla livsåskådningar, religiösa som icke-religiösa, kan få frihet att verka under lika villkor.

Mina upplevelser

På ett personligt plan har jag fått möta många fördomar, nidbilder och påhopp på grund av att jag har lämnat kristendomen, och istället blivit en ateist och sekulär humanist. Jag har många gånger fått höra att mitt liv som icke-kristen är mindre meningsfullt. Bara ordet ”ateist” blir ofta missuppfattat och har getts en ful och skrämmande innebörd. Det likställs med bitter, cynisk, oärlig, rebellisk, gudsfientlig eller amoralisk. 

Många ex-troende bär med sig trauman och sår från religionen, till exempel RTS (Religious Trauma Syndrom). Allt religiöst som förknippas med traumat kan trigga ångest och orsaka djupare sår. Men man förväntas ändå delta i kristna ceremonier, utan att ifrågasätta eller protestera. Om man skulle säga nej, tolkas det ofta som överdrivet eller störande. Man blir en upprorisk bråkmakare, som borde ”respektera” de kristna traditionerna och hålla tyst.

Hur skulle till exempel en kristen känna det, om hen tvingades gå till en muslimsk moské och delta i böner till Allah? Eller om hen kände sig pressad att genomföra en hinduistisk vigsel, barndop eller begravning i Krishnas namn? Eller om nationella minnesstunder hölls av gydjor (hedniska prästinnor) med symboler av Freja runt halsen? Eller om satanister bedrev begravningsverksamheten i Sverige?

Jag önskar att kristna kunde bemöta människor från andra livsåskådningar med samma respekt och förståelse som de själva förväntas motta.

Slutsats

Fullständig religions- och övertygelsefrihet inkluderar rätten att lämna en religion och inte ha religiösa övertygelser. Ingen ska tvingas delta i religiösa sedvänjor och ceremonier som man inte delar. Ingen ska bli dömd, hånad, förföljd, straffad eller diskriminerad för sina trosuppfattningar. 

I Sverige blir icke-kristna lyckligtvis inte längre förföljda och avrättade. Men vi har fortfarande en bra bit kvar mot fullständig jämställdhet.

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

VANLIGA FÖRDOMAR OM ATEISTER | Det är sorgligt att jag har lämnat min tro

Det här inlägget är inspirerat av podcasten Exvangeliets avsnitt ”Finns det en rätt anledning att lämna tron?, samt andra ex-troendes tankar i Exvangeliet community.


Det är sorgligt att jag har lämnat min tro

Som avfälling har jag valt fel väg. Jag går inte längre i ljuset, utan i mörkret, och det är oerhört sorgligt. Utan Jesus är jag är trasig och ofullkomlig. Om jag inte följer guds kall och guds plan för mitt liv, kan jag aldrig vara autentiskt lycklig eller tillfredsställd. Jag är en stackars tappad själ, som behöver räddas.

Totalitärt, absolutistiskt och nedlåtande

Det är helt okej att uttrycka absoluta sanningsanspråk som ”den kristna guden existerar”. Det kan mycket väl stämma. Däremot är det inte okej med absoluta sanningsanspråk eller diktat när det gäller andra människors moral, livsstil och trosuppfattningar.

Rörelser som försöker påtvinga andra sin uppfattning om godhet, sanning och renhet – som tror att de äger en överlägsen ideologi, civilisation eller religion – hotar demokratin (KÄLLA). Tanken att bara en grupp får bestämma vad som är rätt, och hur människor ska leva sina liv, är totalitärt.

Att se människor som fallna eller räddade är ett binärt och absolutistiskt synsätt på människor. Det skapar en konspiratorisk gruppmentalitet, ekokammare och ett ”vi mot dem”. Kristna tillhör den ”rätta” gruppen, och de som tänker och tycker annorlunda sållas bort som fiender eller tappade själar.

Att antyda att kristendomen är den enda rätta vägen att gå i livet lägger skuld och anklagelse på avhopparen, som har har gjort ”fel” val. Som om jag inte är kapabel att veta vad som är bäst för mig. Som om andra människor känner mig och mitt liv bättre än vad jag själv gör. Det infantiliserar mig och ogiltigförklarar mitt beslut.

För mig är det obegripligt att så många kristna anser att de har rätt att kalla mitt liv för mindre värdefullt. Att jag är en sorglig person med ett sorgligt liv utan ”objektiv” mening – som om den icke-religiösa meningen jag finner i livet inte skulle duga. Att jag behöver guds kärlek – som om den mänskliga kärleken jag upplever är värdelös. Det är nedlåtande, förminskande och respektlöst. Räcker jag inte till precis som jag är, oavsett religion?

