Du är stor
jag är liten
dina ögon är gyllene
mina ögon är blå
du föddes långt borta,
bortom frosten
och jag föddes här
din mamma fick lämna din hand
och nu håller den i min.
För vi två hör ihop nu
vi sammanflätades
från ingenting
till allt som vi vet
finns.
En stark, gul sol
en frusen morgon i oktober
det är samma himmel ändå
förstår du?
Min Pelle.
Ska vi gunga nu?
© Amanda Lundin
Vackert!
GillaLiked by 1 person
Tack så mycket!
GillaGilla
Jag blir så varm i hjärtat av dina ord Amanda.
GillaLiked by 1 person
Vad kul, glad jag blir!!
GillaGilla
Vad bra du är på att skriva, ser fram emot att läsa mer från dig!
GillaLiked by 1 person
TACK, vad kul att du tycker det. Och tack för din kommentar!
GillaGilla
Det vackra i livet behöver vi för att orka med det som är svårt. Tack Amanda för allt det positiva du förmedlar.
GillaLiked by 1 person
Tack till dig Ulla, för att du läser och kommenterar, det är så roligt!
GillaGilla