Bifobi och fördomar om bisexuella

Vill bisexuella bara ha uppmärksamhet? Upplever vi inte diskriminering? Är vi förvirrade, promiskuösa eller ”sexiga”? I det här inlägget adresserar jag några av de vanligaste fördomarna om bisexualitet.

Det är bara en fas

Bisexualitet missförstås ofta som en fas eller ett förvirrat tillstånd. Våra stackars hjärnor har vi blivit manipulerade av ”the gay agenda”. Myten om ”förvirrade bisexuella” infantilisera och ogiltigförklarar vår identitet, som vi inte är vuxna och självmedvetna människor, utan att vi har blivit manipulerade och hjärntvättade. 

Det förväntas att vi ska komma ut som ”riktigt” heterosexuella eller homosexuella vid ett senare tillfälle. Vi uppmanas ofta att välja ett kön. När vi som bisexuella har en partner anses vi nu vara heterosexuella eller homosexuella, och inte längre bisexuella. Men en persons sexuella läggning ändras inte utifrån könet på den personen de dejtar.

Vi följer en trend


Vi är trendiga tonåringar som vill tillhöra en subkultur – förr var vi punkare och metal-heads, idag är vi bisexuella. Men punkare och metal-heads existerar fortfarande. Man kan vara bi och punkare. Att vara bisexuell är inte coolt eller trendigt – det är neutralt. Människors sexuella läggning och könsidentitet är inte något som man kan övertyga andra att ändra. Det är inte ett modeval som man kan kopiera. Det avgörs av komplexa biologiska faktorer och man föds med det. KÄLLAKÄLLA och KÄLLA.

Vi vill bara ha uppmärksamhet

Bisexuella anses komma ut bara för att få uppmärksamhet – framförallt bisexuella kvinnor – eftersom media sexualiserar och objektifierar oss. Som om min bisexualitet inte skulle vara en djupt integrerad del av mig, min kropp, min person och min humanitet – utan bara en ”etikett” jag tagit för att vara intressant. Som om jag inte var orolig för exakt de här fördomarna när jag kom ut; en oro för att människor inte skulle ta mig på allvar, utan tro att jag bara vill ha uppmärksamhet.

Vi är homosexuella i garderoben

Det inte anses vara lika ”sexigt” med relationer mellan två män, utan snarare omanligt och perverst. Därför möter bisexuella män ofta andra typer av fördomar än bisexuella kvinnor. Bisexuella män har svårare för att komma ut på grund av samhällets nedgraderande syn på queera män. Om de väl kommer ut, möter de fördomar om att de egentligen är homosexuella som inte vågar erkänna det. Det här stämmer självklart inte – bisexualitet är en legitim läggning separat från homosexualitet.

Vi är promiskuösa

Vi anses vara promiskuösa och ligga runt med allt och alla – bara för att vi är bisexuella. Men att vara bisexuell betyder inte att vi tänder på alla människor och det säger absolut ingenting om våra sexliv. Man kan leva i samma monogama relation hela sitt liv och vara bisexuell. Man kan leva i celibat och vara bisexuell. (OBS: det är absolut ingenting fel i sig att vara promiskuös).

Vi sexualiseras och objektifieras

Tyvärr hypersexualiseras och objektifieras bisexuella ofta i media, med straighta mäns ögon i åtanke. Det klassiska scenariot är att två kvinnor har en fysisk eller sexuell kontakt. Dessa kvinnliga karaktärer belönas genom att få manlig uppmärksamhet. Kvinnorna blir sällan ett par i slutet, utan deras kontakt var bara till för mannens skull.

Att behandla bisexualitet som en sexig föreställning avsedd för en publik, snarare än en legitim sexuell läggning, upprätthåller skadliga stereotyper om bisexuella. Vi finns inte till för mäns underhållning och fantasier om trekanter.

Vi räknas inte som ”riktiga” bisexuella

Om vi inte har haft sex med en person av samma kön räknas vi inte som ”riktiga” bisexuella. Detta reducerar våra identitet till endast vår sexuella historia. Eftersom bisexualitet är en orientering, omfattar den mer än våra sexuella erfarenheter eller nuvarande sexuella attraktioner. Det handlar om vår mentalitet, våra känslor och vår identitet. Precis som att man kan vara straight eller gay utan att någonsin har kysst någon, så kan man vara bi utan att någonsin ha kysst någon.

Vi upplever inte diskriminering eller fobi

Det är viktigt att komma ihåg att även bisexuella människor påverkas av bifobi och homofobi. Vi upplever dessutom fördomar från två håll – både i HBTQI-gemenskapen och hos heterosexuella. Även om bisexualitet har ingått i HBT-initialismen sedan 1990-talet, kvarstår missförstånd och stereotyper om bisexualitet fortfarande i HBTQI-gemenskapen. Vi passar inte in någonstans, eftersom vi inte är tillräckligt queera och inte tillräckligt straighta.

