Morfin

GANX6925 - kopia

När jag tar mina morfintabletter lugnas stormen. Allt blir tyst. Mjuka behagliga vågor vaggar mig. Tankarna blir klarare och samtidigt grumligare. En liten, nästan omärkbar skiftning i mitt beteende. I mina ögon.

Jag ser mig själv i spegeln. Det skrämmer mig hur lycklig morfinet gör mig. Hur viktigt det är för mig. Jag är olyckligt kär och morfinet kan krossa mitt hjärta. För jag minns ju alla varningar. Alla förmaningar.

Jag öppnar asken och ser ner på de små tabletterna som har makten att ödelägga en människas liv. Men inte mitt liv. För att jag är stark. För att jag har andra människor som hjälper mig att vara stark. För att morfinet hjälper mig och inte skadar mig.

Jag tar en tablett och sväljer den. Väntar.

MITT BOKPROJEKT | Öppningsscenen

amanda-blogg-bild.jpg

Det här är en illustration av min öppningsscen, början på min berättelse. Det är ett möte mellan en mor och en dotter. Den här scenen har jag sett framför mig ända sedan första början på mitt bokprojekt. Jag vet vad som ska ske, vad som ska sägas, vilken känsla och vilken stämning det ska vara. Jag vet vad som ska sätta händelseförloppet i rullning, första dominobrickan i ett stort spel. Som om hela berättelsen redan är skriven och att det är min uppgift att hitta den, att lösa gåta för gåta tills jag hittar svaret. Det är så spännande och roligt.

Tack för att du vill läsa och välkommen tillbaka!