Bestiga ett berg

Vad händer egentligen, hur ser min vardag och rehabträning ut? Vad gör jag för att bli frisk?

Jag fortsätter med bassängträning två gånger i veckan, plus träningscykel tre gånger i veckan. Ovanpå det har jag mina stretchövningar för att hjälpa bäckenet att hållas på plats, tre gånger per dag. Plus ett larm i mobilen var 20:e minut, hela dagen, då jag ställer mig upp och rör mig lite för att få cirkulation i kroppen. Plus sitträning då jag gör ”rullstolsyoga” ungefär 10-15 minuter. Det är alltså många olika moment och rutiner.

Detta innebär att mina dagar blir väldigt intensiva, då jag ofta också har läkartider, behandlingar och liknande. Det tar flera timmar för mig att göra mig i ordning på morgonen/kvällen, och att återhämta mellan träningspassen. Så dagarna går väldigt, väldigt fort.

Ibland när jag tänker på all träning och allt jobb jag har kvar framför mig, känns det överväldigande. Jag har ett berg att bestiga. Ibland känner jag mig peppad och redo att ta mig an utmaningarna. Jag måste ju göra det för att bli frisk. Det finns inget alternativ. Det enda som kan rädda mig är mig själv. Ingen annan kan göra det åt mig. Jag måste kämpa mig igenom smärtan och bygga upp kroppen från 0 till 100. Läka muskler som inte fungerar, tvinga bort smärtsignalerna, återfå kontrollen.

Jösses. Det är bara att fortsätta. Ett steg i taget. Jag kommer klara det här. Jag kommer stå på toppen av berget! 

HÄR kan du läsa mer om min skadesituation. HÄR kan du prenumerera på min blogg via e-post. Tack för att du vill läsa!

4 reaktioner på ”Bestiga ett berg

  1. Vilket jobb du gör! Fortsätt kämpa.
    Befinner mig själv just nu på nivå 0 men sakta men säker ska jag också bestiga det där berget.
    Inspirerande läsning och önskar dig all lycka.

    Liked by 1 person

  2. Jag har gått tillbaka och läst alla inlägg som du postat om din sjukdom. Du skriver så fint, även om det är tydligt hur ledsen och frustrerad du är över alla begränsningar som dina skador innebär. För samtidigt lyckas du smyga in en strimma hopp eller kämparglöd i varje inlägg.
    Jag ska erkänna att jag är en av dem som tycker att världen är skit om jag får dras med huvudvärk en dag. Eller som tiden för ett år sedan då min axel krånglade (missbildning som gör att den nästan halkar ur led) och det gjorde så förbannat ont. Men nu är det bättre och jag vet att jag kan träna upp musklerna för att hålla axeln på plats. Ingen smärta som jag någonsin upplevt har varit kronisk. Och jag hoppas för allt i världen att jag aldrig ska behöva uppleva det.
    Din blogg belyser din verklighet på ett fint sätt. Jag kommer garanterat att komma tillbaka.
    Kram på dig!

    Liked by 1 person

    1. Åh tack snälla du! Jag har läst om din kommentar flera gånger, den gör mig så glad och peppad att fortsätta skriva. Det är häftigt att det jag skriver kan nå fram till någon annan.

      Det är lätt att ta hälsa för givet, det var jag också skyldig till innan det här. Men nu har jag fått ett annat perspektiv på livet.

      Du är så välkommen hit igen, och tack för att du tog dig tid att kommentera! Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s