Förnekar ateister sanningen?

Påståendet att det bara skulle finnas två alternativ – att tro på gud eller förneka sanningen – är en absolutistisk inställning.

Att kalla mig för oärlig, sluten eller förnekande är elaka personangrepp (ad hominen) och inte ett argument. Det stämmer för övrigt inte. Jag baserar min tro på bevis – det är så min epistemologi och mitt rationella tänkande fungerar. Jag väljer alltså inte att vara en ateist – min tro är en logisk konsekvens av min förståelse av fakta.

Jag är öppen för det övernaturliga, om det kan definieras och demonstreras. Jag har sökt efter empiriska, objektiva evidens för gud i vetenskap, Bibeln, historia, filosofi, arkeologi, kristnas publikationer och genuin bön. Och hittills har inget övertygat mig. I det här inlägget kommer jag att presentera några exempel. Det här är absolut inte kritik mot dig som tycker annorlunda, utan jag delar endast mina personliga tankar och åsikter.

Vetenskapen kan inte bevisa övernaturlighet

Gudshypotesen är en vetenskaplig hypotes om universum som bör analyseras lika skeptiskt som alla andra. Om en gud påverkar och manifesterar sig i den här verkligheten, till exempel genom att kommuniceramed människor, bör detta kunna observeras och mätas genom den vetenskapliga metoden. Om gud kan fångas upp av mänskliga hjärnor, har det fenomenet absolut med vetenskapen att göra.

Men om det är så att den vetenskapliga metoden är begränsad – då är det fritt fram att presentera en alternativ metod! En metod som kan mäta, testa, förutsäga, falsifiera och demonstrera det övernaturliga. Det räcker inte med att kritisera vetenskapen, om inte ett bättre alternativ kan presenteras. Bevisbördan ligger nämligen hos den som kommer med ett positivt påstående om guds existens.

Canva - null (2)

Vittnesmål i historiska skrifter

Om jag ska basera min tro på vittnesmål i historiska skrifter som korresponderar arkeologin, så finns det massor av religioner eller övernaturligheter som jag måste tro på.

Ta till exempel den fornnordiska mytologin. I Sverige har vi cirka 3000 originalurkunder, det vill säga runinskrifter, som förmedlar vittnesmål och information om vikingarnas gudar och gudartro. (Källa: ”Vikingarnas egna ord” av Lars Magnar Enoksen). Utöver det har vi de historiska skrifterna ”Den poetiska Eddan” och ”Snorres Edda” från Island. Jag skulle dock inte ha något emot att tro på de fornnordiska gudarna, då de är grymt coola. Freja får gärna bli min gudinna.

Ett annat exempel som jag måste tro på är de grekiska gudarna och att Alexander den store var Zeus son. (Källa: ”Alexander den Store” av Bengt Liljegren). Historiker bekräftar att Alexander den store existerade. Betyder det också att han var guds son och att han utförde mirakler – så som vittnesmål i historiska skrifter förkunnar?

I historien är det förvånansvärt frekvent med övernaturliga trosbekännelser och grupper med människor som tror på mirakler. Det är inte alls ovanligt att människor tror på saker som inte har skett, men rapporterar dem som fakta. Att fakta blandas med fiktion och mytologi i historiska skrifter är standard. Det är historikers jobba att differentiera mellan dem.

Canva - Open Bible Book Page

Ontologiska och filosofiska argument

Jag anser att frågan om guds existens eller icke-existens är för stor för att kunna avgöras med ordlekar. Det vore en alltför storartad sanning om universum för att sakna andra evidens. 

Men låt oss säga att till exempel Kalams kosmologiska argument stämmer. Då kan detta maximalt leda till någon form av deism eller panteism. Att hoppa till teism – och sedan en specifik gudom med egenskaper och viljor – är enorma, ogrundade antaganden. Alla steg måste bevisas hela vägen innan sådana slutsatser kan dras. Det här argumentationsfelet kallas ”påstådd säkerhet”.

Men även om universum har en orsak, så är det fortfarande helt kompatibelt med ateism. Ateism betyder bara en icke-tro på gudar. Inte en icke-tro på en orsak bakom universum.

Canva - Blue Universe

Argument från design

Om alla universums bevis svängde om till fördel för kreationismen skulle jag omedelbart ändra mig. Men i nuläget är evolutionen bevisad genom överväldigande evidens; till exempel genom fossiler, molekylärgenetik och geografisk spridning. Evolutionen har gett oss principer som regelbundet appliceras inom medicin, jordbruk, teknologi och flera andra fält. Min tro vilar som sagt på bevis.