Att använda den här typen av känslomässig manipulation – skuld, skam och klander – hindrar människor från att välja fritt. Det är så sekter gör; man hotar om att dåliga saker kommer att hända om man lämnar, men om du stannar får du mening, syfte, hopp och lycka.

Varför har jag lämnat min tro?

Jag har mött många felaktiga fördomar och antaganden om varför jag har lämnat min tro. Till exempel: jag har blivit skadad av kristna, jag är arg på gud, jag har inte förstått kristendomens kärleksbudskap, jag har inte förstått Bibeln, jag har blivit skadad av kyrkan, jag har inte tagit del av alla argument, jag vill bara synda, jag har blivit indoktrinerad… och så vidare.

En vanlig attityd är: ”varför diskutera du kristendomen? Du har ju lämnat!” Samtidigt publiceras mängder av kristna artiklar, föreläsningar och undersökningar om mig och andra som har lämnat kyrkan. Man pratar alltså om avhoppare, men man har inget intresse för att höra vad avhoppare faktiskt har att säga. Förmodligen för att vi inte ger ”rätt” berättelse, och att vår sanning dementerar alla förenklade fördomar och nidbilder. Det blir en dubbel kränkning. (Inspirerat av andra ex-troendes tankar i Exvangeliet community, bland annat W Peter).

Att lämna tron är en oerhört personlig, djup och komplex process. Den ser olika ut för alla människor. Vet du inte något eller förstår något om en person? Ställ frågor. Försök ha ett öppen sinne, istället för att göra fördomsfulla antaganden.

För mig handlar det inte om att jag måste hitta en ”sundare” tro, eller en annan tolkning, eller en annan församling. Jag är helt enkelt tappat min tror på guds existens och kristendomens grundläggande påståenden. Och det måste få vara okej.

Såhär skriver Hanna Larsdotter i artikeln ”Finns det någonsin en ‘rätt’ anledning att lämna kyrkan?”:

Vi som har lämnat kyrkan har våra egna varierande berättelser och många av oss vill hemskt gärna berätta om dem för er som fortfarande tror, som människa till en annan medmänniska. Ett stort problem är dock att jag som ex-troende ofta lever inom en slags ”nidbilds-identitet” av den ”avfälliga” som redan tycks ha sina orsaksförklaringar i många kristnas föreställningsvärld.

Kom också ihåg att alla inte vill, eller måste, berätta. Jag har ingen skyldighet att försvara min position för någon.

Är alla icke-kristna olyckliga och omoraliska?

Vad är det som är så hemskt med att inte vara en kristen? Antalet icke-kristna i världen beräknas vara cirka 5,8 miljarder människor. Stämmer det verkligen att alla de människorna är olyckliga, otillfredsställda, omoraliska, trasiga och sorgliga? Kan inte icke-kristna vara produktiva medlemmar av samhället och leva ett funktionellt, hälsosamt och meningsfullt liv?

De lyckligaste länderna i världen är de minst religiösa. (KÄLLA).

 I ”Journal of religion and society” Jämförde Gregory S. Paul 17 ekonomiskt utvecklade nationer relaterat till religiositet. Detta är vad han upptäckte:

Högre frekvens av tro på och dyrkan av en skapare har samband med högre frekvenser av mord,  tidig död,  infektion av sexuellt överförbara sjukdomar,  tonårsgraviditeter och aborter i det välmående demokratierna.

Statistik visar att andelen fångar som bekänner sig som kristna i USA är i genomsnitt 67,4 procent. Den ledande religiösa tron hos fångar i England och Wales visar sig också vara kristendomen, då 39,5 tusen fångar var kristna – de flesta av alla religioner. (KÄLLA och KÄLLA).

Kristendomen har orsakat korståg, religionskrig, häxförföljelser och kolonial erövring. Vissa statsvetare hävdar att det finns ett samband mellan graden av befolkningsmajoritetens religiositet och hur aggressiv landets utrikespolitik är. Religionsfriheten begränsas i samhällen där kristendomen får inflytande över politiken. (KÄLLA).

Mitt syfte med att presentera den här statistiken är att kväsa myten om att icke-kristna är omoraliska och olyckliga, samt att samhället skulle förfalla utan kristendomen. Men jag är absolut inte emot kristna, eller religionsfriheten.

