Stormen föll utmattat till sömns
och molnen gled ljudlöst iväg.
Spöken andades mjukt i hennes hår
och hon såg upp på den gyllene himlen.
Allt var över
Allt var tyst.
© Amanda Lundin
Andetag
Publicerat
Stormen föll utmattat till sömns
och molnen gled ljudlöst iväg.
Spöken andades mjukt i hennes hår
och hon såg upp på den gyllene himlen.
Allt var över
Allt var tyst.
© Amanda Lundin
Våra inre stormar är vi oftast ensamma om att bära. I stormen växer sig trädet starkare, så också varje människa.
GillaGillad av 1 person
Så sant!
GillaGilla