Evolutionen är en process som adderar komplexitet genom naturligt urval. Förut tyckte jag att evolutionen var komplicerad och svår att förstå. Då kändes det lättare att vända sig till ett lättbegripligare alternativ – speciellt då allt jag visste om evolutionen var kristen missrepresentation. Idag förstår jag att det är ett argument från klentrogenhet och en logisk fallasi. Enkla svar är sällan rätta svar. I dag har jag läst på mer om evolutionen – av riktiga forskare – och det är så otroligt häftigt och spännande!

Att försöka peta hål på evolutionen är för övrigt helt meningslöst, om målet är att bevisa kreationismen. Det här argumentationsfelet kallas ett ”falskt dilemma”; ett påstående om en falsk ”antingen eller”-situation. Tänkandet är svart och vitt och exkluderar andra alternativ. Varje hypotes kräver sina egna, självständiga evidens. Att motbevisa X bevisar inte att Y är sant. Kreationismen måste stärka sin egen vetenskapliga modell med opererande mekanismer och förutsägelser som kan testas i ett labb.

Oförklarliga ting

Områden där data eller kunskaper saknas antas automatiskt tillhöra gud, utan fler argument, motiv eller bevis. Men så utövar man inte vetenskap. För all forskning av kvalitet är det väsentligt att kunna medge tillfällig okunnighet och att följa bevisen dit de leder, utan förutfattade meningar.

Det här argumentationsfelet kallas ”luckornas gud”. Bara för att vi inte vet svaret på någonting just nu, bevisar det inte att det är en gud som ligger bakom. Det är okej att säga ”jag vet inte”, istället för att gå till ogrundade slutsatser. Förr trodde vi till exempel att åskan kom från Tor och ett människor med epilepsi var besatta av demoner. Men idag vet vi bättre. Att säga ”jag vet inte” ger oss tillåtelse att lära!

Canva - Blue, Green and White Tilt Shift Lens Illustration

Jag kan inte bevisa guds icke-existens

”Du kan inte bevisa att Gud inte existerar. Har du någon bättre förklaring till universums, logikens och moralens existens? Tror du att allt kom till av en slump?” Detta är klassiska försök att skifta bevisbördan och det är tyvärr ett argument från ignorans. Det är likadant som att säga: ”du kan inte bevisa att älvor inte existerar. Därför måste du tro på älvor!”

Grundtanken med ”bevisbördan” är att en viss part har en skyldighet att bevisa ett påstående som diskuteras. Den här principen tillämpas i en mängd olika miljöer – i rättssalen, i vetenskapen, i filosofiska diskussioner och debatter.

Inom vetenskapen faller bevisbördan på den som föreslår en hypotes. Det spelar ingen roll vad hypotesen är. Om du vill föreslå att partikel X existerar faller bevisbördan på dig. Om du vill föreslå att partikel X inte existerar, faller bördan också på dig. Principen förblir densamma.

Bevisbördan – bördan argumentera för sitt egna anspråk – faller alltså på den som gör ett positivt påstående om guds existens. Det gäller både den som hävdar att gud existerar och den som hävdar att gud inte existerar. Och jag påstår inte att gud inte existerar – ateism betyder bara att jag inte tror att gud existerar. Det är inte ett påstående över huvud taget, utan en beskrivning av ett kognitivt tillstånd.

Många kristna lägger ord i min mun och anser sig veta mer om mina tankar och åsikter än vad jag själv gör. Till exempel att jag påstår att ”universum uppstod av en slump”. Det är väldigt frustrerande när andra gör antagen om mina trosuppfattningar. Varför ens prata med mig, när man redan verkar ha bestämt sig för vad jag tycker och tänker?

Jag har aldrig hävdad att universum uppstod av en slump. Jag vet inte hur universum uppstod. Det skulle vara väldigt arrogant av mig att spekulera i sådana saker, då jag är inte expert på kosmologi eller astrofysik. Hittills vet ingen hur universum uppstod. Kanske får vi veta i framtiden. Tills dess reserverar jag mina trosuppfattningar. Att inte ha alla svar skrämmer mig inte. Jag säger hellre ”jag vet inte”, istället för att komma med ogrundade svar, bara för att ha ett svar.

Slutsats

Jag förnekar inte sanningen – jag är bara inte övertygad om att övernaturlighet eller magi existerar, inkluderar gudar. Jag ska inte bli hånad, dömd eller dumförklarad för att jag är ateist. Det är okej att tycka olika.

Detta betyder inte att jag måste vara korrekt; jag kan självklart ha fel. Det är det som är så fantastiskt med att vara en fritänkare: det finns inget jag måste tro, eller inte får tro. Jag är fri att utforska och ändra åsikt. Tvivel är inte längre något farligt eller skamligt för mig – tvivel är en viktig grundsten för kritiskt och självständigt tänkande. Jag värderar sanningen och är därför villig att erkänna att jag kan ha fel.