Det är sorgligt att vissa människor tror att vi blir olyckliga, hårdhjärtade och egoistiska utan en gudstro. Att det inte skulle kunna finnas motivation till omtanke, kärlek, generositet eller godhet utan gudomlig inspiration, intervention eller diktat.

Är mitt liv sorgligt?

Jag är oerhört stolt över att jag vågade gå min egen väg och lämna den kristna tron. Jag vill inte vara stillastående. Istället vill jag utvecklas, vara nyfiken, fortsätta ställa frågor och upptäcka nya perspektiv. Jag värderar sanningen – därför är jag villig att erkänna att jag kan ha fel, och ändra åsikt när ny information presenteras för mig.

Friheten här på andra sidan är fantastisk. Som ateist mår jag bättre, är en bättre människa, förbättrar min epistemologi och mitt intellekt, breddar min världsbild, är tryggare i mig själv och älskar livet mer. Att lämna min tro är det bästa jag någonsin har gjort och jag önskar att jag vågade göra det tidigare. Det är inte synd om mig. Det här är rätt liv för mig och jag vill inte tillbaka. Jag är inte fallen eller trasig bara för att jag inte är kristen.

Religionen går före personen

Jag har varit otroligt tydlig med att jag mår bättre som ateist. Ändå är det så många kristna som uttryckt att de är ledsna över att jag har lämnat min tro. Det alltså sorgligt att jag mår bättre och gör det som känns bäst för mig? Det är helt obegripligt för mig. Det visar på att religionen är viktigare än mig som person och mitt mående.

Jag önskar att kristna kunde bejaka sin gyllene regel och bemöta avhoppare på samma sätt som de själva vill bli bemötta. Hur skulle till exempel en kristen känna det, om en hindu försökte få hen att lämna kyrkan och gå till ett hinduiskt tempel? Om en hindu sa till hen att det är så sorgligt att hen förnekar den enda sanna religionen? Att hens liv har en falsk mening? Att hen är trasig, fördärvad och omoralisk utan Krishna i sitt liv?

Det så lite begärt med en grundläggande förståelse och respekt. Människors livsval är individuella, då alla har olika upplevelser, förutsättningar och behov. Alla ska få bestämma över sitt eget liv och gå sin egen väg utan att bli stigmatiserad eller dömd. Det ska inte vara ett sämre alternativ att lämna sin tro – religionsfrihet betyder också frihet från religionen.

Om känslomässig utpressning:

Ett exempel på hur kristna talar illa om ex-troende:

Om stigmatiseringen av avfällingar och att våga stå upp för sig själv:


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

NOVELL | ”Pärlugglan” – Del 4

Här kommer den fjärde och sista delen av min novellföljetong ”Pärlugglan”.

Min historiska fantasynovell ”Pärlugglan” fick ett hedersomnämnande i SKRIVAS fantastiknovelltävling 2020 – läs mer HÄR.

Juryns omdöme:
”Den här med knivskarpa ögonblicksbilder strösslade berättelsen i fornnordisk miljö är en av mina favoriter. En kringresande völva kommer till en hövdings hall och gör sig snabbt oumbärlig genom att bota hans ryggonda. Men hon har fört med sig en hamnskiftare som med blodigt ursinne gör upp med hövding Skallagrim för gamla oförrätter. Som läsare lever man med völvan Hildas desperata försök att ta sig genom och ut ur situationen. Det visar sig att den som inte kan förlåta är en grym härskare.”

Om du vill läsa min novell och ge respons vore jag så glad!

Klicka här för att läsa:
Pärlugglan – Del 4

GOD JUL! ❤

En gång
Månadsvis
Årligen


Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

20,00 Skr
50,00 Skr
100,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Tycker du om min novell? Här kan du donera en slant! Tack för ditt stöd. ❤️

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

KOLLA IN DET HÄR | 1 Miljon Boktips

Jag vill varmt rekommendera bokbloggen 1miljonboktips.se! Här hittar du massvis med boktips, inom alla möjliga kategorier – allt ifrån historia, vetenskap, science fiction, filosofi eller fantasi, självhjälp eller romantik. Här finns specifikt utformade listor, till exempel: ”10 bästa böckerna om Vietnamkriget du måste läsa” eller ”6 bästa böckerna av Charles Dickens du måste läsa”.

Jag är så imponerad över bloggens utbud. Här finns verkligen något för alla. Jag kommer definitivt att vända mig till sajten många gånger framöver.