Jag har fått höra att min tid i kyrkan måste ha varit ”lättare” som bisexuell än homosexuell. Den här fördomen ogiltigförklarar bisexuella personers lidande. Jag fick fortfarande höra i kyrkan att jag var en syndare likställd med mördare, nekrofiler och pedofiler, och att min läggning var en smutsig sjukdom. Ovanpå de psykiska övergreppen så existerade jag inte ens, eftersom bisexuella inte nämndes i religiösa sammanhang och religiösa ledare knappt kände till begreppet. Jag var en smutsig syndare, samtidigt som jag inte ens fanns. Det här är ett exempel på bi-radering.

Det finns en underton av skepticism i vår kultur mot bisexualitet, som om det skulle vara mindre verkligt än att vara gay eller straight. Att ogiltigförklara den bisexuella etiketten och gemenskapen kallas bi-radering. I vissa fall är detta avsiktligt och förankrat i explicit bifobi, i andra fall är bi-radering oavsiktlig. I båda fallen ignoreras bisexualitet.

Vi kan ”passera” som heterosexuella

Vissa homosexuella människor blir arga på bisexuella personers förmåga att ”passera” som straighta, om vi har en partner av ett annat kön. Vi anses vara privilegierade, eftersom vi kan hålla oss till partners av ett annat kön och aldrig behöva komma ut.

Människor attribuerar alltså ”privilegiet att passera som straighta” på bisexuella – den grupp inom queer-gemenskapen som tenderar att raderas mest. Men vilka fler har i så fall ”privilegiet att passera som straighta”? Människor som är homosexuella men som inte har kommit ut än.

I mitt liv har jag bara dejtat personer av ett annat kön – dels för att jag inte har vågat komma ut tidigare, dels för att det är enklare i samhället vi lever i. Jag känner en stor sorg över de åren jag har förlorat i garderoben. över de förälskelser jag har haft i personer av samma kön som aldrig fick en chans. Att förtrycka delar av mig själv var som att leva som en skugga.

Statistikt sett är det större sannolikhet att en bisexuell personer blir tillsammans med någon av ett annat kön. Till exempel: som bisexuell kvinna är det ungefär 5 procent av de kvinnor jag möter som har potentialen att finna mig attraktiv. Medans 95 procent av männen jag möter har potentialen att finna mig attraktiv. (Baserat på antalet queerpersoner hos befolkningen.)

Privilegiet att befinna sig i garderoben existerar inte. Det är inte ett privilegium att tvingas dölja en sanning om sig själv, att tvingas förtrycka sitt rätta jag och missa potentiella relationer i sitt liv, på grund av socialt stigma. Det är diskriminering och förtryck per definition.

Detta är varför det både är kränkande och osant att prata om bisexuellt privilegium.


Vi är 50% attraherade av män och 50% attraherade av kvinnor

Bisexualitet betyder inte att vi är hälften homosexuella och hälften heterosexuella. Vi är hundra procent bisexuella. Vi har potential att attraheras – romantiskt och/eller sexuellt – till människor av mer än ett kön, inte nödvändigtvis samtidigt, inte nödvändigtvis på samma sätt, och inte nödvändigtvis i samma grad. Vi som identifierar oss som bisexuella har en mångfald av olika erfarenheter relaterade till vår läggning.

Vi kan inte vara trogna i monogama relationer

Bisexuella anses ha en oförmåga att vara nöjda om vi inte är tillsammans med både manliga och kvinnliga partners samtidigt. Men vi är varken mer eller mindre trogna än icke-bisexuella. Vi kräver inte fler partners bara för att vi har potentialen att attraheras av mer än ett kön.


Det är så tröttsamt att människor konstant måste hitta på anledningar till varför någon är queer. Antingen så är vi perversa, eller så har vi blivit manipulerade, eller så är vi förvirrade. Ingen av dessa stereotyper mot bisexuella personer är statistiskt korrekta. Bisexuella människor är inte per definition mer förvirrade, uppmärksamhessökande, promiskuösa eller icke-monogama – det är nonsens och desperata ursäkter för att ignorera vad queera personer faktiskt är.

Upprätthållandet av ovanstående stereotyper kallas bifobi – en aversion mot bisexualitet och bisexuella människor, baserat på negativa stereotyper eller irrationell rädsla. Den fortsatta existensen av bifobi och bi-radering har en förödande effekt på den mentala hälsan hos dem som identifierar sig som bisexuella. Bisexuella människor har fyra gånger större risk att begå självmord än homosexuella vuxna. Bisexuella kvinnor löper också större risk för depression och ångest. På grund av stigma kring etiketten är det många bisexuella som inte vågar komma ut och vara ärliga med sina vårdgivare, vilket minskar deras chanser att få rätt hjälp. KÄLLA.


The gay agenda” – En rädsla för social smittspridning

Offermentaliteten hos homofober, bifober och transfober

Homofobi inom kristendomen – ”Jag älskar HBTQI-personer, men…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s