Att bli sviken av vården

Det här är en historia om att inte bli betrodd, och om att inte få hjälp, av dem som borde hjälpa. 

(Kort bakgrundsinfo: min senaste skada började för 1,5 år sedan. Jag fick smärtor i höger ljumske vid simning. Har varit bättre och sämre i vissa perioder, men aldrig bra. De perioder jag har varit som bäst har jag kunnat gå i skolan och hantera min vardag, men inte träna eller överanstränga mig. De gånger det har varit som sämst har jag varit inlagd på sjukhus.)

I över ett år har jag gått hos landstingets vård för min senaste skada, min ljumske. Jag har träffat allt från sjukgymnaster, läkare och ortopeder, till gynekologer, naprapater och psykologer. Jag har till och med träffat en läkare i Colombo, Sri Lanka, där jag blev inlagd under en klassresa.

Men trots att jag har träffat så många olika människor, så var det ingen som hittade en orsak, eller hade några svar på varför jag hade ont. Jag har fått olika förklaringar, den ena luddigare än den andra. Till exempel: ”jaa.. Det är ju tråkigt att du har ont, men jag kan tyvärr inte göra något.” eller: ”det är väl någon slags irritation i muskeln, det borde gå över på några dagar, ät lite ipren bara.” Den här förklaringen är min personliga favorit: ”vissa har bara en lägre smärtgräns än andra.” Jaha. Så var det med det. 

Alla dessa personer fick mig att tro att jag inbillade mig, att min smärta inte var på riktigt. Som om jag skulle välja att bli inlagd på sjukhus under min klassresa, eller missa flera veckor av skolan, eller sluta träna och sluta på mitt jobb. 

Nu i vår kom jag till en punkt där jag började ge upp. Jag tappade hoppet om att någonsin bli frisk. Men under den tiden fick jag ett tips om en privat sjukgymnast, som träffat andra med liknande besvär. Jag tänkte att jag skulle ge det en sista chans. Och detta blev vändpunkten i min historia. 

Jag träffade den privata sjukgymnasten. Hon såg mig. Hon trodde på mig. Och hon hittade orsaken. Hon lyfte blicken från ljumsken och tittade på hela min kropp, på helhetsbilden. Mitt bäcken var förskjutet, och min rygg hade en hel del problem . 

Detta tillstånd drabbar muskulaturen runtomkring. Musklerna hamnar konstant i fel läge blir irriterade och inflammerade, vilket orsakar smärta. I mitt fall smärtor i höger ljumske. 

Sjukgymnasten blev arg och upprörd. Hon sa att det var ofattbart att ingen hade upptäckt detta på så lång tid. Tydligen var detta vanligt förekommande, och lätt att åtgärda. Om man gör det på en gång. 

Det fanns en chans att jag skulle kunna blir återställd. Men behandlingen skulle ta tid, kanske helt ett år till, eftersom jag hade gått med det så länge. Kroppen och muskulaturen hade vant sig vid att ligga fel och då måste man motarbeta kroppen.  Just nu vet jag alltså inte helt säkert om eller när jag kommer att bli frisk.

Under behandlingen hann jag bli lite bättre nu i vår. Men i sommar, när sjukgymnasten hade semester, blev jag sämre igen. Jag uppsökte återigen vård hos landstinget, för att i alla fall få en tillfällig lösning, tills hon var tillbaka från semestern. Jag tog med mig journaler från våra behandlingar och visade för vårdcentralens sjukgymnast och läkare. De såg ut som frågetecken. Som om det var hokus-pokus. Det enda de kunde erbjuda mig var värktabletter och en rullstol, men ingen lösning på problemet. 

Enligt läkaren använder man sig inte av dessa metoder ”officiellt” inom den svenska vården och sjukgymnastiken. Det finns alltså ett stort gapande hål inom den svenska vården, där jag föll, och förlorade över ett år av mitt liv. 

Hur kunde det få hända? Detta har inte bara drabbat mig rent fysiskt, utan också psykiskt. Det tär oerhört mycket, att vara skadad så länge och samtidigt inte bli betrodd eller få några svar.
Tänk om jag aldrig hade träffat den privata sjukgymnasten. 

Tänk om jag hade fått leva med besvär, smärtor och begränsningar hela mitt liv. 

Tänk hur många det finns där ute som faktiskt aldrig får rätt vård, för att de tror att ”de bara har lägre smärtgräns än andra”. 

Det är en skrämmande tanke. 

11 reaktioner på ”Att bli sviken av vården

  1. Jag har haft mycket problem med ryggen när jag var yngre, har det fortfarande en del men det är inte riktigt lika illa. Men då fick jag också höra ofta ”Ja men åk hem och ta en värktablett”. Jahapp…för ni tror inte jag försökt det innan jag kom till läkare för att få hjälp? Det är skrämmande att det är så lätt att skicka hem folk med tabletter bara när det uppenbarligen är något som inte hjälpt.

    Liked by 1 person

    1. Eller hur!!! Det blir väl lättare för dem att skicka hem en, än att starta en utredning antar jag… Det är så hemskt att det ska få hända. Man blir ju så arg! Den enda gången jag har känt ett genuint intresse och välmenande för patienten är inom den privata vården.
      Tack för att du delar med dig av din historia!

      Gilla

    2. Man blir rädd när man int kan lita på att man ska få hjälp utan man får åka hem med ipren när man själv vet att man har problem. Känns inte seriöst av vården…

      Hoppas ditt ryggproblem får en riktig lösning.

      Liked by 1 person

  2. Tragiskt att de ska få gå till såhär… Pinsamt att de är de man betalar skatt till och att man inte får hjälp tbx… Så glad att du fått träffa nån som verkligen hjälp dig❤️❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s