HÄR kan du läsa mina bokrecensioner. Nya inlägg varje onsdag. Tycker du om min blogg får du hemskt gärna rekommendera den för dina nära och kära. Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka! 

Publicerad i medlemstidningen Humanisten

Min text ”En personlig relation med gud” har publicerats i medlemstidningen Humanisten! Jag är så otroligt glad och tacksam för möjligheten! Att läsa hela tidningen är ett måste – den innehåller massa grymma artiklar kring temat ”avhopparen”.

Här kan du ladda ner numret och läsa min text på sida 11-12
Läs mer om medlemstidningen
Bli medlem i Humanisterna

Varför har jag skrivit den här texten?

Jag vill jag hjälpa dem som mår dåligt av kristendomen, men som inte vågar lämna på grund av rädsla, skuld eller social press. Jag vill sprida det glada budskapet att man fortfarande kan vara en god människa och leva ett gott liv utan en gudstro.

Jag vill inspirera människor att våga vara nyfikna, ifrågasätta, undersöka, och upptäcka. Det är okej att tvivla och ändra åsikt. Det är okej att söka sin egen väg, oavsett om det är tro eller icke-tro.

Jag delar mina åsikter för att jag vill motverka stigmatisering av ex-troende och ateister. För att jag bryr mig om andra människor. Och för att jag älskar humanism, vetenskap, reson och mänskliga rättigheter.

Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

NOVELL | ”Pärlugglan” – Del 3

Här kommer del 3 av 4 av min novellföljetong ”Pärlugglan”.

Min historiska fantasynovell ”Pärlugglan” fick ett hedersomnämnande i SKRIVAS fantastiknovelltävling 2020 – läs mer HÄR.

Juryns omdöme:
”Den här med knivskarpa ögonblicksbilder strösslade berättelsen i fornnordisk miljö är en av mina favoriter. En kringresande völva kommer till en hövdings hall och gör sig snabbt oumbärlig genom att bota hans ryggonda. Men hon har fört med sig en hamnskiftare som med blodigt ursinne gör upp med hövding Skallagrim för gamla oförrätter. Som läsare lever man med völvan Hildas desperata försök att ta sig genom och ut ur situationen. Det visar sig att den som inte kan förlåta är en grym härskare.”

Om du vill läsa min novell och ge respons vore jag så glad!

Klicka här för att läsa:
Pärlugglan – Del 3

Sista delen kommer nästa onsdag. Missa inte det!

En gång
Månadsvis
Årligen


Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

20,00 Skr
50,00 Skr
100,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Tycker du om min novell? Här kan du donera en slant! Tack för ditt stöd. ❤️

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

HISTORIA | Vikingarnas jul

vikingarnas jul 3

Julen i norden är ursprungligen en gammal fornnordisk tradition, som övertagits av kristendomen. När kyrkan ville värva medlemmar tog de nämligen över seder och bruk från de föregående religionerna. I det här inlägget får du följa med till hedningarnas julfirande på vikingatiden – med julöl, dopp i grytan, Odens himlafärd och midvinterblot!

Det var julemånad. Vintern hade kommit med snö, is och vind från nord. När vintersolståndet – årets längsta natt – anlände, var det äntligen var dags för midvinterblotet. En ljuspunkt i mörkret, kylan och det hårda vardagslivet. Årets heligaste högtid som gick i glädjens och överflödets anda. 

Folket samlades i långhusen kring de brinnande härdarna. De var välkammade och tvagade, klädda i sina finaste särkar och hängselkjolar. Stämningen var munter,  julfriden varade och alla våldsdåd var därmed bannlysta. Musik från lutor och flöjtar fyllde festhallen. Tunnorna med det heliga julölet öppnades – det var dags att dricka jul! Ölet var oerhört viktigt, ty höga bötesbelopp utkrävdes av dem som inte hade ölet färdigbryggt i tid.

Canva - Viking home.jpg

Ätandet inleddes med dopp i grytan; bröd som doppades i fettspadet från svinkött. En uppvärmning inför de stundande dagarnas frosseri; midvinterblotet varade knappast bara en dag, utan kunde pågå i flera veckor.

