Andetag Amandas minnen Poesi, Skrivande 18 augusti, 201614 september, 2016 1 minut Stormen föll utmattat till sömns och molnen gled ljudlöst iväg. Spöken andades mjukt i hennes hår och hon såg upp på den gyllene himlen. Allt var över Allt var tyst. © Amanda Lundin Dela det här:TwitterFacebookPinterestGillaGilla Laddar... Publicerad av Amandas minnen Visa alla inlägg av Amandas minnen Publicerat 18 augusti, 201614 september, 2016
Våra inre stormar är vi oftast ensamma om att bära. I stormen växer sig trädet starkare, så också varje människa. GillaGillad av 1 person Svara
Våra inre stormar är vi oftast ensamma om att bära. I stormen växer sig trädet starkare, så också varje människa.
GillaGillad av 1 person
Så sant!
GillaGilla