Pressen på unga

”Det är nu du ska göra allt du vill – passa på!” 
”Man är bara ung en gång!”
”Lev livet!”

Känner du igen dig? Förväntningarna på livet som ung är orealistiskt höga, och ibland blir livet inte alltid som man tänkt sig. 

Som nybliven gymnasiestudent kastas man ut i en ny, främmande värld. Man ska plötsligt lära sig att leva på ett helt nytt sätt, efter att växt upp inom skolans trygga väggar. Man ska ta lära sig om arbetslivet och hantera en egen ekonomi, man ska kunna flytta hemifrån och sköta ett hushåll och man ska göra avgörande investeringar och beslut inför framtiden. 

Allt detta är helt nytt för dem flesta, då skolan inte förbereder oss för hur man till exempel söker jobb eller hanterar försäkringskassan, utan om ekvationer eller engelska glosor. 

Förutom att man möts av alla dessa utmaningar, finns det också oerhört höga förväntningar på livet som ung. Till exempel: 

  • Man bör ha arbetslivserfarenhet. Men de flesta arbeten man får som oerfaren 20-åring är vikariejobb. Det innebär oregelbudna arbetstider, jobb på helger och högtider, låg lön och sämre villkor. Det är en stress att aldrig veta hur man kommer jobba nästa vecka och att bli inringd klockan halv sju på morgonen.
  • Man bör, med en vikarielön från hemtjänsten eller Burger King, resa jorden runt. (Ni som gör det, hur lyckas ni??).
  • Man bör flytta hemifrån, helst till en annan stad, eller ännu hellre, ett annat land.
  • Man bör volontärarbeta, eller åka på språkresa, eller jobba som aupair, eller något annat spännande.
  • Man bör veta vad man vill göra med sitt liv, och ha stora drömmar. Inte ”jag vill jobba på Ica”. Hellre: ”jag vill jobba på FN”. 
  • Man bör hitta sig själv och sitt sammanhang här i livet. Hur svårt kan det vara liksom?  
  • Man bör, så småningom, fortsätta sina studier på universitet, vilket ofta innebär att man måste flytta till en ny stad, där det inte finns något boende att hitta (dvs om man inte har stått i bostadskö sedan man föddes).

Jag menar inte att höga ambitioner är något dåligt. Det är den höga pressen som är dålig. Alla är olika, och alla kanske inte vill resa till Kambodja eller festa i USA eller bli statsminister.

Och ännu viktigare: alla har inte samma förutsättningar. Man kan till exempel vara handikappad, som jag själv. Man kan vara sjuk, eller må dåligt av olika anledningar. Till exempel stress, utbrändhet eller annan psykisk ohälsa (vilket inte är så konstigt med tanke på alla utmaningar och all press som jag har nämt ovan). Det kan också vara så att ekonomin inte räcker till. Det är nämligen väldigt kostsamt att leva livet. 

Det målas upp en orealistisk bild av hur livet borde vara i den här åldern, i kombination med avsaknad av verktyg (varför får man inte lära sig mer om det riktiga livet i skolan?). Det tas ingen hänsyn till hur svårt det faktiskt kan vara, eller vilka förutsättningar man har. Inte minst blir pressen stor av sociala medier, där alla andra verkar leva ett fantastiskt liv. (Du kan läsa mer om mina tankar kring sociala medier HÄR). 

Jag önskar att förväntningarna och pressen på unga ska minskas. Att alla ska få göra egna val, utan att jämföra sig med andra. Att psykisk ohälsa och andra handikapp uppmärksammas och tas på allvar. Att alla får den hjälp och det stöd de behöver, i det stora steget in i vuxenlivet. 

2 reaktioner på ”Pressen på unga

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s