Sedan var det dags för den riktiga julmaten. Saftigt fläskkött grillades, skinka, sylta, fårkött, smör, bröd, fisk och otaliga korvrätter dukades upp. Det slaktade grishuvudet och dess fyra grisfötterna fick ligga upplagda och orörda på bordet under hela julen. Julegrisen var en hyllning till guden Frejs galt, Gyllenborste

Jullekarna drog snart igång. Det var olika former av styrka, vighets och färdighetsprövningar – till exempel dragkamp eller brottning. Alla deltog i lekarna; barn som vuxna, kvinnor som män. Lekarna på julhalmen utmynnade ofta i muntra och lustfyllda kärleksakter mellan paren. 

aurora-2603914_1920

Religionen hade en viktig del i midvinterblotet. De fornnordiska gudarna och gudinnorna var högt skattade och en självklar del i vardagen, såväl som på högtider. Religionens berättelser och myter vilade på en muntlig tradition – de var en del av det gemensamma minnet. Olika grupper av människor hade olika gudar, traditioner och kulthandlingar. En enhetlig vikingatida religion som utövats precis likadant överallt har aldrig funnits i Skandinavien.

Oden förknippades med julen genom ”den vilda jakten”; då Oden under julnätternas mörker for fram genom skogar och över himlen på jakt efter skogsrået. Havrekärven som vi idag sätter ut åt småfåglarna, var ursprungligen till Odens häst Sleipner. Julgranen symboliserade det heliga  världsträdet Yggdrasil, julbocken under granen symboliserade Tors bockar Tanngnjost och Tanngrisner, och de guldgula lussekatterna förknippades med solsymboler och fruktbarhet.

På julen utdelades skålar åt gudarnas ära – till exempel Oden, Frigg, Heimdall eller Eir. Man bad om vägledning och framgång i allt ifrån krig och skörd, till hemmets trygghet och kärlek. Sedan tömdes dryckeshornen åt löften om personliga bedrifter under det kommande året, samt åt kära fränders skull. 

Canva - Viking Drinking from a Tumbler .jpg

Midvinterblotet offrades till gudarna för god skörd och fruktbarhet; en önskan om att nästa år skulle skänka en god årsväxt åt folket, både på åkern och i familjen. Vart nionde år anordnades en extra stor offerfest vid juletid. Vid detta tillfälle offrade man djur och människor av hankön, som hängdes upp i träd och tömdes på blod.

När gillet nått sin ände och julen därmed var slut, användes det kvarvarande julölet till att bestryka kreaturen och bestänka åkrarna med. Matbitar lämnades kvar på borden så att gårdstomtarna och vättarna kunde få sig en smakbit. Sedan fortsatte vardagslivet med att sköta boskap och bruka jorden, bedriva hantverk, handel, jakt och fiske.

Canva - strong viking warrior with mohawk haircut and wolf pelt armor holding axe and walking in winter woods before historical battle, scandinavian traditional clothing, ancient viking concept.jpg

HÄR kan du läsa fler av mina inlägg om historia.


Källor:

Lindström, Dag. 2004. Forntid i Sverige : en introduktion
Ingelman-Sundberg, Catharina. 2002. Boken om vikingarna.
Harrison, Dick och Svensson, Kristina. 2007. Vikingaliv.
Branston, Brian. 2016. Nordisk mytologi: Vikingatidens gudar och hjältar.
Enoksen, Lars Magnar. 2006. Djur och natur i fornnordisk mytologi.

NOVELL | ”Pärlugglan” – Del 2

Här kommer del 2 av 4 av min novellföljetong ”Pärlugglan”.

Min historiska fantasynovell ”Pärlugglan” fick ett hedersomnämnande i SKRIVAS fantastiknovelltävling 2020 – läs mer HÄR.

Juryns omdöme:
”Den här med knivskarpa ögonblicksbilder strösslade berättelsen i fornnordisk miljö är en av mina favoriter. En kringresande völva kommer till en hövdings hall och gör sig snabbt oumbärlig genom att bota hans ryggonda. Men hon har fört med sig en hamnskiftare som med blodigt ursinne gör upp med hövding Skallagrim för gamla oförrätter. Som läsare lever man med völvan Hildas desperata försök att ta sig genom och ut ur situationen. Det visar sig att den som inte kan förlåta är en grym härskare.”

Om du vill läsa min novell och ge respons vore jag så glad!

Klicka här för att läsa:
Pärlugglan – Del 2

Fortsättningen kommer nästa onsdag. Missa inte det!

En gång
Månadsvis
Årligen


Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

20,00 Skr
50,00 Skr
100,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Tycker du om min novell? Här kan du donera en slant! Tack för ditt stöd. ❤️

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år