Men om jag skulle bli teist igen, skulle behöva utforska och prova alla gudar och väsen; idag finns det ungefär 10 000 olika religioner. Det vore det mest ärliga och rationella – istället för att anta att den religion jag råkat födas i är den enda sanna.

Om jag kunde välja, skulle välja välja Freja.


Var jag aldrig en ”riktig” kristen? Förnekar jag sanningen? Har jag ingen grund för min moral? Tycker jag att livet är meningslöst? Och vad betyder egentligen ”ateism?” HÄR kan du läsa alla blogginlägg i serien ”Vanliga fördomar om ateister”. 

6 reaktioner till “Förnekar ateister sanningen?

  1. Jag väljer Heimdall, gudarnas väktare vid regnbågsbron Bifrost. Han heter Rig i Äldre Eddan. Rig har betydelsen medvetande i sanskrit. Medvetandet är det gudomliga i Indiens religioner.

    I Eddan vandrar Rig från Träl till Bonde och sedan till Jarl. Rig gör barn. Jarl får sonen Kon, som blir stamfar till kon-ungarna.

    Vi skall alla bli konungar (Paulus). Myterna berättar något med olika ord.

    Gilla

  2. Om jag förstår dig rätt menar du att det är fel att argumentera för att det bara finns två alternativ till universums uppkomst, slumpen eller en Gud. Det kan finnas något annat som orsakat universum än Gud. Kan du beskriva egenskaperna hos en sådan tänkt orsak till universum?

    Gilla

    1. Det skulle vara väldigt arrogant av mig att spekulera i sådana saker. Jag är inte expert på kosmologi eller astrofysik. Och hittills vet INGEN hur universum uppstod. Kanske får vi veta i framtiden. Fram tills dess reserverar jag mina trosuppfattningar. Att inte ha alla svar skrämmer mig inte.. Jag säger hellre ”jag vet inte”, istället för att hitta på ogrundade svar, bara för att ha ett svar.

      Gilla

      1. Men som ateist har du väl ändå en stark övertygelse om att ingenting ligger bakom universum? Att universum uppstått genom slump. Att inget medvetande eller personlig kraft ligger bakom universum. Varför hävdar du möjligheten till någon slags orsak utan bevis och argument? För mig liknar det snarare agnosticism och inte ateism.

        Gilla

      2. Tråkigt att du gör antagen om mina trosuppfattningar. Jag har inte hävdad någon orsak över huvud taget. Varför ens prata med mig, när du redan verkar ha bestämt dig för vad jag tycker och tänker?
        Som sagt: jag vet inte hur universum uppstod.
        Ateism har ingenting med universums uppkomst att göra. Det betyder bara en icke-tro på gud eller gudar.

        Gilla

  3. Väldigt bra på det hela taget, tycker jag. Jag reagerade dock på titeln ”Ateister förnekar sanningen”. Det är lätt att få intrycket att det är ett påstående som kommer från dig, vilket – om man tolkar det så – kan leda till uppfattningen att du kommer att argumentera mot ateism, vilket ju inte alls är fallet. Men jag inser samtidigt att det kan vara ett smart grepp för att få teister att titta och, förhoppningsvis, lyssna.
    Sedan reagerar jag alltid när någon talar om bevis i samband med vetenskaplighet. För det är ju så att det bara är inom logik och matematik som något egentligen kan bevisas. I andra vetenskaper är det i praktiken inte möjligt. Om någon t ex har hypotesen att alla korpar är svarta går inte det att bevisa med mindre än att man studerar alla korpar i världen, och hur ska man ens veta om man gjort det. Däremot kan hypoteser motbevisas, i det här banala exemplet räcker det med att hitta en korp som inte är svart för att hypotesen ska vara motbevisad. Därför bör, enligt filosofen Karl Popper, ett vetenskapligt arbetssätt inriktas på att motbevisa en hypotes. För att detta ska vara möjligt måste naturligtvis hypotesen vara möjlig att studera och testa, vilket inte kan sägas om gudshypotesen. Om en hypotes trots ihärdiga försök att vederlägga den inte har motbevisats så menar Popper att den bör beskrivas som väl korroborerad. Men den är inte bevisad, utan den gäller bara tills vidare, så länge inte nya observationer görs som medför att hypotesen behöver modifieras eller betraktas som falsifierad.
    Det finns en del bra text om detta på den här sidan: https://www.vetenskapsteori.se/index.htm
    När det gäller kunskapsteori och hur vår verklighetsuppfattning, eller snarare de arbetsmodeller som utgör vår bild av hur världen fungerar växer fram och förfinas så kan jag rekommendera Sverre Sjölanders bok ”Nya tankar om gamla hjärnor”, som finns på antikvariat: https://www.bokborsen.se/?f=1&qi=9789176081648

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s